gg i belgrad

...sen i tisdags har jag känt mig riktigt låg, och gråtit en hel del tårar. I morse var det stackars kusin Lena som fick ta del av min nedstämdhet via Msn, och hon gjorde verkligen ett gott arbete med att försöka pigga upp mig, Tack för det Lena!
Tack också till Claes, som står som en fast klippa, som jag kan luta mig mot i både uppgång och nedgång ! Det är flera som undrar hur han orkar...Tårar som sprutar och ett rödgråtet ansikte är ingen vacker syn, det vet väl alla, men han fick mig att duscha och klä mig och sen gick vi i två timmar i snögloppet utefter Donau. Fick helt enkelt vädra igenom hjärnan lite, det var skönt. Fredriks gamla tips att "supa skallen i bitar" får jag ta en annan gång.
Vad är det då som händer? Förra helgen var full av fantastiska upplevelser och efterrätter och godis. Efter såna dagar eller när jag kommer hit igen ifrån Sverige, är jag alltid nedstämd. Att jag sedan fick veta att inte bara en, utan två av mina mycket nära väninnor i Belgrad, ska dra vidare till en annan kontinent under våren, gjorde allting mycket värre.
Så här stod jag "övergiven", längtade hem efter mina barn, familj och vänner, viktuppgång :-(,  inget jobb, kan inget, dåligt väder och en massa andra motgångar, som vatten i taket etc.
Ibland skulle jag  vilja vara mer som Castor, Göran och Liz förra hund, han bara reste sig upp,  ruskade av sig lite och gick vidare...
Claes tror att det är hormoner som spökar, och jag tror att sockret har en mycket stor negativ effekt på mig. Jag är mycket mer balanserad, när jag låter bli det. Är det nån som har nån depp/socker erfarenhet att dela med sig av? Eller forskning?

Nu ska vi snart göra oss iordning för middag hos Deb och Dave ikväll. Hon ska få en stor bukett tulpaner i olika färger, den ser ut som hon; färggrann, vårfräsch, krispig och full av överraskningar ! 
                                    
Jag är övertygad om att kvällen blir fantastisk för oss. Hoppas Ni alla också får en underbar lördagkväll!
Puss och kram!