Barnvakt
Jag blir så trött ....när internet kopplar ner och det inlägg jag just skrivit bara är borta. Det hände mig igen i fredags, det har varit ofta den senaste tiden, när jag snabbt skulle skriva om vad som hänt under dagen, samt passa på att informera alla i cyberrymden om att vi skulle fara iväg under helgen. Så ni skulle slippa fundera!
I fredags hade jag alltså äran att passa lilla Berit Sofie inågra timmar, medan min frisör Nero fixade håret på mamman Cecilie.
Den lilla är nästan tre månader, helt fantastiskt söt och snäll. Hon påminner mycket om Carolina, när hon var liten. Hon skrattar och snackar med alla, och förstår både norska, svenska, engelska och serbiska...
På eftermiddagen tog vi våra väskor och åkte med Marianne och Marko i deras BMW sydväst i Serbien, på en helgutflykt.
Färden gick via Valjevo och söderut till Pozega, där stannade vi till och hälsade på några av deras vänner som driver en bongård i fyra generationer. De äldsta är över 90 år och jobbar varje dag hårt, den yngste är 1½ år och passar på att skrämma upp kalvarna....
På gården, som ligger otroligt vackert, finns det en massa djur; grisar, mjlkkor, kvigor, tjurar, kalvar, får, höns, katter och hund. Det är ingen brist på sysselsättning för här odlar man också allt man behöver i huset, som tomater, gurka, paprika, bönor, ärter, potatis, morötter, lök etc. Och så klart finns det också en massa fruktträd och bärbuskar....
Här bjöds vi på Slatko- i detta fall körsbärssylt och ett glas vatten, vilket är en vanlig välkomsthandling när man kommer som gäst.
Vi for vidare förbi Uzice och till Kremna, där vi tänkt bo på ett motell, men de rum som fanns var precis över diskoteket och köket hade precis stängt, klockan var 22. Men heter man Marko så är det inga problem, han ringde kompisen Djordje i Tara, ytterligare några mil upp i bergen. Efter en stund hade han ordnat ett varsitt rum i ett hus och löfte om varm mat, köket stängde inte förrän 24.
I fredags hade jag alltså äran att passa lilla Berit Sofie inågra timmar, medan min frisör Nero fixade håret på mamman Cecilie.
Den lilla är nästan tre månader, helt fantastiskt söt och snäll. Hon påminner mycket om Carolina, när hon var liten. Hon skrattar och snackar med alla, och förstår både norska, svenska, engelska och serbiska...
På eftermiddagen tog vi våra väskor och åkte med Marianne och Marko i deras BMW sydväst i Serbien, på en helgutflykt.
Färden gick via Valjevo och söderut till Pozega, där stannade vi till och hälsade på några av deras vänner som driver en bongård i fyra generationer. De äldsta är över 90 år och jobbar varje dag hårt, den yngste är 1½ år och passar på att skrämma upp kalvarna....
På gården, som ligger otroligt vackert, finns det en massa djur; grisar, mjlkkor, kvigor, tjurar, kalvar, får, höns, katter och hund. Det är ingen brist på sysselsättning för här odlar man också allt man behöver i huset, som tomater, gurka, paprika, bönor, ärter, potatis, morötter, lök etc. Och så klart finns det också en massa fruktträd och bärbuskar....
Här bjöds vi på Slatko- i detta fall körsbärssylt och ett glas vatten, vilket är en vanlig välkomsthandling när man kommer som gäst.
Vi for vidare förbi Uzice och till Kremna, där vi tänkt bo på ett motell, men de rum som fanns var precis över diskoteket och köket hade precis stängt, klockan var 22. Men heter man Marko så är det inga problem, han ringde kompisen Djordje i Tara, ytterligare några mil upp i bergen. Efter en stund hade han ordnat ett varsitt rum i ett hus och löfte om varm mat, köket stängde inte förrän 24.
Kommentarer
Trackback
