gg i belgrad

Nu har Deb flyttat,
snyft,
och lämnat ett stort tomrum efter sig...
Vi inlledde vår  avskedsmiddag på Balzac med lite champagne härhemma. Claes i ny Veoliaoverall...


Efter mycket om och men, hon gillar inte avsked, fick Claes och jag i allafall skjutsa henne till flygplatsen igår morse.
Det var skönt att följa henne, checka in och fika lite innan vi alla snyftade när hon gick genom säkerhetskontrollen, på samma sätt som vi gjort med alla våra gäster hittills. Men vi ses igen! och har kommit varandra så nära de senaste veckorna, på ett mycket speciellt sätt....det är svårt att beskriva. Hon kommer tillbaka i slutet av augusti och sen har ju vi verkligen anledning att åka till Indien. Det är bara att sätta igång och spara!
Hon landade ordentligt i Indien igår kväll och fick genomgå stor hälsokontroll innan hon fick komma in i landet. Ett land som är fullt av konstiga sjukdomar...mysko.

När jag kom hem hittade jag en present från Deb, med underbara örhängen från Swarovski, dom matchar mitt halsband perfekt....

I natt  låg jag och funderade lite över vad  det är egentligen med Deb som jag gillar så himla mycket? Det känns ju faktiskt som att vi har känt varandra jättelänge. Vi pratar i munnen på varandra hela tiden och förstår inte alltid vad vi säger, men är väl som två-åringar i det fallet, vi förstår varandra ändå...
Lite "udda"  eller säg unika känner vi oss båda två och när jag ser henne fara runt för att hinna med allt och alla innan hon åker på fredag så känner jag verkligen igen mig själv. Och jag gillar den här speglingen...
Vi är slarviga och sprider saker omkring oss, men vi är duktiga på att städa! Just nu är hallen full av skor och det ligger högar av papper lite här och där. Men i oordningen har vi också ett system, även om våra män har svårt att tro på det...
Vi köper gärna hyllor, pärmar, mappar, lådor, askar, små väskor etc för att organisera våra grejer, och emellanåt lyckas vi verkligen få till det och då är vi jättenöjda!
Vi gillar samma sorts mat och tycker om att äta och dricka gott! Vi älskar choklad, hennes chokladsufflé är helt underbar, det har jag pratat om tidigare.
Vi är öppna för att prova nya saker, som akupunktur, massage, dans, yoga och allt möjligt.  I Indien kommer hon att komma nära och få tillgång till Ayur Veda, vilket jag alltid varit nyfiken att prova. Eller varför inte fotvård i vardagsrummet...


Vi är duktiga på att spendera pengar och är generösa, men kan lika gärna, när det behövs vara snåla och hålla igen. Vi har inga behov av märkesgrejer, men njuter av vackra saker.
Båda två jobbar vi bäst under press och är med andra ord ofta ute i sista minuten, men vi blir också färdiga och kommer i rätt tid med rätt utrustning, till omgivningens förvåning.
Vi är spontana och för det mesta glada, vi skrattar mycket tillsammans, vi är bra på att fånga stunden och ta var på de tillfällen som dyker upp. Vi är helt oförutsägbara, random brukar Claes säga om mig. Det finns ingen agent som skulle lyckas klura ut i förväg vilket  som är vårt nästa steg...
Av alla knasiga saker som människor tycker att jag gör, som igår när jag tog en stor ranglig stege och klättrade upp i körsbärsträdet på ridklubben, så kan jag numera konstatera att det kunde lika gärna varit Deb... Vi gör sånt och det händer alltid nåt spännande. Alla har väl fått en puss på handen av taxichauffören....För oss är det inget konstigt med det.
Vi är duktiga på att uppmuntra varandra och lyfta fram varandras styrkor.
Vi är båda mycket familjekära och pratar gärna om nära och kära. Båda har vi stora familjer med många syskon. Hon är dock lillasysyter och jag storasyster. Vi älskar våra män, som är helt olika oss i många avseenden...

Det kommer att bli jättetomt när Deb åker på fredagmorgon och jag kommer att sakna henne jättemycket, men har nu många fler minnen av henne genom våra intensiva veckor tillsammans. Vilken rikedom!

Claes kom tillbaka igår, efter några dagar i Makedonien, med jobbet. Han har två fruar att ta hand om i huset nu, eftersom Deb har flyttat in! Hennes lägenhet är tömd och grejerna skickade till Indien, själv åker hon dit till veckan.
Som den virvelvind och omtänksamma människa hon är så är det härligt att ha henne här tills hon åker.
Just nu är vi båda helförkylda och kurerar varandra med citron/ingefärs-té, färska frukter och diverse annat, vi skyller på att det är Olivers "kusar" vi fått. Som alla vet smittar ju barn nåt förskräckligt....
När förkylningen bröt ut förstod jag också varför jag inte känt nån som helst lust till att träna denna vecka. Ridit har jag dock gjort, men eftersom min häst är i 9:e månaden har hon föredragit att enbart promenera runt banan, och jag har varit nöjd med det. Solen har skinit och vindarna fläktat och jag har haft mina nya ridkläder, byxor, linne, skor och inte minst hjälmen jag fick i present av Ettan, Leif och mina kusiner Lena och Ewa med familjer. Den funkar utmärkt, sitter bra och är både lätt och luftig. Tack för den! Jag känner mig så snygg!

Jag kan ju också förstå att Claes är nöjd med mina nya skor, klassskillnad skulle man kunna säga och helst vill han att jag kastar dom gamla.... men dom fyller ju sin funktion när man har stalltjänst.


Lienpilen har startat i Norge igen, men han kan ju inte vinna jämt... han galopperade tydligen två gånger idag, vi får väl skylla på kusken... Mamma, Pappa, Marcus, Victoria och Louise fanns i alla fall på plats och hejade.

Senaste veckan har vi haft ca +35 om dagarna, och en massa åska och regn om kvällarna, serberna säger att det är ovanligt varmt för årstiden.

Önskar er alla en skön lördagkväll!

Spännande möten fortsätter att komma till mig. Åt  lunch med Deb och Biljana. Det var första gången jag träffade Biljana en ljuvlig ung tjej, 27,  hon är full av energi och har en massa ambitioner. Vilket inte är helt enkelt i Serbien med hennes romerska ursprung. Hon har studerat grekiska och journalistik och jobbar på en tidning med deras "hälsospalt" och har dessutom just fått ett erbjudande om att skriva en encyklopedi om romer på serbiska. Hon ska göra en massa research och har ett år på sig att skriva. Hur spännande är inte det?  Visste ni att zigenarna har sitt ursprung i Indien?

Idag har jag också varit till Nero, som alltid fixar mitt hår. Ringde igår för att boka tid, han berättade att han slutat på salongen där han brukade jobba och han håller på att öppna sin egen salong på söndag! Men det var helt ok att jag kom hem till honom och hans söta familj...
Mitt i Belgrad hyr han ett inklämt litet hus med en liten, liten gård, i ena delen bor han och familjen och i den andra håller han på att inreda sin salong, Hair studio Shero, är ett romerskt ord för huvud, så han är också i grunden romer.
Så där satt jag mitt i hans sov/vardagsrum och fick håret färgat, jag fick stå böjd i duschen och tvätta ur det själv och sedan satt jag där igen och blev klippt och fönad,  ingen spegel att kolla i. Lille Noah lekte omkring oss och allt kändes helt ok!
Det skulle varit i Sverige det....
Första gången jag var till Nero kommer jag aldrig att glömma. Han färgade mitt hår, klippte lite och jag blev så snygg. Klockan var 20 när han var färdig och jag sade att jag skulle stå och sova den natten. Låt din man bjuda ut dig på middag, sa han. Han är inte hemma, sa jag. Gå ut med dina vänner då, sa han. Jag har inga vänner, sa jag samtidigt som jag kände mig väldigt väldigt ensam och utlämnad...

Men saker och ting ändras, ännu en gång snygg i håret, men med goda vänner,  har jag varit med Deb och Mira i Senjak och ätit en god middag. Vi har pratat och skrattat och umgåtts på ett avspänt sätt.

Deb och jag hade bestämt oss för att åka till Budapest över helgen och hälsa på Rita och Oliver. PÅ parkeringen till Delta CIty hade vi pick-nick i väntan på en kille från Telenor, som skulle hjälpa oss med larmet på Audin, det bara tjöt!
Men vad gjorde det? Solen sken, kaffe från Costa coffee, smaskig choklad och  ingen tid att passa...




När vi väl kom iväg gick vägen förbi underbara, vidsträckta fält med vallmo.

Vi inkvarterade oss hos Rita och Oliver, och bjöds på nåt jättegott som Ritas mamma lagat till, typiskt ungerskt.
Oliver bjöd oss på glada upptåg och raseriutbrott på en typisk treårings vis, men för det mesta var han bara underbar och njöt av vår odelade uppmärksamhet.


Vädret var underbart och vi njöt av att bara vara, att äta goda frukostar, luncher, middagar och fikastunder, många härliga kalorier.
Shoppingen bestod i god, fräsch mat och goda ungerska viner.

När vi ändå var där passade vi på att åka till IKEA, för min del blev det lite av varje och en vit Billy. Deb var ute efter ett picknick-table, men min bild av ett sånt, och hennes stämde inte riktigt överens...
Inte undra på att hon funderade vad jag tyckte när hon visade bordet för mig och jag såg så frågande ut, hur skulle hon få med det ut i naturen på pick-nick??

Det blev ett matbord för trädgården i Indien och lite stolar.

Vi fick ordna med transport, för allt rymdes inte i vår bil.
Jag hann också med att fixa lite nya ridkläder på en sportaffär av kolossalformat, Decathlon, till bra priser.

Budapest är verkligen en underbar stad, och jag kommer gärna att åka dit igen!!
Vi begav oss dock hemåt sent igår eftermiddag och Claes fick komma och hjälpa oss att bära upp alla grejer. Deb flyttade in hos oss med sitt liv, som just nu är i kappsäckar. Det är bara roligt att få njuta av henne så länge som möjligt. Men hennes man David tycker att det är dags att hon kommer till Indien nu...

Ibland kan man bara undra hur våra olika vägar korsas...

Igår kväll när jag städade som bäst ringde Claes från mellanlandningen i Frankfurt och talade om att Bosse Soläng, en kollega och vän från I 14 tiden var på väg in mot Belgrad. Jag fick hans nummer och ringde upp. Hans hotell är Villa Kalemegdan, 50 meter från oss, av alla hotell och hans första gång i stan. Vi träffades och pratade en stund nere hos "våra" pojkar, det var jättetrevligt!
Och sen gick städningen som en dans, jag blev klar precis innan Claes kom.

Nu ska jag packa, för jag åker med Deb till Budapest idag. Vi ska besöka Rita och lille Oliver !
Förhoppningsvis blir det också lite shopping på IKEA, nu ska väl inte allt vara stängt denna gång.

Så om det blir tyst från mig några dagar, så kommer sammanfattningen när jag är hemma igen.

Vill också passa på att gratulera Carolina som igår fick antagningsbeskedet till utbildningen hon sökt i Australien. GRATTIS!

Så tomt det blev, när du Anna åkte hem igår. 
Du har verkligen förgyllt min vardag med ditt härliga, smittande skratt, våra djupa konversationer och galna upptåg. Ingenting är omöjligt och allt är roligt och underbart! Du har gett mig nya ögon att se på Belgrad och livet här!
Du iinspirerar mig!

Idag är det bara +16 och molnigt, och jag ska städa innan bingon.

Livet är underbart, vad är väl en natt på Acapulco, när vi lämnade Claes i Frankrike var det inga problem att komma in 02.30. Biffen i dörren var borta, YES !
Exotiska rytrmer och goda drinkar, gratis är gott!  Anna vill inte åka hem....men hon kommer tillbaka nästa vecka. Fredrik och Toni, ni skulle trivas här med Anna och mig och serbiskt party...livemusik med en blandning av grekiskt, turkiskt  och serbiskt, riktigt hålligång! En måndag.

Jisses vad vi gjort mýcket idag. Trots att vi sov länge sedan jag skjutsat Claes till flyget, så har vi hyrt cyklar igen, fixat naglarna på Merkator, kolla bara, så snyggt det blev

Vi tog lilla båten med våra cyklar från Nya Belgrad till Ada. Där solade vi och löste alla problem mellan himmel och jord och varvade problemen med dopp i "sjön". Det var vi och hundarna som badade! De snygga grabbarna åkte wakeboard, och badade ofrivilligt.
Härligt solbrända cyklade vi via stallet, där Eika inte mådde så bra idag, hon är ju med föl...och sedan hemåt.
Vi snofsade till oss och åkte till Reka,  vi åt gott och lyssnade till medryckande levande musik, och hade inte alls nån lust att gå hem när dom stängde klockan 01.


Så därför promenerade vi till Acapulco.... och resten har vi redan berättat.

Nu börjar det ljusna, alla småfåglar kvittrar, gökarna och påfåglarna gal, eller vad dom gör och vi ska i säng!

Dobro jutro!

Vi var riktigt pigga i morse! 
Vi  kom nämligen inte in på Acapulco en partysplava på Donau igårkväll, den stöddiga killen i dörren skyllde på att vi inte reserverat bord. Då åkte vi in till stan och satsade på Havanna club, en salsa klubb, där vi höjde medelåldern rejält bland alla tjugoåringar. Så var det med det partajandet....
Skam den som ger sig, vi sökte nåt att äta där mitt i natten men alla verkade stänga klockan 01. Vi bestämde oss för att gå hem och äta farmors köttbullar på en hårdmacka, med en iskall öl till. Det var jättegott!

Klockan 9.01 satt vi i bilen och åkte till Banovo Brdo, där vi hämtade upp Marianne och Marko. Vi åkte mot Vrujci, ca 10 mil sydväst om Belgrad.
Efter vägen stannade vi på vårt favoritställe, Jeden Brata, och åt serbisk frukost med hemgjord yoghurt och lepinje komplett. Det är varmt bröd med ägg och kajmak.
.
I Vrujci tittade vi på Marianne och Markos lägenhet, som verkligen börjar ta form nu. Dom har beställt köksinredningar, garderober och annat dom behöver. Den kommer att bli jättefin.

Vi gick vidare till poolområdet Prva Nova Banja- The First New Spa, en nybyggd anläggning i detta kurotsområde. Det är fräscht och välordnat, med möjlighet till både lerinpackning och termalbad. Nu när Anna var med tog vi chansen att prova inpackningen först. Den ska hjälpa mot allt, åderbräck, stela leder, gäddhäng, kärleksbekymmer och ischias.... 

Först smörjde vi in varandra och sedan torkade vi i solen, + 35 grader. En häftig känsla !

Det var knappt att vi kände igen oss själva när vi efter en dryg halvtimme duschade av oss. Skinnet venar lent som en barnrumpa och vi kände oss så snygga!
Anna är en riktig livsnjutare och tycker att Serbien är helt underbart, hon stannar gärna kvar här....

På vägen hem igen stannade vi till på en Kafana efter vägen, där dom grillade lamm och gris.

Ser ni lammskinnet isom hänger i bakgrunden? Det hänger man upp för att visa att lammet är nyslaktat och grillas som bäst.
Vi bara njöt allihopa när vi satt där på serveringen och det fläktade så skönt, utsikten var helt bedårande....

och det nygrillade köttet var mört och gott med fräsch sallad till! Och billigt, vi åt alla fem med vin till för 350 kr, inklusive dricks.


Mätta och belåtna somnade både Anna och jag i bilen, när Claes körde oss hemåt. Vi hann stanna på ett ställe till och få fika med palacinke-pannkaka, med fluff-fluff, nåt äggskum med vitt vin i....

Vilken härlig dag vi haft!
Nu sitter Anna och jag ute på balkongen, det har regnat några stänk, och nu är det fortfarande +32, klockan är snart 23, som sagt, vi njuter!

Nu har jag fixat och donat och hunnit med en sväng till, till mamma och pappa, innan jag åker tillbaka till Belgrad i morgon. Andreas hämtade upp mig i Flaten och planerade Osloresan med mormor och morfar  på lördag, det blir spännande.
Andreas, Emma och jag har ätit gott, grillade fiskspätt och kollat på kvartsfinalen i hockey tillsammans.
Det var en riktigt spännande match mot Tjeckien, som vi vann. I morgon har vi semifinal mot Kanada....
Nu är det dags för mig att packa, Anna hämtar mig tidigt, tidigt i morgon bitti...

Sov gott!

Det här skrev jag sent torsdag kväll den 7 maj, men av någon anledning missade jag att lägga upp det

Resan till Belgrad igår gick jättebra och var roligare eftersom jag hade sällskap med Anna.
Hon går omkring med ett leende på läpparna hela tiden och bara tycker att allt är fantastiskt.

Igår hann vi med en sen lunch hos våra pojkar, promenad i Kalemegdan och genom stan, sen satt vi på Skaradljia och tittade på folk över ett glas vin.

Idag blev det sovmorgon och sedan en tur till vår marknad där Anna fick se och handla av allt gott som finns nu.

Vi åt av jordgubbar, körsbär, solvarma tomater, gurka, rädisor och nybakt bröd till lunch på balkongen!

Sen blev det cykeltur igen, Claes försökte stoppa in oss i bilen... Vi cyklade efter Sava, förbi Serbian Open, där dom spelar tennis för fullt, och ut till Ada.
När vi cyklade som bäst ringde Claes telefon. Det var direktrapport från Andreas i Oslo, Lienpilen hade vunnit, 3-åringsloppet för nodsvenska hästar från Sverige och Norge. GRATTIS! JÄTTESKOJIGT!
På Ada träffade vi Marko och Marianne, och Anna och jag passade på att ta årets premiärdopp ! Det var många som tittade konstigt

men det var jätteskönt!

Ikväll siktar vi på partaj på någon Splava på Donau!

OK, jag var lite snabb med dagarna, torsdagen håller på som bäst!
Så förra inlägget får ni justera själva!

Jag på egen hand i Gävle, innebär att turbon är påslagen ! Det är så många jag vill träffa och en del grejer jag behöver fixa.
Onsdag träffade jag min chef inför sommarjobbet och diskuterade en del praktiskt.
Var till Coachingcenter, där jag fick möjlighet att träffa nästan alla,  som jag tidigare givit massage och haft hälsosamtal med. Det är alltid lika roligt att komma tillbaka och få ta del av alla deras historier och planer.
Långlunch med Cathis på Saflor´s, vi hann avhandla både det ena och det andra, samt en del shopping.
Via Andreas, som börjar fundera om jag aldrig ska vara hemma och laga middag någon gång, till Marianne och Peter. Dom bjöd Ulla, Anne-Christine och mig på en underbar fisksoppa. Och jag fick se deras nya soffa, jättesnygg! Det blev sent....

Idag torsdag har jag hunnit uppleva massor!
Cyklade, åh vad jag älskar min cykel,  till sjukhuset för mammografi och inser att det blir inget silicon för min del...
När jag  var på sjukhuset passade jag på att träffa Anna, som ska med mig till Belgrad på fredag, och en massa andra gamla kollegor på Barnkliniken.
Besökte Tina som är på sjukhuset denna vecka, för justeringar av mediciner. Vi hann prata en stund och hon  visade en jättesöt humla, som hon tovat !
Cyklade genom Boulognerskogen och mötte Ettan, Sune och Ingegärd, som var ute och stavade med pensionärerna på ordinareie onsdagsrunda.


Ulla hade gjort köttbullar till Claes, så dom var jag förbi och hämtade samtidigt som jag umgicks med henne en stund.
Ny lunch, idag har jag avnjutit den med Helena på Fiskmagasinet. Vilket trevligt ställe på Alderholmen! TACK!

Börjar ni bli andfådda??

Sen väntade en stor överraskning, som Inger, Britha, Elisabeth och Marie ordnat med anledning av min tidigare födelsedag...

Det enda jag visste var att jag skulle vara färdig 14.20.
Dom tog mig till Högbo och där väntade en guidad visning på Björk & Berries, doftdesigncenter. Det var imponerande, intressant och vackert! Jag fick ett presentkort att handla för och kunde inte motstå duschkräm och bodybutter med smak, jag menar doft av lingon !! Väl värt ett besök.
http://www.bjorkandberries.com/

Miljön i Högbo har alltid tilltalat mig och idag var det bedårande, med en massa intryck. Vi besökte glashyttan innan det var dags för picknick,


den fick tyvärr avbrytas av ett störtregn.
Men vad gjorde väl det när vi kunde ta skydd hos Sme-Johan.
Därifrån gick vi vidare till Lena Orange, en tuff kvinna, som leker med färger och former. Tryck på tyger är en specialitet, samt tovade smycken med pärlor. Apropå Tinas tovade humla....
Därinne var det  lätt att känna sig glad och upprymd.
Vilken dag! och den var inte slut än, nu gick vi till Brukshotellet, där bord var beställt och vi åt en härlig middag tillsammans.
Den jättetsora efterrättsbuffén hoppade vi dock över och nöjde oss med nåt litet till kaffet.
Tack kära vänner för en fantastisk uppvaktning, jag aldrig kunnat lista ut...

I morse tog jag bussen till Flaten, tänkte ringa från bussen och tala om att jag var på väg, men jag hade glömt att ladda telefonen, vilken miss.
Busschauffören var mycket trevlig och pratade med oss alla tre som var på bussen, när det var dags för mig att kliva av undrade han om jag inte skulle följa med till Gysinge och fika istället. Jag kanske borde gjort det, för döm om min förvåning när det var ödsligt och låst hos mamma och pappa. Och ingen telefon...Skulle jag ta niobussen tillbaka till Gävle eller roa mig på egen hand?
Jag hade ju åkt dit för att kratta, och både skottkärran och krattan var framme, att det småduggade gjorde inte så mycket, det var bara att börja. Att kratta är lite som meditation, tankarna kommer och går och det är bara att kratta på och vips kom jag på att jag kunde komma in...Jag värmde kaffe och läste morgontidningen, vilken lyx !
Sen kom dom, mamma och pappa från stan, deklarationerna skulle ju in idag och vi tog en fika till innan jag fortsatte mitt krattande.
Det blev riktigt fint och jag känner mig både nyttig och nöjd.


Vanja på ridklubben brukar kalla mig "gastarbeiter" och det är kanske det jag är när jag åker runt och jobbar lite här och där...eller volontär, enligt presidentfrun det bästa jobb man kan ha. Man kan komma och gå hur man vill och det är ingen som ställer några speciella krav, alla är bara nöjda att man kommer.

Tänka sig att vi bjöds på traditionell svensk grillad korv med bröd och senap hos familjen Nordh. Jag trodde vi skulle missa det helt i år. Det hör ju liksom till Valborg, tycker jag. Det var Kjell som var grillkung idag...


och vi andra åt med god aptit



Nu är det bara Andreas, Emma och jag här hemma. Claes har åkt tillbaka till Belgrad och Carolina till Helsingborg.

Om Peter går till affärn i tid och otid, så trivs jag med att gå till våran jättefina tvättstuga i tid och otid. Klockan sju i går morse var jag där och tvättade några maskiner med Carolinas medhavda smutstvätt och lite annat. Jag njuter verkligen i tvättstugan, som dessutom är nymålad och med nya tvättmaskiner. Andreas undrar om det är nåt fel på oss som tvättar var och varannan dag.... Jag tror jag är tvättoholic!

Medan maskinerna gick, tog Claes och jag en promenad ut mot Gävle Strand. Det har verkligen blivit fint därute och äntligen får vi en känsla av att Gävle är en stad vid havet. Jag förstår att folk vill bo där. Att det sedan är rent snyggt och välordnat där vi går, gör ju också att det är lätt att bli imponerad. Det är stor skillnad mot vad vi är vana vid numera.

Maria L, kom förbi en snabbis på lunchen, jätteskoj.
Vi hämtade upp Ulla som kom från Stockholm och tog en tur ut till Böna café. Gissa om vi blev jättebesvikna när böcklingen var slut och vi inte kunde få en varsin böcklingmacka till fikat....Claes har svårt att smälta det. Men vi fick ialla fall möjlighet att njuta av våren och havet. Det var många människor som lockades dit ut och en del låg till och med och solade i bikini. En hel drös hade åkt motorcykel dit ut och vi blev jättesugna...


Senare var vi förbi Eleonor och Bosse en sväng, dom höll som bäst på att fixa på baksidan och förbereda för årets badsäsong i poolen.

När vi kom hem igen hade Carolina och AnnSofi förberett för kvällens middag, som också Andreas och Emma dök upp till. Det blev en räkcoctail med färsk sparris, rotfrukter i ugnen, persiljesmör, tsatsiki, sallad och grillad kyckling och fläskfilé. Första gången vi grillade på balkongen denna säsong. MUMS!
I Belgrad har vi ingen grill, men vi har funderat på att skaffa en...

JIsses vad mycket vi hann med och vad många vi hann träffa under hela dagen och ändå kändes inte på nåt vis stressigt.

Claes och jag tog bussen till Flaten i lunchtid, fortfarande helt underbart väder, som sommar +20 grader, sol och blå himmel.
Marcus, Vicyoria och Louise var också där. Louise var lite blyg i början, men det tog inte lång tid innan hon tinade upp och började prata med oss. Som ni vet så är treåringar mina favoriter, och nu är hon snart tre...Vi gick en sväng och plockade vitsippor, dom blommar verkligen som bäsrt nu.

När Carolina så småningom dök upp lyckades hon charma till sig en bukett...

Vi hade en ljuvlig dag på landet, som vanligt en massa god mat och fika också.
Tack mamma och pappa!!


Sverige är fantastiskt!!

Andreas, Claes och jag tog bilen söderut  till Stockholm. Naturen är ljuvlig nu, när den börjar skifta till vår. Vitsipporna blommar överallt.
Vi plockade upp Carolina som flygit upp från Helsinborg, kvällen innan och sedan sovit hos Cajsa. Hon hade ägnat morgonen åt att skala 112 potatisar tillsammans med farmor och hjälpa Cajsa och Micke med diverse förberedelser...
Andreas hade tips på en spännande restaurang, han har pratat om den flera gånger, och nu visade han den för oss. Vapiano, på Sturegatan 12, otroligt fräscht med pizza, pasta och sallader som tillverkades framför våra ögon när vi beställt. Vacker miljö att sitta i.
Fredrik kom och gjorde oss sällskap en stund, han kom direkt från hästarna och hade bara lovord om världens vackraste och snabbaste 3-åriga kallblod, Lienpilen, ni vet!

Sen åkte vi till Cajsa, och firade hennes 50-årsdag tillsammans med henne, hennes familj, släkt och en massa vänner, stugan var full. Vi åt och drack gott hela eftermiddagen och kvällen.
När vi skulle bege oss tillbaka till Gävle hade Carolina och Andreas nya planer, dom hade bestämt sig för att stanna med Emelie och Oskar och slå klackarna i taket. Vi fick åka hem själva.
Dom hann visst med en danskurs, wienervals, med Per-Arthur också, vi väntar med spänning på You Tube klippet...