Serbisk framförhållning
Festen gick av stapeln på vår restaurang, Balzac. Dom hade dukat bort alla bord och stolar från altanen och satt dit flera ståbord istället, och då var det ju gott om plats för alla 70 gäster. Att personalen inte heller visste om partyt i god tid, var inte speciellt roligt för dom, dom skulle ju förbereda allt...
Det serverades drycker i alla former och så en massa mat, sån där du vet Kickan som man står eller går och äter. Ett band med fem herrar spelade musik och dom som kände igen sångerna sjöng med. Stämningen var hög och glad! Inga grannar i huset klagade eftersom alla var inbjudna på festen, det skulle vara Brunnsgatan det.
Lite "Blå Grottan" stämning blev det när polisen kom med blåljus och tyckte att vi borde gå in, det var väl ändå nån granne i ett annat hus som klagat??
Vi gick hem 2.30, vi som egentligen var trötta kl 20. Vi hade mycket trevligt!
Söndagen var vi sega och vi hade ju inga måsten, jag ska ju vila, blir trött efter 30 minuters promenad.
Våra tankar har dessutom varit väldigt mycket hos Anne-Christine, Claes äldsta syster. Hon blev riktigt sjuk i hjärnhinneinflammation i fredags och vårdas på intensivvårdsavdelningen i Gävle. Vi håller alla tummar vi har för att hon ska bli frisk snabbt! Samtidigt som vi inser att det måste ta sin tid.
Då är lite ryggont som en piss i Missisippi.
Om ni inte redan vet det så älskar jag er alla!
Krama dom ni har nära lite extra och var rädda om er!
Tack tack
Eftersom jag helst inte ska sitta så får studierna ligga åt sidan dom också...
Ikväll njöt vi av Jansson, en snaps, knäckebröd och öl, vilken fest! Tack för tipset mamma!
Ha en skön lördagkväll!
Hoops! det ringde på dörrn, vilket det aldrig brukar göra. Och där står vår granne Goga och bjuder in oss till födelsedagskalas på vår restaurang, ikväll kl 22. Det är hennes man Pedje som fyller år!
Kul! klart vi kommer, har väl aldrig sagt nej till en fest....
Illa, illa
Miki, min chiropraktor härnere, efter tips av Vanja, kom hem och undersökte och behandlade mig. Rejäla mjukdelsskador med muskelkramper. Smärtstillande och vila, ligga eller gå försiktigt. Jag rör mig som en kratta. Det kunde varit värre. Han kommer igen i morgon.
Claes fixade middagen (hos våra pojkar)!
Har precis kollat på Lienpilen som startade på Bergsåker idag, det gick inget bra alls. Han startade sist och kom aldrig ikapp dom andra i det korta loppet...Bättre lycka nästa gång!
Att det ska vara så svårt...
Jag borde ta mig igenom fyra kapitel på engelska, men det tar sån tid när jag måste slå upp vartannat ord. Det är faktiskt sån typ av text som jag har svårt att fatta när jag läser på svenska! OK om jag förstår vad det står, men hur jag i praktiken ska använda det är inte helt tydligt, åtminstone inte för mig.
Så mellan varven håller jag mig hemma, för ge mig själv en chans att läsa, men...
Ridningen i tisdags var mycket roligare, jag galopperade !! och det gick jättebra, det är helt enkelt stor skillnad på hästar, den här bara flög fram och jag också, jippii!
Efter ridningen var det dags för ett dopp på Ada och en eftermiddag i solen, min kropp behöver det, för att må så gott som möjligt. Eftersom Claes varit i Maribor några dagar så hade jag heller ingen brådska hem( läs-till böckerna). Vi har alltså fortfarande ljuvligt sommarväder, även om serberna tycker att barnen i skolan inte längre får gå i shorts och t-shirt. Det var en av mina väninnor som fick tillsägelse häromdagen.
Igår var vi några jenter som tog en härlig promenad i Kosutnjak-skogen innan vi åt lunch tillsammans.
Anita och Rose-Marie
Visst ser det väl härligt ut?!
Jag avslutade eftermiddagen med att gå till Nero, min frissa. Han färgade och klippte i vanlig ordning och jag kände mig snygg när jag gick hemåt! Men ärligt talat är jag mer nöjd med Inga-Lills klippning.
Claes sade ingenting om min frisyr, fastän han visste att jag varit till Nero, och frågade hur han hade det...
Helt klart behöver han fortfarande hjälp-Du vet Carro när du brukade ringa och varsko honom om jag varit till frissan eller bytt gardiner.
Tur att det finns andra, både kvinnor och män, som har ögonen med sig och kommer med snälla kommentarer om ny färg etc.
Så idag har jag hållt mig hemma och inne, trots sol och +37 grader, och jag har gjort en massa utom att läsa....
Är det någon som har några smarta studietips? Det här med att tanka från en hjärna till en annan vore inte så dumt, jag vet inte hur långt den tekniken kommit.
Vindruvor
Vi gav oss i väg med Dragan och Uruš, två timmar i bilen norrut till Novi Becej och vingården Radenkovic, vilken oas! Vi mottogs med viss förvåning, öppna armar och serbisk gästfrihet av Mr Milun Radenkovic, som äger gården.
Under denna "car-port" lagade två kvinnor all mat hela dagen och alla fick plats att sitta här och äta.
Milun hälsade oss välkomna att smaka hans viner och att se hur produktionen går till. Han och några andra män hade varit ute och jagat på morgonen och dom höll som bäst på med "frukosten" när vi kom. Vi fick smaka av grillade grönsaker och helstekt get.
Milun berättade att denna gård där det odlas druvor för vita viner endast är sju år gammal, druvorna för röda viner odlas längre söderut, där även vinkällaren finns. Vinkunnandet har funnits i familjen sedan början av 1900-talet.
På denna gård odlas 28 hektar druvor, det är Chardonnay, Rhine Riesling och Sauvignon Blanc. Vinstockarna som växer i långa rader, kan bli 40-50 år gamla under gynsamma förhållanden. Varje rad är 1,7 km lång och här finns 10 mil rader. Varje hektar ger ca 7000 kg druvor.
Druvorna kontrolleras hela tiden under mognadsprocessen vad det gäller syra och sötma, och när det når en viss nivå är det dags att skörda alla druvor. Då har man sju dagar på sig innan druvorna blir för söta. Så det vill till att det finns tillräckligt med arbetare att kalla in som kan sin sak och kan jobba på. De kommer ifrån byarna omkring och jobbar med att plocka från 06-18, varje dag, i en vecka. Varje arbetare plockar ca 700 kg, 35 lådor om dagen. Claes och jag fick ihop två lådor var.
Druvorna transporteras sedan till pressarna, som är gammaldags och manuella, man trampar inte druvorna längre. Där tas "skaften" bort, annars blir saften bitter. Sedan pressas den rena druvsaften ur druvorna, man får ur ca 50 % på det viset.
Ytterligare 50 % får man ur med en pneumatisk press, det används till att göra "Vinjak", serbisk konjak. Den rena druvsaften transporteras sedan i stora kylda tankar till vinkällaren 20 mil söder om Belgrad, där vinet framställs.
Den här vinproducenten producerar alltså både dom vita vinerna, rosevin och rött vin.
Det var bara så häftigt att få vara med om detta och att skörda sina egna vindruvor! Claes var också med på ett hörn även om han först inte ville bli inblandad.
Jag kommer gärna igen om ett år för att plocka mer på "riktigt" i flera dagar och nu har jag växlat telefonnummer med Marina, Miluns fru. Hon gladdes åt min entusiasm och är helt inne på att bjuda in vänner och göra någon slags "vinplockarparty" och lovade att jag får ta med mina vänner som är intresserade...
Vi hann med att äta vildsvin och vaktel (från morgonens jakt) också innan det var dags att åka hemåt.
Vilket äventyr!
Mat, mat
Det passade alldeles utmärkt att ta med två stycken till Vanja, på ridningen, igår kväll när hon hade födelsedagsparty och barbeque för sina vänner.
Äldste sonen Filipovic fick också en bok idag när det var party för att han slutat i armén. Vi var inbjudna på helgrillad gris med alla tillbehör till lunch.
Maten bärs in !
Och serveras...
Efter sex timmar lunch var det bara att åka hem och göra ett lappkast för att gå på middag med svenska och norska vänner på Zabar, Grodan. Så idag har vi verkligen ätit så vi klarar oss, igen....
Gästbloggare 2
Jag välkomnar denna gång min kära kusin
KICKAN! 
Hon tycker egentligen att alla dagar ser lika dana ut, men det kan dom ju inte göra med hennes nyvaknade intresse...så här skriver hon
Hej Gilla!
Eftersom du vill att vi som läser din underbara blogg ska berätta lite om vad som händer på hemmaplan så känner jag mig manad att börja.
Det händer ju inte så mycket, men små vardagliga händelser kanske är roligt för dig och andra att läsa om...
Jag njuter nu av en fin höst som tyvärr börjar bli för kylig för att åka motorcykel."Mitt nya intresse"!
Jag gnider på min fina hoj så fort jag får tillfälle.
I tisdags tog jag en semesterdag och packade en kaffetermos och ett ägg. "GI ni vet, måste komma i skinnbyxorna utan att olja dom på insidan först" och drog iväg på en långtur " 20 mil".
Jag har aldrig tyckt att koskit luktar gott men när jag åker motororcykel så njuter jag även av den "doften".
Frihetskänslan och utmaningen är så härlig.
Helt underbart att sticka iväg själv och känna att jag och min hoj är överens.
Vi har blivit bästa kompisar och "tror" inte att jag ska byta bort den.
Men det hinner jag kanske ändra på innan nästa säsong!
Jag vill gärna ha en Custom med några fler hästar.
Det värsta är när jag ska stanna på något ställe och behöver ta av mig hjälmen,Hua.
Fåfäng har jag alltid varit och jag hoppas att ingen jag känner behöver se eländet. Jag har nu stoppat ner en flaska spray i packväskan och försöker tufsa till frisyren så gott det går.
Konstigt att man ska behöva se ut så när man har en syrra som är hårfrissa!
Ettan, tina bullarna snart kommer vi.
Kram från Kickan
Snacka om livskvalitet!
Hojen är riktigt läcker och vi vill gärna se hur du ser ut när du sitter på!
Tack för din medverkan!
Gästbloggare
CAJSA!
här med
Hälsningar från Hudik marknad 2009
Vi anländer till ett soligt Hudik på fredag morgon. På tågresan från Gävle hinner vi babbla om vad som hänt sedan vi sågs i Ockelbo och vad vi skall ta oss för när vi kommer fram. Några av er som förmodligen också läser Gillas blogg vet ju att Ann-Sofie och jag har vuxit fast i Carryn (som nuförtiden går under benämningen "serveringsvagnen". Ett uttryck vi inte lärt oss använda.) Det har visat sig att, förutom det vanliga utbudet wienerbröd, pizza, kaffe o korv. Så skall vi, i år, laga thai-mat. Vi diskuterar upprört om hur vi skall lyckas fritera räkor, nudlar, ormar och allt märkligt som kan ingå i detta.
När vi kliver av tåget har vi redan insett att vi kommer att misslyckas med all försäljning. Således går vi raka vägen till centrum och inhandlar ost/kex och vin som vi säkerligen behöver inför kvällen.
Väl framme vid vagnen börjar sanering. Vi skurar och putsar så allt skall vara fräscht som vanligt. Att det inte finns rinnande vatten gör ju att det blir lite bökigare men vi får till det så småningom. Nästa uppdrag är att få rätt på alla varor som skall in. Dessa finns i spridda skurar lite här och där men så småningom är det mesta på plats. Då inser vi att Thai-menyn skall bestå av friterade räkor, kycklingspett och vårrullar med ris. Vi stirrar förtvivlat på tre ris-kokare och funderar på vad som är upp och ned. Ingen av oss har hanterat motsvarande hjälpmedel tidigare. Då!! Som av en händelse tittar Ted förbi. Han har naturligtvis koll på denna utrustning och inviger oss i ris-kokandets konst.
En timme senare har jag kokat ris som räcker till att utfodra en skyttebataljon! Tack Ted!
Resten av fredagen blir ingen succé eftersom regnet kommer under kvällen. Riset övergår till tapetklister men det visar sig att Plajpen (som vi alltid säger fel till o kallar Papen, eftersom han var med förut) kan fixa problemet. Plajpen är kocken du skällde ut Gilla, du minns va? Jädrar vad du läste för honom i Ockelbo 2007. Han jobbar i serveringen, som man numera envisas med att kalla ”Draken”,(vilket vi inte heller lärt oss göra). Nåväl, han vattnar på och säljer det till någon annan maträtt.
Så småningom tuffar vi ”hem” till Malnbaden och stugan vi delar med Eva från Ockelbo. Fram åker ost, vin, kex och lite värmeljus. Så sätter vi igång och babblar till 0330 (Idiotiskt men kul).
Detta till trots är vi på plats i tid för att öppna 1100. Riset är kokat och allt är på gång. Lördag och söndag blir bra dagar med mycket kö och varken mat eller kisspaus. En form av lunch på lördagen intas vid 18-tiden.
Men kul har vi Anso och jag, som lever i en liten bubbla i Carryn hela helgen. Under tiden vi jobbar hinner vi älta gamla minnen. Göran B som alltid slog alla dagskassorna med sina munkar. Pålitliga Karin och Ingvar. Bröderna Bäver som kanske inte alltid var lika pålitliga, men påhittiga. Claes o Affe som fixade till och rättade upp. Maggans maffiga grytor. Gillas marknadsföring med neon och textning. Carro och Andreas i karusellerna. Lena, Eva, kakor och födelsedagar…! Listan kan göras lång.
När söndagen går mot eftermiddag avlutar vi med sedvanlig kebab hos Ted. Vi skurar ur vagnen, tar tåget hem och skiljs åt med den uttjatade repliken.
”- Nu var det nog sista gången" – (igen!).
Kram till er alla från Cajsa o Ann-Sofie.
Auf Widersehen Deb
Att vi trots allt ser så glada ut beror på att vi i Deb och Dave har två helt underbara vänner och vi är helt övertygade om att vi kommer att hålla kontakten och ses igen. Vi har redan börjat planera för en första tur till Indien... Och i och med det har Deb nåt att göra, dvs utforska det som måste ses och göras i Indien. På det sättet
sporrar vi varandra hela tiden.
Ge er till tåls kära läsare, för imorgon börjar jag nåt nytt på min blogg...
Har ni hört talas om gästbloggare?
I min värld handlar det om att någon har en speciell, rolig, annorlunda eller bara vad som helst historia att dela med sig av, till mina läsare på bloggen. Det kan alltså handla om någon som inte har en egen blogg men tycker att det kan vara skojigt att skriva nåt mer en än kommentar!
Är du sugen? Skriv ett vanligt mail, ev bifoga bilder och skicka till mig, så lägger jag ut det på min blogg.
Visst låter det som en bra idé?!
Imorgon är det alltså premiär!
Gissa vem som är först ut???
Tempot är högt
Vi äter våra frukostar i "our treehouse"... och diskuterar allt mellan himmel och jord.
Såklart vill Deb passa på att träffa olika vänner nu när hon är i Belgrad och flera gemensamma vänner träffar vi tillsammans. I fredags träffade vi Mira på lunch och restaurangägaren bjöd oss på en varsin drink!
Igår var Claes dåligt informerad om planerna för dagen, men han bytte snabbt till shorts och bra skor, så vi kunde träffa Cecilie, Even och lilla Berit Sofie på Ada. Promenaden runt sjön tog en och en halvtimme och mitt i gjorde vi ett stopp för lunch.
Den lilla tjejen, som är Jenteclubens yngsta medlem, älskar att vara i centrum och vet hur hon ska charma alla i omgivningen. Deb och jag vill dock tro att det var tack vare oss, som restaurangägaren även i går bjöd oss alla på en varsin drink... Så alla ni som önskar fria drinkar, håll er till oss!
Igår kväll var Anita och Terje våra gäster på middag.
Stämningen är på topp och våra dagar är fulla av härliga skratt och trevliga människor!
Idag har Deb träffat olika väninnor och affärsbekanta och Claes och jag har tagit en långpromenad efter Donau och Sava. Det är fortfarande varmt, +23 men molnigt.
Ikväll har vi bokat bord på en restaurang vid Sava och Gabor ska äta med oss.
Erik
Hela familjen Gotthold-Wahlmans lillebror Erik (Wallin), har blivit stor och gör lumpen just nu! Han ligger i Flottan på Kustkorvetten HMS Gävle, passande, eller hur?
ERIK, du är bara hur snygg som helst!!
Inte konstigt att mamma Helena ser ut att spricka av stolthet...
By the way...
Det är flera av mina väninnor som skulle vilja var sådär 20-25 år yngre för att matcha Andreas och Erik lite bättre...
Energin flödar
Igår tog jag bilen och åkte till Budapest, 38 mil. Jag kände mig modig och duktig, för annars är det ju alltid Claes som ser till att betala vägtullar, tanka, och ordna gränspassager. Jag löste det!
Jag stannade till och handlade nektariner och plommon efter vägen, det är flera såna här handlare man passerar.
När jag kom in i Ungern slutade GPS:n fungera. Jag älskar tekniken, när den fungerar. Det var bara att stanna på macken och köpa en bra karta! Vi var alla lika imponerade och förvånade när jag kom fram till Rita.
Det var ett mycket kärt återseende med henne och Deb och nya lilla killen Maxim, född den 14 juli. Deb hade kommit dit några dagar tidigare (annars är hon ju för det mesta i Indien). Hon och David är gudföräldrar till Maxim och var med på hans dop veckan innan.
Vi hade en härlig eftermiddag tillsammans i Budapest, vad jag gillar den stan!
Jag hann även med att träffa min vän Oliver och han blev jätteförtjust i riddarna jag hade med !
Rita och barnen flyttar snart till Montenegro, där Kristoffer, hennes man redan är på plats och arbetar, så nästa gång får vi ses där!
Det var svårt att avsluta dagen och sätta sig i bilen igen. Vi kom iväg en timme senare en beräknat, Deb var kartläsare och vi gjorde en liten extra sightseeing i Budapest, så efter ytterligare en och en halv timme! var vi äntligen på väg hemåt.
Det blev några timmar i riktig mörkerkörning, men det gick bra och det var jätteskönt att ha sällskap.
När vi kom hem bjöd Claes på soppa och nu har han två fruar ett tag igen! Det där med bigami kanske inte är så tokigt, fruarna har ju sällskap av varandra?!
Gissa om GPS:n fungerade idag? Såklart!!
Vad är det jag ska lära mig? Att lita på min egen förmåga?
Får se nu...
I söndags var vi verkligen ute på äventyr, speciellt inbjudna som vi var av borgmästaren i Pozarevac. Anledningen att vi var VIP-inbjudna är att Veolia är en av de tre största arbetsgivarna i Pozarevac, så där var vi och minglade i Stadshuset tillsammans med olika celebriteter. Vi bjöds förutom drinkar, på dans av lokala ungdomar i vackra gamla kläder.
Sen åkte vi, ett 60-70 tal gäster till en restaurang i närheten av fängelset.
På serbiskt vis serverades en massa mat och dryck, utan någon speciell ordning, folk kommer och går lite hur som helst och man sätter sig vid långbord som man tycker. Han som var ansvarig för hela dagen blev mer och mer svettig och rödblommig!
Vi fick en tallrik med kallskuret: korvar, skinka, kajmak, ägg och bröd. Till det dracks det som sig bör vatten och Rakia. Sen kom köttsoppan, är det något man kan här så är det goda soppor. Efter soppa är det Rostilj, dvs från grillen:pleskavica(hamburgare), grillspett och fläskfile med gurka och tomater. När vi ätit upp köttet kom vinet och pommes friten. Ingen reagerar dock, för så här är det ofta, alltså ingen ordning men allt smakar bra! Till dessert fick vi baklava.
Riktigt mätta och med önskan om en säng åkte vi så till årets event, hästtävlingarna på Hippodromen i Pozarevac!
Det var 46:e året i rad som dessa tävlingar anordnades.
Där satt vi i fyra timmar på stenhårda bänkar. Det är vad jag kallar VIP !
Det hela började med hoppning och även i år var det polisernas ryttare som vann...Sen mitt i bland hästar och folk damp det ner en massa fallskärmshoppare.
This is Serbia-welcome to Serbia, det är bara tur att det inte händer nåt allvarligt!
Småbarnen fick visa olika konster på hästryggen, den yngste var 3 år!
Det var galpptävlingar och travtävlingar, vartannat lopp.
Kolla in sartbilen! Han längst till höger fick äran att motta hederspriset i Veolia-loppet.
Här utspelades även nån slags traditionell femkamp till häst i rasande fart.
Ett mycket ärofyllt spel som beskådades av flera tusen människor. Säga vad man vill men det här är en underbart charmig och rörig folkfest ! Serberna är jättestolta över såna här gamla traditioner.
Vi var riktigt trötta när vi äntligen kom hem kl 20, då hade vi varit borta i 11 timmar.
Lördagslediga
Det har ju varit fint väder hela veckan, så valet att göra en utflykt till mysiga Vrujci för att sola, bada och hälsa på Marianne och Marko, var enkelt.
Vad händer? Temeraturen sjunker till +17 och det regnar...men vi åkte ändå.
Vi tittade på deras nybyggda lägenhet och kände in den, den är verkligen jättefin! Fortfarande är det såklart en massa att fixa. På serbiskt vis är det ett steg fram och två bak, hela tiden. Dom tänker helt enkelt inte som vi vad det gäller finish.
Den ligger bra till mitt i byn och nära till poolområdet. Det är riktigt på landet, luften är ren och frisk och det är riktigt avstressande att vara där.
Vädret till trots tog jag ett dopp i den +31 gradiga poolen, dom andra stod på land och frös. Jag hade gott om plats.
Kvällen i kväll är lugn! Claes kollar på fotboll Ungern-Sverige.
Jag har precis pratat med Liz, min svägerska, som fyller 50 idag!
GRATTIS!
Ada Ciganlija
Första turen gjorde jag med Ros-Marie, vi låg där på varsin solsäng, solade och badade hela dagen, inte ett moln på himlen. Där kunde vi beställa både espresso till morgonfikat och en sallad till lunch. Solen tar bra fortfarande och det känns som att vara i utlandet!!
Här är alltså en konstgjord sjö av Sava, som det är möjligt att cykla eller gå runt. Det är ett fantastiskt rekreationsområde för alla åldrar, både gamla och unga. Här är många aktiviteter på gång på fotbollsplaner, golfbana, tennisbanor, lekparker etc. Det finns massor av barer och restauranger, och visst är det lätt att bara sitta med en öl och titta på bikiniklädda tjejer med inlines, som sveper förbi(eller hur Andreas, Emil och Anton?) eller fina pojkar som åker vattenskidor...
En del sitter på en filt under nåt träd och har pic-nic.
Jag trivs där!
På kvällen träffade jag Natasa, som jag jobbade med på Amerikanska ambassaden, en riktig klippa och hennes dotter Nina. Vi cyklade samma sväng och passade på att se solnedgången i Sava. Det var skoj att återses igen, det är så många gånger det inte blivit av, men nu gjorde vi slag i saken.
Drina
Jag träffade henne för första gången igår. Hon är både söt och näpen och hennes mamma och alla andra i stallet är så stolta.
Vetenskapligt arbetssätt
Idag har jag suttit hela förmiddagen och läst i min bok på engelska, det tar lite tid...Claes tycker att jag är för petig, men det är mitt sätt. Lite kul är det i alla fall.
Pratade med Deb för en stund sedan, dom semestrar i Italien just nu och vi räknar med att ses nästa vecka!!! Tyvärr inte Dave för han måste åka tillbaka till Indien.
Nu ska jag ge mig iväg till stallet och titta på "mitt" nya föl, lovar att ta bilder.
