gg i belgrad

Så var det då äntligen dags, det var ett år sen jag nämnde för Dragan att jag vill plocka vindruvor och ärligt talat hade han nog inte förstått att jag verkligen menade vad jag sade. Men han är en man med kontakter och god vilja så när jag nämnde det i lördags så var det fixat. Söndagen, igår, var nämligen sista dagen för att skörda årets druvor.
Vi gav oss i väg med Dragan och Uruš, två timmar i bilen norrut till Novi Becej och vingården Radenkovic, vilken oas! Vi mottogs med viss förvåning, öppna armar och serbisk gästfrihet av Mr Milun Radenkovic, som äger gården.
  
Under denna "car-port" lagade två kvinnor all mat hela dagen och alla fick plats att sitta här och äta.
Milun hälsade oss välkomna att smaka hans viner och att se hur produktionen går till. Han och några andra män hade varit ute och jagat på morgonen och dom höll som bäst på med "frukosten" när vi kom. Vi fick smaka av grillade grönsaker och helstekt get.
   
Milun berättade att denna gård där det odlas druvor för vita viner endast är sju år gammal, druvorna för röda viner odlas längre söderut, där även vinkällaren finns. Vinkunnandet har funnits i familjen sedan början av 1900-talet.
På denna gård odlas 28 hektar druvor, det är Chardonnay, Rhine Riesling och Sauvignon Blanc. Vinstockarna som växer i långa rader, kan bli 40-50 år gamla under gynsamma förhållanden. Varje rad är 1,7 km lång och här finns 10 mil rader. Varje hektar ger ca 7000 kg druvor.
       
Druvorna kontrolleras hela tiden under mognadsprocessen vad det gäller syra och sötma, och när det når en viss nivå är det dags att skörda alla druvor. Då har man sju dagar på sig innan druvorna blir för söta. Så det vill till att det finns tillräckligt med arbetare att kalla in som kan sin sak och kan jobba på. De kommer ifrån byarna omkring och jobbar med att plocka från 06-18, varje dag, i en vecka. Varje arbetare plockar ca 700 kg, 35 lådor om dagen. Claes och jag fick ihop  två lådor var.
Druvorna transporteras sedan till pressarna, som är gammaldags och manuella, man trampar inte druvorna längre. Där tas "skaften" bort, annars blir saften bitter. Sedan pressas den rena druvsaften ur druvorna, man får ur ca 50 % på det viset.
   

Ytterligare 50 % får man ur med en pneumatisk press, det används till att göra "Vinjak", serbisk konjak. Den rena druvsaften transporteras sedan i stora kylda tankar till vinkällaren 20 mil söder om Belgrad, där vinet framställs.
Den här vinproducenten producerar alltså både dom vita vinerna, rosevin och rött vin.

Det var bara så häftigt att få vara med om detta  och att skörda sina egna vindruvor! Claes var också med på ett hörn även om han först inte ville bli inblandad. 
Jag kommer gärna igen om ett år för att plocka mer på "riktigt" i flera dagar och nu har jag växlat telefonnummer med Marina, Miluns fru. Hon gladdes åt min entusiasm och är helt inne på att bjuda in vänner och göra någon slags "vinplockarparty" och lovade att jag får ta med mina vänner som är intresserade...
  

Vi hann med att äta vildsvin och vaktel (från morgonens jakt) också innan det var dags att åka hemåt. 

Vilket äventyr!