gg i belgrad

Oj, oj… Det finns faktiskt bättre sätt att starta resandet på, mitt sätt var en mardröm, jag trodde ärligt talat att jag skulle bli kvar i Belgrad.

Jag satte Claes i en taxi kl 11, i måndags( just nu är jag lite dagvill) sen var det två timmar tills jag skulle iväg. Pratade med mamma som helt riktigt rekommenderade att jag borde ta kopior av pass och visum, utifall att…

Tog en taxi till flygplatsen i god tid, kom ihåg att slänga soporna.
I incheckningskön plockade jag fram mina resehandlingar, hjärtat stannade nästan, passet var inte där. Detta är inte sant, det händer bara inte (senare har jag fått bekräftat att det gör det, min kära Deb har också upplevt det!).
Snabb koll, när är senaste tiden för incheckning? --30 minuter innan avresa…
Jag sprang ut till taxin, samma kille som kört mig dit stannade och undrade upprört vad som hänt. Han körde mig tillbaka till Belgrad och lovade att vi skulle hinna, vi hade en timme på oss.
Väl hemma där låg passet så fint i kopieringsmaskinen!  Jag antar att mamma inte menade att jag skulle lämna det där?! 
Men tack och lov, vi hann!

Flyget som var försenat tog mig till Istanbul, på denna enorma flygplats skulle jag kliva av, skaffa nytt boardingkort och hinna till gaten på 30 minuter. Jag kan säga att skjortan dröp av svett när jag äntligen satt på planet till Delhi. Det har helt klart varit en mycket svettig dag.
På planet satt bredvid en riktig munk, en lama, en mycket belevad och vis man och plötsligt var dagens all stress som bortblåst. Resan gick jättebra,även om det var tröttsamt på slutet.

Landade i Indien kl.04, passerade passkontroll och hälsokontroll! Här är dom verkligen nojiga om svinunflensan, all personal satt med munskydd på.
Snabbt fick jag min väska, ingen tittade i den, tur eftersom jag hade "lite" mat med.
Där stod så kära Deborah och väntade på mig!!!

Helt underbart!! Chauffören körde oss i deras blåa Volvo hem, en ca 20 minuters tur när det inte är trafik,  till deras fantastiska hus!  
Vi insåg båda att det bästa var att krypa i säng och sova några timmar....

Jag sov till 9.30 i mitt fantastiska sovrum med eget badrum och balkong, det här är utsikten!

Huset jag får chansen att bo i är verkligen superhäftigt och jag njuter av att få chans att bo så här, som det värsta lyxhotell, men det är bara vi och tjänstefolket här!
Frukosten med färsk mango, åt vi ute i pation!
Vädret är verkligen behagligt nu, för kallt för att bada dock, + 30 på dagtid och +15 nattetid.

Vi njuter verkligen av att vara tillsammans igen och pratar i munnen på varandra hela tiden...

I Indien är kontrasterna mellan hur människor lever enormt stor och vi är helt klart otroligt priviligierade!
För att vänja sig med maten åt vi lunchbuffé på ett femstjärnigt hotell första dagen, tillsammmans med Heidi, också hon ett mycket kärt återseende! och Kamilla.
Jag säger bara det, det är som att befinna sig i in gammal engelsk långfilm från Indien under kolonialtiden.

På kvällen bjöd Heidi oss på ostfondue i sitt lilla slott!

Vilka ställen det finns! Det går helt enkelt inte att förklara. Dom kallas farmhouse, dessa stora hus med jätteträdgårdar. Det här området ligger ett par mil utanför Delhi och det finns ca 250 hus, bakom höga murar med grindar och vakter till alla, vilket är synd för då kan man ju inte tjyvkika. Det är också helt olämpligt att promenera som vit i området. Vi åker bil med chaufför vart vi ska, även om det så bara är 5 minuters promenad.

David såg jag som hastigast när han släppte in oss när jag kom, ikväll kom han sedan jag redan lagt mig, både han och Stein-Erik jobbar jättemycket.