Årets turistmässa
Efter en härlig ridtur och lunch härhemma, åkte vi till turistmässan på Sajam, ett jättemässområde i Belgrad. Kommer du ihåg Carro?
Klockan var två när vi åkte hemifrån och NIO timmar senare kom vi hem igen...Vad hände?
På mässan har ett av Claes´bolag, Litas, en monter. Dom säljer turistresor med buss till bland annat Grekland, Makedonien och Tjeckien och passar på att visa upp sig bland de andra inom turistnäringen. Förra året hade mässan 45 000 besökare.
Vi träffade alla som jobbar i montern bland annat Zoran, Zoran och Zoran, dom bjöd in oss till en liten middag med några andra samarbetsparners ikväll kl 18. Det var ju absolut ingen idé att åka hem utan vi gick runt hela mässan och tog del av utbudet både i Serbien och andra länder.
Det är inte enkelt för serberna att resa utomlands då det krävs visum till nästan alla länder än så länge. Vi kan inte föreställa oss vilket sjå det är att få visum. En massa, massa dokument av olika slag, som vi inte ens vet om att dom existerar och sen köande i flera timmar utanför respektive ambassad och ett godtyckligt ja eller nej. Av alla studenter nu, är det 70 % som inte varit utanför Serbien någon gång.
Tillbaka i montern fick vi reda på vilken restaurang vi skulle till, Careva Cuprija, i närheten av Hippodromen. Där var det bord beställt för 14 personer. Det var jag och en massa "gubbar", Claes, tre Zoran från Litas, Goran från Makedonien, två från Tjeckien, en från Ungern och Stefanoz, Ilic och tre till från Grekland. Alla utom Claes och jag kunde prata serbiska, men vi hade inga problem att kommunicera med varandra om allt mellan himmel och jord. Vi åt och drack gott och typiskt serbiskt samtidigt som vi lyssnade till "levande" serbisk pop-musik. Fantastiskt trevligt!!!
När vi bröt upp och önskade varandra "Laku Noc" -god natt, fick vi lova att komma till både Prag, Ohrid och Paralia...
Det här är typiskt Serbien, det bara händer att man blir inbjuden till en liten middag... helt oplanerat och helt apropå.
Jag älskar det !
Klockan var två när vi åkte hemifrån och NIO timmar senare kom vi hem igen...Vad hände?
På mässan har ett av Claes´bolag, Litas, en monter. Dom säljer turistresor med buss till bland annat Grekland, Makedonien och Tjeckien och passar på att visa upp sig bland de andra inom turistnäringen. Förra året hade mässan 45 000 besökare.
Vi träffade alla som jobbar i montern bland annat Zoran, Zoran och Zoran, dom bjöd in oss till en liten middag med några andra samarbetsparners ikväll kl 18. Det var ju absolut ingen idé att åka hem utan vi gick runt hela mässan och tog del av utbudet både i Serbien och andra länder.
Det är inte enkelt för serberna att resa utomlands då det krävs visum till nästan alla länder än så länge. Vi kan inte föreställa oss vilket sjå det är att få visum. En massa, massa dokument av olika slag, som vi inte ens vet om att dom existerar och sen köande i flera timmar utanför respektive ambassad och ett godtyckligt ja eller nej. Av alla studenter nu, är det 70 % som inte varit utanför Serbien någon gång.
Tillbaka i montern fick vi reda på vilken restaurang vi skulle till, Careva Cuprija, i närheten av Hippodromen. Där var det bord beställt för 14 personer. Det var jag och en massa "gubbar", Claes, tre Zoran från Litas, Goran från Makedonien, två från Tjeckien, en från Ungern och Stefanoz, Ilic och tre till från Grekland. Alla utom Claes och jag kunde prata serbiska, men vi hade inga problem att kommunicera med varandra om allt mellan himmel och jord. Vi åt och drack gott och typiskt serbiskt samtidigt som vi lyssnade till "levande" serbisk pop-musik. Fantastiskt trevligt!!!
När vi bröt upp och önskade varandra "Laku Noc" -god natt, fick vi lova att komma till både Prag, Ohrid och Paralia...
Det här är typiskt Serbien, det bara händer att man blir inbjuden till en liten middag... helt oplanerat och helt apropå.
Jag älskar det !
En ny spännande dag
Deb kom idag, med ett fång rosa rosor, och sen fick hon massage. Taktil massage, hon gillar det och hjälper mig att fatta modet att komma igång med business igen. Jag har ställt iordning vårt extra sovrum till ett massagerum och hon hjälper mig med marknadsföringen... det är sånt hon verkligen är bra på. Rent spontant kallar hon mitt företag "Healing Hands" och jag gillar det !! Hon pratar runt med folk hon känner och det är redan flera som är intresserade av att testa. Massage finns ju i alla former här i Serbien och det är billigt. Men det jag lärt mig är att serberna vet allt bäst, men dom är dåliga på att få till det där lilla extra...finishen på slutet.
Cathis skickar grejer från Sverige, Deb och jag översätter och så småningom så fixar vi allt som behövs för att hitta kunder... Wish me Good Luck !
Sen dansade vi Salsa igen. Att han, MiloŠ, har sånt tålamod, med oss pantertanter ! Vi har skoj och gör vissa framsteg. han vill dock få oss att förstå att vi måste träna hemma, åtminstone fem minuter varje dag... Ska försöka...
Vi har himla roligt och det är massor av skratt! Han utbildar sig till teaterproducent och lyckades jättebra i sluttestet häromdagen, så nu är han riktigt glad !
Efter en mysig födelsedagsmiddag, för Emma, denna gång, kollade vi Let´s Dance, i TV-soffan. Vi börjar bli riktigt bra på bedömningarna nu. Ärligt talat trodde jag att Elisabeth skulle dansat färdigt ikväll. Det är ingen riktig spänst i hennes ben och tantfötter. Jag känner igen symptomen...
Claes däremot ägnar sig åt mental träning, vad det gäller dansen:-)
Som jag sa till Emma ikväll, alla dagar är inte spännande från början, men dom blir vad man gör dom till...
Sov sött allihopa !!
Grattis Emma !
Garttis Emma, idag är det Du som fyller 21 !
Vi önskar DIG en helt fantastisk födelsedag, med sång, blommor, paket och tårta !
Och möjligen också lite avbrott i studierna...
Många kramar
Gunilla och Claes
Tagen av biljettkontrollanten
Idag hade jag samlat ihop mig för att åka till Hippodromen och börja rida igen. Det var ett tag sen sist, det har varit för kallt och för mycket snö helt enkelt.
Jag klev på spårvagnen och satt ner och läste i godan ro i min nya bok, då någon klappar mig på axeln, det är kontrollanten som vill se min biljett. OK, jag halar fram den, och hon talar på serbiska om för mig att den inte gäller, jag talar om att jag inte förstår och hon pratar ingen engelska. Såklart har hon en manlig kollega med sig och han pratar engelska. Biljetten är alltså ogiltig, och som straff ska jag betala 3000 dinarer (360 kr). Jag talar om att jag inte har så mycket pengar, då får jag kliva av spårvagnen tillsammans med dom. Han vill se passet, som jag inte heller har med, bara en kopia och han rycker på axlarna samtidigt som han tar en djup suck. Jag ska följa med till hans kontor och betala, samtidigt som jag talar om för honom att jag inte heller har några kreditkort, så gömmer jag pengar och kreditkort under bottenplattan i min väska. Tar upp 1000 dinarer och talar om att det är allt jag har, visar en till av mina biljetter, han river den och säger att den inte gäller längre. Det är nya biljetter nu, gula istället för lila. Efter en del palavrande får jag veta att det är nytt från 15 februari. Hur sjutton ska jag veta det?? Det finns ingen information någonstans.
Han ryckte på axlarna igen och jag fick gå.... men fy fasen vilken läskig känsla, att bli tagen på detta sätt. Och det har varit serbernas vardag under så himla många år. Jag blir åter ödmjuk för deras situation, som inte är över ännu.
Vanja skrattade och sa åt mig att bara prata svenska nästa gång. Jag drack té med henne och sen åkte jag hem igen utan ridtur, det blev helt enkelt för sent.
Träffade Lena, AnnTorhild och Ros-Marie på lunchen, dom har också bara lila biljetter. Dags att köpa nya!
Dom kunde också se tidningsrubrikerna framför sig....
" BUSSBOLAGSCHEFENS FRU TAGEN PÅ BAR GÄRNING MED OGILTIG BUSSBILJETT "
Hi hi
Jag klev på spårvagnen och satt ner och läste i godan ro i min nya bok, då någon klappar mig på axeln, det är kontrollanten som vill se min biljett. OK, jag halar fram den, och hon talar på serbiska om för mig att den inte gäller, jag talar om att jag inte förstår och hon pratar ingen engelska. Såklart har hon en manlig kollega med sig och han pratar engelska. Biljetten är alltså ogiltig, och som straff ska jag betala 3000 dinarer (360 kr). Jag talar om att jag inte har så mycket pengar, då får jag kliva av spårvagnen tillsammans med dom. Han vill se passet, som jag inte heller har med, bara en kopia och han rycker på axlarna samtidigt som han tar en djup suck. Jag ska följa med till hans kontor och betala, samtidigt som jag talar om för honom att jag inte heller har några kreditkort, så gömmer jag pengar och kreditkort under bottenplattan i min väska. Tar upp 1000 dinarer och talar om att det är allt jag har, visar en till av mina biljetter, han river den och säger att den inte gäller längre. Det är nya biljetter nu, gula istället för lila. Efter en del palavrande får jag veta att det är nytt från 15 februari. Hur sjutton ska jag veta det?? Det finns ingen information någonstans.
Han ryckte på axlarna igen och jag fick gå.... men fy fasen vilken läskig känsla, att bli tagen på detta sätt. Och det har varit serbernas vardag under så himla många år. Jag blir åter ödmjuk för deras situation, som inte är över ännu.
Vanja skrattade och sa åt mig att bara prata svenska nästa gång. Jag drack té med henne och sen åkte jag hem igen utan ridtur, det blev helt enkelt för sent.
Träffade Lena, AnnTorhild och Ros-Marie på lunchen, dom har också bara lila biljetter. Dags att köpa nya!
Dom kunde också se tidningsrubrikerna framför sig....
" BUSSBOLAGSCHEFENS FRU TAGEN PÅ BAR GÄRNING MED OGILTIG BUSSBILJETT "
Hi hi
"Vi är Serbiens hjärta"
Igår kväll var vi inbjudna till Svenska residenset och vår ambassadör Krister Bringeus.
Han hade bjudit in en massa svenskar och andra att närvara vid marknadsföringen av Christina Wassholm´s bok "Vi är Serbiens hjärta", som kom ut i Sverige i december 2008.
Boken är ett reportage om party, panik och politik. Och enligt henne själv "är det inte en bok, utan det är en uppmaning. Kom hit!" Hon skriver om ett annat Serbien- Europas objektivt mest spännande land. Carolina, här kan vi snacka om försök till "image-tvätt". Vi bjöds på olika drycker och små smaskiga snittar att tugga på, eller sluka. Vi minglade runt, bland gamla och nya "kändisar" och skålade med författarinnan.
Naturligtvis hade vi en bok med oss när vi tog bilen (jag drack vatten) därifrån. Återkommer med rescension (stavas det så?)
Han hade bjudit in en massa svenskar och andra att närvara vid marknadsföringen av Christina Wassholm´s bok "Vi är Serbiens hjärta", som kom ut i Sverige i december 2008.
Boken är ett reportage om party, panik och politik. Och enligt henne själv "är det inte en bok, utan det är en uppmaning. Kom hit!" Hon skriver om ett annat Serbien- Europas objektivt mest spännande land. Carolina, här kan vi snacka om försök till "image-tvätt". Vi bjöds på olika drycker och små smaskiga snittar att tugga på, eller sluka. Vi minglade runt, bland gamla och nya "kändisar" och skålade med författarinnan.
Naturligtvis hade vi en bok med oss när vi tog bilen (jag drack vatten) därifrån. Återkommer med rescension (stavas det så?)
På promenad i Belgrad
Att promenera i Belgrad är alltid spännande, det är mycket som är annorlunda, mycket att titta på och vad som helst kan hända...
De senaste dagarna har det droppat ordentligt från taken och det har varit värt att titta uppåt. Där har det funnits både jättestora istappar och en massa snö, som med hjälp av gravitationen letat sig nedåt. Och är det inte snö och is så kan det vara puts och sten från husen som ramlar ner.
Då är såklart frågan, ska man gå på trottoaren och riskera att få nåt i huvudet, eller i gatan och riskera att bli påkörd??
Jag har valt gatan i detta läge.
I normala fall, när det inte är vinter, brukar det vara på sin plats att titta var man sätter fötterna istället. Det är mycket vanligt med gropar, lösa plattor, gatstenar och hundskitar, när man banar sig fram på trottoaren bland alla parkerade bilar. JAA, dom står också på trottoarerna. Man parkerar helt enkelt där det råkar finnas lite plats.
De senaste dagarna har det droppat ordentligt från taken och det har varit värt att titta uppåt. Där har det funnits både jättestora istappar och en massa snö, som med hjälp av gravitationen letat sig nedåt. Och är det inte snö och is så kan det vara puts och sten från husen som ramlar ner.
Då är såklart frågan, ska man gå på trottoaren och riskera att få nåt i huvudet, eller i gatan och riskera att bli påkörd??
Jag har valt gatan i detta läge.
I normala fall, när det inte är vinter, brukar det vara på sin plats att titta var man sätter fötterna istället. Det är mycket vanligt med gropar, lösa plattor, gatstenar och hundskitar, när man banar sig fram på trottoaren bland alla parkerade bilar. JAA, dom står också på trottoarerna. Man parkerar helt enkelt där det råkar finnas lite plats.
Bajspåsar och tunnor till dom finns på en del håll, men det är nog ingen som vet hur dom ska användas. Framför allt inte alla lösdrivande hundar, och dom är många här i Belgrad. Enligt Claes har Brigitte Bardot varit här och utrotat hundfångarna och satt halsband på hundarna.... Tröttnar man på sin hund är det ju bara att släppa ut den bland de andra. Än så länge har dom inte attackerat mig. men väl skällt ut mig, när jag går med mina stavar, men det finns andra som blivit bitna, vilket givetvis är ett stort problem. Folk i allmänhet är snälla mot hundarna, dom ställer ut mat och fixar nåt att ligga på. En del fixar till och med hundkojor, denna finns på våran gata. Dom är så söta...eller hur?
Anledningar att fira
Jag inspirerades av mammas jordärtskocksoppa, som hon bjudit Andreas på idag. Jag har sett dom små mystiska knölarna , på våran ICA, flera gånger...så jag köpte några hekto och fixade till en soppa, nästan enligt hennes recept:
- en gul lök
- ett par vitlöksklyftor
fräses i smör
- 3 hg jordärtskockor skalas och skärs i bitar
- 3 dl grädde
- 2 dl mjölk i originalreceptet, bytte jag mot vitt vin, mums
Allt kokas i 15-20 minuter, passera med mixer, krydda med salt och peppar. Om den blir för tjock häll i lite mer vin och grädde.
Mamma serverade soppan med pilgrimsmusslor och västerbottenflarn. Här finns varken musslor eller västerbotten, så jag gjorde helt enkelt några baguette-skivor med smör och ost i ugnen.
Soppan avnjöt vi med lite champagne, en piccoloflask vi hittade i skafferiet.
Vi skålade med "absent friends", Andreas på foto samt Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel på TV.
Det smakade fantastiskt !! En förrätt att bjuda på någon gång...
Äntligen
Victoria och Daniel förlovade sig idag, på Andreas födelsedag!
http://www.youtube.com/watch?v=z7fMsvsZe_c
GRATTIS !
http://www.youtube.com/watch?v=z7fMsvsZe_c
GRATTIS !
Grattis Andreas!
Idag fyller du 21 år och ännu en gång inser jag att vi får fira Din födelsedag på avstånd och inte tillsammans med DIG, det är inte helt enkelt att vänja sig vid ska jag säga.
Må Din födelsedag bli helt underbar och ät så mycket tårta du orkar!
Du får springa lite extra i morgon...
http://www.youtube.com/watch?v=glNjsOHiBYs&feature=related
När vi igår kväll såg familjen Annorlunda, där det är en av familjerna som har 10 ! stycken hyvlar, kunde vi konstatera att vårt liv med små barn och stora tonåringar har varit väldigt enkelt !!
Puss och Kram !
Hyra lägenhet i Belgrad
Vi hyr vår lägenhet av Slobodan, som äger den privat. Han bor på ett annat ställe. I fastigheten finns det fyra lägenheter till, en på varje våning.
På våning ett bor två unga killar, långa som basketspelare i sin pappas lägenhet. På våning två bor en ung familj, mamma, pappa och två barn, pojken är 12 år och flickan 9 år, det är dom som egentligen ansvarar för fastighetens skötsel, nån form av vicevärdar. Vi bor på tredje våningen. Över oss bor Dragana, operasångerskan och hennes son Pavle 17 år, han spelar gudomligt på sin flygel. På översta våningen bor någon ryss, som vi aldrig sett, den personen är så gott som aldrig här.
Vad jag lyckats lista ut så är det så att man äger sin lägenhet i Serbien, eller hyr i andra hand. Jag har inte lyckats klura ut om det finns hyreslägenheter. När man köpt lägenheten betalar man el, vatten, värme och sophämtning, inget annat, inte som vi gör i Sverige, avgift till någon bostadsrättsförening. Det innebär att det är ingen som bryr sig om trapphus och andra gemensamma utrymmen. Lägenheterna får var och en sköta så gott dom vill, byta fönster eller vad det nu handlar om.
I våran fastighet finns det en hiss, som monterades in för några år sedan. Kruxet är att man inte fixade nåt underhållsavtal med installatören. I höstas när hissen inte funkade fick vi gå runt och samla in pengar av alla och komma överens med hissbolaget att dom skulle sköta hissen regelbundet. Efter jul skrev jag ett brev till alla övriga i huset med frågan om pengar till hissen för detta år och trappstädning, det har vi inte haft sen i somras. Tror ni jag fick nåt svar? Dom undrar nog vad det är för mystsika människor på våning tre, som engagerar sig utan att bli ombedda.
Hur eller hur, idag har jag lyckats samla in nya pengar för hela 2009, så vi kan få hit hissbolaget och byta lyse i hissen, det har vi inte haft på tre veckor.
Slobodan har kollat vattenläckan idag och det beror på att hon ovanför har en balkong, som är felkonstruerad och det läcker in vatten därifrån, ner i vår lägenhet. Han kommer att skicka hit en målare när det är mer vår i luften och torrt på väggen :-)
One of these days...
...sen i tisdags har jag känt mig riktigt låg, och gråtit en hel del tårar. I morse var det stackars kusin Lena som fick ta del av min nedstämdhet via Msn, och hon gjorde verkligen ett gott arbete med att försöka pigga upp mig, Tack för det Lena!
Tack också till Claes, som står som en fast klippa, som jag kan luta mig mot i både uppgång och nedgång ! Det är flera som undrar hur han orkar...Tårar som sprutar och ett rödgråtet ansikte är ingen vacker syn, det vet väl alla, men han fick mig att duscha och klä mig och sen gick vi i två timmar i snögloppet utefter Donau. Fick helt enkelt vädra igenom hjärnan lite, det var skönt. Fredriks gamla tips att "supa skallen i bitar" får jag ta en annan gång.
Vad är det då som händer? Förra helgen var full av fantastiska upplevelser och efterrätter och godis. Efter såna dagar eller när jag kommer hit igen ifrån Sverige, är jag alltid nedstämd. Att jag sedan fick veta att inte bara en, utan två av mina mycket nära väninnor i Belgrad, ska dra vidare till en annan kontinent under våren, gjorde allting mycket värre.
Så här stod jag "övergiven", längtade hem efter mina barn, familj och vänner, viktuppgång :-(, inget jobb, kan inget, dåligt väder och en massa andra motgångar, som vatten i taket etc.
Ibland skulle jag vilja vara mer som Castor, Göran och Liz förra hund, han bara reste sig upp, ruskade av sig lite och gick vidare...
Claes tror att det är hormoner som spökar, och jag tror att sockret har en mycket stor negativ effekt på mig. Jag är mycket mer balanserad, när jag låter bli det. Är det nån som har nån depp/socker erfarenhet att dela med sig av? Eller forskning?
Nu ska vi snart göra oss iordning för middag hos Deb och Dave ikväll. Hon ska få en stor bukett tulpaner i olika färger, den ser ut som hon; färggrann, vårfräsch, krispig och full av överraskningar !
Jag är övertygad om att kvällen blir fantastisk för oss. Hoppas Ni alla också får en underbar lördagkväll!
Puss och kram!
Tack också till Claes, som står som en fast klippa, som jag kan luta mig mot i både uppgång och nedgång ! Det är flera som undrar hur han orkar...Tårar som sprutar och ett rödgråtet ansikte är ingen vacker syn, det vet väl alla, men han fick mig att duscha och klä mig och sen gick vi i två timmar i snögloppet utefter Donau. Fick helt enkelt vädra igenom hjärnan lite, det var skönt. Fredriks gamla tips att "supa skallen i bitar" får jag ta en annan gång.
Vad är det då som händer? Förra helgen var full av fantastiska upplevelser och efterrätter och godis. Efter såna dagar eller när jag kommer hit igen ifrån Sverige, är jag alltid nedstämd. Att jag sedan fick veta att inte bara en, utan två av mina mycket nära väninnor i Belgrad, ska dra vidare till en annan kontinent under våren, gjorde allting mycket värre.
Så här stod jag "övergiven", längtade hem efter mina barn, familj och vänner, viktuppgång :-(, inget jobb, kan inget, dåligt väder och en massa andra motgångar, som vatten i taket etc.
Ibland skulle jag vilja vara mer som Castor, Göran och Liz förra hund, han bara reste sig upp, ruskade av sig lite och gick vidare...
Claes tror att det är hormoner som spökar, och jag tror att sockret har en mycket stor negativ effekt på mig. Jag är mycket mer balanserad, när jag låter bli det. Är det nån som har nån depp/socker erfarenhet att dela med sig av? Eller forskning?
Nu ska vi snart göra oss iordning för middag hos Deb och Dave ikväll. Hon ska få en stor bukett tulpaner i olika färger, den ser ut som hon; färggrann, vårfräsch, krispig och full av överraskningar !
Jag är övertygad om att kvällen blir fantastisk för oss. Hoppas Ni alla också får en underbar lördagkväll!
Puss och kram!
Vattenläcka
Igår kväll när vi satt framför TV:n och tittade upp mot väggen bakom, var det alldeles blött uppe vid taket. Nej :-( nu läcker det in vatten igen ! Kollade genast i vårt extra sovrum och där upp vid taket, där vattenrören går ner... bara skavalde det.
Det rann efter rören, utefter väggen och var en stor pöl på golvet. Stackars Slobodan´s parkett. Vi tryckte fast handdukar runt rören för att samla upp det mesta av vattnet och räddade möbler som stod för nära. Sen var det bara att hålla tummarna och försöka sova.
Hade svårt att stilla min nyfikenhet i morse när Claes var uppe och undersökte förrödelsen. Handukkarna var genomsura, men i övrigt hade det gått riktigt bra. Det hade frusit på rejält i natt, vilket gjort att töandet stannat upp. Det är nämligen smältvatten från altanen på översta våningen, som letar sig ner via vattenrören, fick vi veta förra året när samma sak hände. Då rann det inte lika mycket, men som de noggranna svenska hyresgästerna vi är, så berättade vi för Slobodan, vår hyresvärd, vad som hände. Han tittade och erbjöd sig att skicka hit en målare med färgburk ! Serbisk lösning på problemet! (Inget för Leif)
Hoppas på kallgrader hela da´n !
Det rann efter rören, utefter väggen och var en stor pöl på golvet. Stackars Slobodan´s parkett. Vi tryckte fast handdukar runt rören för att samla upp det mesta av vattnet och räddade möbler som stod för nära. Sen var det bara att hålla tummarna och försöka sova.
Hade svårt att stilla min nyfikenhet i morse när Claes var uppe och undersökte förrödelsen. Handukkarna var genomsura, men i övrigt hade det gått riktigt bra. Det hade frusit på rejält i natt, vilket gjort att töandet stannat upp. Det är nämligen smältvatten från altanen på översta våningen, som letar sig ner via vattenrören, fick vi veta förra året när samma sak hände. Då rann det inte lika mycket, men som de noggranna svenska hyresgästerna vi är, så berättade vi för Slobodan, vår hyresvärd, vad som hände. Han tittade och erbjöd sig att skicka hit en målare med färgburk ! Serbisk lösning på problemet! (Inget för Leif)
Hoppas på kallgrader hela da´n !
Vardag igen?
Claes jobbade hemma igår. Serberna hade nån form av ledighet igen, det är lite svårt att hålla reda på olika saker som dom gärna firar, för att få ledigt, såklart.
Vi träffade Marko och Mikitsa, mitt på dan, nåt affärsmöte med "oljegubbar", och jag fick också vara med och lyssna. Helt klart intressant att lyssna på när världens bästa serber presenterar sin affärsidé och hur de kan leverera motorolja.
Marko har varit här i två veckor och åker tillbaka till Sala idag.
Igår kväll var vi hembjudna till Dragan och Jasmina, på middag. Tar festligheterna aldrig slut?
Dragan är en affärskontakt till Claes och i höstas var vi inbjudna på hans familjs Slava, det ska jag skriva om en annan gång.
Sonen Nesha, 21 år, hämtade oss och körde oss hem till Zemun. Vi kom till ett vanligt serbiskt hem, som radhus i tre eller fyra våningar. Jasmina och hennes svärmor hade lagat en massa mat och bakat bröd, under dagen. Medan svärmor satt i soffan och kollade på TV, satte vi oss ner vid middagsbordet. Där var det framdukat, ostar, korvar, paprika, syrade grönsaker, spenatpaj, bröd, ajvar och annat smått och gott. Allting hemlagat och välsmakande! Till det serverades Rakija och vatten. Sedan kom det fram grillat kött och korv och deras eget vin Carigrad, ett mycket gott serbiskt rött vin. Dragan är vinproducent och han har druvodlingen norr om Belgrad. Han lovade mig att få komma dit i september och hjälpa till att plocka druvorna, en dröm jag har haft ett tag. Mer mat, Sarma, kåldolmar gjorda av syrad kål, och just deras hemlagade är jättegoda! Till kaffet fick vi små bakelser.
Vi hade mycket trevligt och kommunicerade så gott vi kunde på engelska och serbiska, Jasmina pratar inte mycket engelska, men sonen Peter, 24, och Nesha, kom och gick under kvällen, och dom pratar mer. Såklart blev det bussprat, men också resor, njuta av livet, dykning, militärtjänstgöring, familjer samt seder och bruk.
Något som är mycket påtagligt är den serbiska gästfriheten och alltid gott om mat. För serberna är det viktigt att det alltid är mycket mat över, när gästerna ätit färdigt. Det är ett gott tecken på att alla är nöjda. Inget "räckte precis" här inte!
Med oss hem fick vi en stor bit getost, flera flaskor vin och en flaska Rakija. Nesha skjutsade oss hem också och jag fick hans telefonnummer ifall Carolina och Andreas behöver sällskap ut på någon club, när dom kommer hit eller om jag behöver hjälp att boka bord nånstans. Han känner tydligen "alla".
Idag är ridningen inställd, för kallt och för mycket snö! Jag bloggar och pratar i telefon och ska nu ge mig på Billy !!
Vi träffade Marko och Mikitsa, mitt på dan, nåt affärsmöte med "oljegubbar", och jag fick också vara med och lyssna. Helt klart intressant att lyssna på när världens bästa serber presenterar sin affärsidé och hur de kan leverera motorolja.
Marko har varit här i två veckor och åker tillbaka till Sala idag.
Igår kväll var vi hembjudna till Dragan och Jasmina, på middag. Tar festligheterna aldrig slut?
Dragan är en affärskontakt till Claes och i höstas var vi inbjudna på hans familjs Slava, det ska jag skriva om en annan gång.
Sonen Nesha, 21 år, hämtade oss och körde oss hem till Zemun. Vi kom till ett vanligt serbiskt hem, som radhus i tre eller fyra våningar. Jasmina och hennes svärmor hade lagat en massa mat och bakat bröd, under dagen. Medan svärmor satt i soffan och kollade på TV, satte vi oss ner vid middagsbordet. Där var det framdukat, ostar, korvar, paprika, syrade grönsaker, spenatpaj, bröd, ajvar och annat smått och gott. Allting hemlagat och välsmakande! Till det serverades Rakija och vatten. Sedan kom det fram grillat kött och korv och deras eget vin Carigrad, ett mycket gott serbiskt rött vin. Dragan är vinproducent och han har druvodlingen norr om Belgrad. Han lovade mig att få komma dit i september och hjälpa till att plocka druvorna, en dröm jag har haft ett tag. Mer mat, Sarma, kåldolmar gjorda av syrad kål, och just deras hemlagade är jättegoda! Till kaffet fick vi små bakelser.
Vi hade mycket trevligt och kommunicerade så gott vi kunde på engelska och serbiska, Jasmina pratar inte mycket engelska, men sonen Peter, 24, och Nesha, kom och gick under kvällen, och dom pratar mer. Såklart blev det bussprat, men också resor, njuta av livet, dykning, militärtjänstgöring, familjer samt seder och bruk.
Något som är mycket påtagligt är den serbiska gästfriheten och alltid gott om mat. För serberna är det viktigt att det alltid är mycket mat över, när gästerna ätit färdigt. Det är ett gott tecken på att alla är nöjda. Inget "räckte precis" här inte!
Med oss hem fick vi en stor bit getost, flera flaskor vin och en flaska Rakija. Nesha skjutsade oss hem också och jag fick hans telefonnummer ifall Carolina och Andreas behöver sällskap ut på någon club, när dom kommer hit eller om jag behöver hjälp att boka bord nånstans. Han känner tydligen "alla".
Idag är ridningen inställd, för kallt och för mycket snö! Jag bloggar och pratar i telefon och ska nu ge mig på Billy !!
Åter mot Belgrad
Söndag, dags att åka tillbaka till Belgrad.
När vi åker ut ur Wien funderar jag över vad det är som gör att det är sån enorm skillnad mot Belgrad...och vet ni vad, det sitter inte en enda "aircondition-låda" utanpå väggarna på husen...inget kondensvatten som droppar i huvudet på dom som går under.
Auf Widersehen Wien!
I Budapest, stannade vi till på IKEA, vi behövde lite ljus och servetter. Tack och lov för Kamprad, vilket koncept...
Toan var såklart innanför entrén och till vänster. Fiket en trappa upp, på samma ställe som i Valbo. Claes åt köttbullar och jag lax. Parkeringen utanför fönstret var lika upphetsande som på köpis, helt omöjligt att veta var man är egentligen.
En vit Billy och lite Siljansknäcke stuvade vi också in i bilen under alla resväskor, för att slippa betala tull in till Serbien.
När vi kom hem var det två decimeter snö på vår balkong.
När vi åker ut ur Wien funderar jag över vad det är som gör att det är sån enorm skillnad mot Belgrad...och vet ni vad, det sitter inte en enda "aircondition-låda" utanpå väggarna på husen...inget kondensvatten som droppar i huvudet på dom som går under.
Auf Widersehen Wien!
I Budapest, stannade vi till på IKEA, vi behövde lite ljus och servetter. Tack och lov för Kamprad, vilket koncept...
Toan var såklart innanför entrén och till vänster. Fiket en trappa upp, på samma ställe som i Valbo. Claes åt köttbullar och jag lax. Parkeringen utanför fönstret var lika upphetsande som på köpis, helt omöjligt att veta var man är egentligen.
En vit Billy och lite Siljansknäcke stuvade vi också in i bilen under alla resväskor, för att slippa betala tull in till Serbien.
När vi kom hem var det två decimeter snö på vår balkong.
Lördag i Wien
Efter fem timmar i sängen, var det dags för en ny spännande dag i Wien. Jag ville absolut se träningen på Spanska ridskolan, som höll på mellan 10 och 12. Claes följde snällt med och vi betalade 12 Euro var för att titta när dom tränade Lipizzanerhästarna till musik ! Snacka om balsal för hästar, stort, vitt och fint med tre kristallkronor i taket, det luktade inte ens häst... Mycket imponerande :! Jag har lite kvar att träna på med min ridning....
Sen var det dags för ytterligare en turistfälla, äkta Sacher-torte med grädde, på Hotell Sacher. I över 175 år har man bakat denna tårta, enligt samma recept och varje år säljs 360 000 tårtor!
Lunchen idag avnjöt vi tillsammans med våra vänner, som också vaknat till liv igen, i ett före detta orangerie,
"Brasserie Palmenhaus".
Vi gick en stund på stan och kollade i skyltfönster, nu förstår jag var dom hittar alla underbara klänningar, jag kanske ska satsa på en röd nästa gång :-) pris 3495 euro, som hittat !!
Jag trodde Österrike var ett modernt land, men döm om min förvåning när jag inte kunde betala mina ostar och annat smått och gott jag köpt på mataffären, med Visa-kortet. Jag fick gå till bankomaten, ta ut cash och gå tillbaka och betala.
Inte heller har dom affärerna öppna på söndagar.
Efter eftermiddagsvilan var det så dags för besök på Wiener Staatsoper, en av de främsta operascenerna i världen, generalsponsor för operan är Lexus !
Vi hade biljetter till Salome, av Richard Strauss. Nu är opera egentligen inte min grej, men jag kan väl så sakteliga lära mig. Det var i alla fall mycket mäktigt att vara i denna vackra fullsatta lokal och se opera av världsklass, med en mycket elegant publik. Jag hade läst på lite innan och visste att det handlade om Salomes förföriska dans för Herodes, för att få Johannes döparens huvud på ett fat....Fruktansvärd historia. Vad jag inte förstod var att jag kunde läsa hela texten på engelska, i nån liten manick på stolen framför mig. Det får jag testa nästa gång. Sångarna var jätteduktiga och hade mycket vackra kostymer!
Wien är balernas, musikens, konstens, kaffeernas och den goda matens stad !
Så vi avslutade dessa händelserika dagar med Monika, Stefan, Inna och Maxim, med att gå på Japansk restaurang.
Otroligt fräscht och gott på alla vis! Men som ni ser har jag nåt mer att träna på, Äta med pinnar !
Ett stort tack till Wien och allt jag fått möjlighet att uppleva tillsammans med underbara människor!
Och en sak är säker, hit kommer jag gärna tillbaka, för att bara ha tid att strosa runt i stan och titta på allt vackert och sitta ute på nåt av alla 3000 kafféer med en espresso...
Sen var det dags för ytterligare en turistfälla, äkta Sacher-torte med grädde, på Hotell Sacher. I över 175 år har man bakat denna tårta, enligt samma recept och varje år säljs 360 000 tårtor!
Lunchen idag avnjöt vi tillsammans med våra vänner, som också vaknat till liv igen, i ett före detta orangerie,
"Brasserie Palmenhaus".
Vi gick en stund på stan och kollade i skyltfönster, nu förstår jag var dom hittar alla underbara klänningar, jag kanske ska satsa på en röd nästa gång :-) pris 3495 euro, som hittat !!
Jag trodde Österrike var ett modernt land, men döm om min förvåning när jag inte kunde betala mina ostar och annat smått och gott jag köpt på mataffären, med Visa-kortet. Jag fick gå till bankomaten, ta ut cash och gå tillbaka och betala.
Inte heller har dom affärerna öppna på söndagar.
Efter eftermiddagsvilan var det så dags för besök på Wiener Staatsoper, en av de främsta operascenerna i världen, generalsponsor för operan är Lexus !
Vi hade biljetter till Salome, av Richard Strauss. Nu är opera egentligen inte min grej, men jag kan väl så sakteliga lära mig. Det var i alla fall mycket mäktigt att vara i denna vackra fullsatta lokal och se opera av världsklass, med en mycket elegant publik. Jag hade läst på lite innan och visste att det handlade om Salomes förföriska dans för Herodes, för att få Johannes döparens huvud på ett fat....Fruktansvärd historia. Vad jag inte förstod var att jag kunde läsa hela texten på engelska, i nån liten manick på stolen framför mig. Det får jag testa nästa gång. Sångarna var jätteduktiga och hade mycket vackra kostymer!
Wien är balernas, musikens, konstens, kaffeernas och den goda matens stad !
Så vi avslutade dessa händelserika dagar med Monika, Stefan, Inna och Maxim, med att gå på Japansk restaurang.
Otroligt fräscht och gott på alla vis! Men som ni ser har jag nåt mer att träna på, Äta med pinnar !
Ett stort tack till Wien och allt jag fått möjlighet att uppleva tillsammans med underbara människor!
Och en sak är säker, hit kommer jag gärna tillbaka, för att bara ha tid att strosa runt i stan och titta på allt vackert och sitta ute på nåt av alla 3000 kafféer med en espresso...
Bal på slottet Hofburg
....vad är väl en bal på slottet ?? Helt underbar !!
Under mina år som officersfru, tillhör jag dom lyckligt lottade som gått på många baler. Den största och mest fantastiska var på Karlbergs slott i mitten av 90-talet ! Men det var som en droppe i havet jämfört med denna...
Efter en timmes vila var det dags att fixa håret, måla naglarna och se till att bli färdig i tid, ärligt talat var jag lite lätt stressad.... Vi var inbjudna av Monika och Stefan, via ChaÎne de Rôtisseur, ett gastronomiskt sällskap som de är medlemmar i och vi samlades på hotellet med champagne och "Gruß gut !" innan vi gick in till middagen i den Rosa salongen.
I minibussar åkte vi till slottet Hofburg, där den stora balen "Wiener Kaffeesieder" hölls. Wien är balernas stad, mer än trehundra stora baler arrangeras varje år. Big business!!
Vi minglade i hög feststämning och såg med nyfikna ögon på vimlet av helt fantastiska klänningar, vackra människor, både kvinnor och män, gnistrande smycken, håruppsättningar och så vidare, medan vi väntade på att balen skulle invigas officiellt.
En del var så klart där för att synas och väcka uppmärksamhet, men vi var dock helt omedvetna om vilka alla kändisar var. En "utspökad" wannabe-kvinna hade placerat sin mobiltelefon i dekolltaget, innovativt, men ingen hit precis!
I den största balsalen var det så dags för invigning, 144 par ungdomar från en dansskola I Wien, flickorna i vita klänningar och små prinsesskronor på huvudet, tågade arm i arm med sina pojkar i frack, in och ställde upp sig efter sidorna, Sedan var det våran tur, att gå förbi dessa ungdomar, och alla andra gäster, genom hela salen, som hedersgäster. ..Min fråga till Claes var "Hur hamnade VI här? och vad förväntas det av oss att vi ska göra?" Vi gick leende in och låtsades som vi aldrig gjort nåt annat och slog oss ner tillsammans med våra vänner, på de främsta hedersplatserna.
Där satt vi sedan och tittade på hela invigningen av balen, med olika uppträdanden såsom balett, operastycken, sång av Wiener Sängerknaben, en del tal.. Det höll på en timme och en av flickorna passade på att svimma.... Det var skönt att få sitta. När de söta ungdomarna dansat Francaise , samt wienervals till "An der Schönen Blauen Donau", var det vår tur att inta dansgolven. Vi var 7000 ! gäster som hade möjlighet att dansa till 13 olika storband, utspridda i fantastiska balsalar. Där gällde det att hålla ihop, för att inte tappa bort varandra och gå vilse.
Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga, att umgås med dessa belevade österrikare och tyskar, under dessa former. De söta flickorna bytte om till färggladare balklänningar och det var ett nöje att se dem njuta i dansens virvlar. Tyvärr är mina "tantfötter" inte lika dansanta som dom varit, längre....
När klockan närmade sig tre, traskade vi iväg med Monika och Stefan till ett nattöppet kaffeehaus, där vi som seden sig bör, avslutade festligheterna, med en varm Gulash-soppa :)
)
Under mina år som officersfru, tillhör jag dom lyckligt lottade som gått på många baler. Den största och mest fantastiska var på Karlbergs slott i mitten av 90-talet ! Men det var som en droppe i havet jämfört med denna...
Efter en timmes vila var det dags att fixa håret, måla naglarna och se till att bli färdig i tid, ärligt talat var jag lite lätt stressad.... Vi var inbjudna av Monika och Stefan, via ChaÎne de Rôtisseur, ett gastronomiskt sällskap som de är medlemmar i och vi samlades på hotellet med champagne och "Gruß gut !" innan vi gick in till middagen i den Rosa salongen.
I minibussar åkte vi till slottet Hofburg, där den stora balen "Wiener Kaffeesieder" hölls. Wien är balernas stad, mer än trehundra stora baler arrangeras varje år. Big business!!
Vi minglade i hög feststämning och såg med nyfikna ögon på vimlet av helt fantastiska klänningar, vackra människor, både kvinnor och män, gnistrande smycken, håruppsättningar och så vidare, medan vi väntade på att balen skulle invigas officiellt.
En del var så klart där för att synas och väcka uppmärksamhet, men vi var dock helt omedvetna om vilka alla kändisar var. En "utspökad" wannabe-kvinna hade placerat sin mobiltelefon i dekolltaget, innovativt, men ingen hit precis!
I den största balsalen var det så dags för invigning, 144 par ungdomar från en dansskola I Wien, flickorna i vita klänningar och små prinsesskronor på huvudet, tågade arm i arm med sina pojkar i frack, in och ställde upp sig efter sidorna, Sedan var det våran tur, att gå förbi dessa ungdomar, och alla andra gäster, genom hela salen, som hedersgäster. ..Min fråga till Claes var "Hur hamnade VI här? och vad förväntas det av oss att vi ska göra?" Vi gick leende in och låtsades som vi aldrig gjort nåt annat och slog oss ner tillsammans med våra vänner, på de främsta hedersplatserna.
Där satt vi sedan och tittade på hela invigningen av balen, med olika uppträdanden såsom balett, operastycken, sång av Wiener Sängerknaben, en del tal.. Det höll på en timme och en av flickorna passade på att svimma.... Det var skönt att få sitta. När de söta ungdomarna dansat Francaise , samt wienervals till "An der Schönen Blauen Donau", var det vår tur att inta dansgolven. Vi var 7000 ! gäster som hade möjlighet att dansa till 13 olika storband, utspridda i fantastiska balsalar. Där gällde det att hålla ihop, för att inte tappa bort varandra och gå vilse.
Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga, att umgås med dessa belevade österrikare och tyskar, under dessa former. De söta flickorna bytte om till färggladare balklänningar och det var ett nöje att se dem njuta i dansens virvlar. Tyvärr är mina "tantfötter" inte lika dansanta som dom varit, längre....
När klockan närmade sig tre, traskade vi iväg med Monika och Stefan till ett nattöppet kaffeehaus, där vi som seden sig bör, avslutade festligheterna, med en varm Gulash-soppa :)
)
Rundtur i Wien
Hotellfrukost, när den är som bäst, massor av goda och nyttiga grejer i underbar miljö, där kan man sitta länge, men tyvärr inte äta hur mycket som helst.
Ytterliggare en leksak för pojkar, elbilen Tesla, hittade vi i lobbyn 
Vår otroligt kunniga guide Rhein plockade upp oss 9 utanför hotellet, vi hade egen chaufför, och hade en fantastiskt intressant rundtur i tre timmar. Vi började med att åka Ringen, denna stora boulevard, som man byggde istället för ringmuren som revs, runt centrum.
Utefter ringen ligger många mäktiga och vackra byggnader såsom olika muséer, hotell, Stadsoperan, Hofburg, Parlamentet, Rådhuset och Universitetsbyggnader. Stan är smart uppdelad i olika numrerade distrikt, med nummer 1 utgående från centrums mitt. På gatskyltarna står respektive distrikts nummer före namnet på gatan, så det är enekelt att veta när man kommit för långt åt fel håll.
Vi åkte vidare genom upp genom ett område Grinzing, med flera Heurigen, serveringar där vinodlarna säljer sitt eget vin och enkla maträtter till bra priser. Vi passerade också vinodlingar innan vi kom upp till Kahlenberg, ett skogsklätt berg ca 500 möh, vilket alltid varit ett populärt utflyktsmål på söndagarna för Wienarna. Där vi hade en fantastisk utsikt och kunde se hur stan ligger i en dal med små berg omkring och Donau som flyter igenom.
Vi åkte en sväng på östra sidan av Donau i nyaste delen av Wien och sedan till Hundertwasser Haus. Här klev vi ur bilen och fick möjlighet att gå omkring och känna in detta urhäftiga, färggranna hus som byggdes av Friedensreich Hunderstwasser på 1980-talet. Han var målare, skulptör och arkitekt, med många fascinerande och annorlunda idéer. Bland annat ansåg han att man ska inte bara ta bort mark, där man bygger huset, utan man planterar helt enkelt träd och växter på taket, dvs flyttar upp den bit man byggt huset på, så att den fortafrande finns kvar. Huset består av en massa hyreslägenheter, alla med olika utseende både invändigt och utvändigt.
Därefter åkte vi till Stephans domen, den stora katedralen mitt i stan som är ett typiskt kännetecken för Wien och sen promenerade vi tillbaka till hotellet med vår guid.
På hotellet träffade vi för första gången Inna och Maxim, från Moskva, också de goda vänner till Stefan och Monika. Lunch avnjöt vi alla sex tillsammans på en underbar liten italiensk restaurang, L´ asteria del Callio, bara hemlagat !
Sen var det faktiskt dags att ta en liten eftermiddagsvila, och förbereda oss för kvällens stora händelse......
Resan till Wien
Vi startade 10 ifrån Belgrad, och det var riktigt knöligt att ta sig ur stan pga all snö som kommit i natt. Dom hade krockat på flera ställen. Dåliga bilar, dåliga däck och dåliga bilförare...vad kan man annat förvänta sig.
Vi körde norrut förbi Novi Sad, där är det alldeles platt land, Panonian plane, riktigt bördig åkermark, som nu skiftar i grönt.
Det är första gången jag åker så långt norrut, vi betalar vägtullar och kommer så småningom till Ungerska gränsen. Det är gränsen till EU och dom kollar i bilen, så vi inte smugglar nåt. I Ungern köper man motorvägsvinjett för 7 Euro, den räcker i fyra dagar. Från gränsen är det 17 mil till Budapest och nu har det ljusnat betydligt och motorvägen är både torr och fri från gropar!
Här är en annan standard, det är mer ordning, men bebyggelsen och traktorerna är gamla . Det är fortfarande platt jordbrukslandskap med frisprättande hönor, grisar och rådjur, en del träd såklart, mest lövskog typ snabbväxande energiskog. Språket på alla skyltar, är helt nytt för mig, liknar turkiskan till utseendet men annars finskan. Två mil innan Budapest ändrar landskapet karaktär, det blir mer kullar och i horisonten syns berg. Solen skiner! Tre och en halv timme tog det till Budapest, men vi håller oss på motorvägen och passerar utanför stan, den breder ut sig till höger om oss och klättrar upp på kullarna. Vi får besöka den ordentligt en annan gång! Vi åker över Donau, denna mäktiga flod, som dock inte är säskilt blå... (River Jordan är inte deep and wide, den heller.. vad har låtskrivarna pysslat med egentligen?)
Det är många långtradare på vägen, men den ekonomiska krisen gör också att det är många som står stilla på stora åkerier efter vägen.
Vi stannar till på ett Gasthaus och äter lunch, och vad äter man i Ungern ??? Jo, Ungersk Gulasch !!
Vägen norr om Budapest är riktigt vacker, det är riktigt böljande åkrar, en del snö och små byar med söta kyrkor.
I strålande solsken åker vi in i Österrike, där är gränsstationerna stängda och övergivna. Nu är det ännu mer välordnat och modernt och det går att läsa skyltarna, helt plötsligt är det enkelt med tyska. Vi stannar och tankar på ytterligare en OMV-mack, dom har också ändrat karaktär under resans gång, denna är urtjusig och jag kan inte motså en påse Riesen-chokladkola.
GPS är en fantastisk uppfinning, den tar oss via raffinaderier och industriområden in i Wien. Vi hittar Ringen, denna ståtliga boulevard runt gamla centrum. Byggnaderna är vita och ståtliga, på spårvagnsspåret kör inga bilar, bara en sån sak.... Vi hittar snabbt vårt hotell SAS Palais Hotel http://www.palais.vienna.radissonsas.com/
Vi checkar in och gör oss i ordning för att möta våra värdar Monika och Stefan. Vi äter en underbar middag tillsammans och får med oss program för helgen och fantastiska rosor. Nu är det natttinatti!
Guiden kommer imorgon bitti klockan nio...
Vi körde norrut förbi Novi Sad, där är det alldeles platt land, Panonian plane, riktigt bördig åkermark, som nu skiftar i grönt.
Det är första gången jag åker så långt norrut, vi betalar vägtullar och kommer så småningom till Ungerska gränsen. Det är gränsen till EU och dom kollar i bilen, så vi inte smugglar nåt. I Ungern köper man motorvägsvinjett för 7 Euro, den räcker i fyra dagar. Från gränsen är det 17 mil till Budapest och nu har det ljusnat betydligt och motorvägen är både torr och fri från gropar!
Här är en annan standard, det är mer ordning, men bebyggelsen och traktorerna är gamla . Det är fortfarande platt jordbrukslandskap med frisprättande hönor, grisar och rådjur, en del träd såklart, mest lövskog typ snabbväxande energiskog. Språket på alla skyltar, är helt nytt för mig, liknar turkiskan till utseendet men annars finskan. Två mil innan Budapest ändrar landskapet karaktär, det blir mer kullar och i horisonten syns berg. Solen skiner! Tre och en halv timme tog det till Budapest, men vi håller oss på motorvägen och passerar utanför stan, den breder ut sig till höger om oss och klättrar upp på kullarna. Vi får besöka den ordentligt en annan gång! Vi åker över Donau, denna mäktiga flod, som dock inte är säskilt blå... (River Jordan är inte deep and wide, den heller.. vad har låtskrivarna pysslat med egentligen?)
Det är många långtradare på vägen, men den ekonomiska krisen gör också att det är många som står stilla på stora åkerier efter vägen.
Vi stannar till på ett Gasthaus och äter lunch, och vad äter man i Ungern ??? Jo, Ungersk Gulasch !!
Vägen norr om Budapest är riktigt vacker, det är riktigt böljande åkrar, en del snö och små byar med söta kyrkor.
I strålande solsken åker vi in i Österrike, där är gränsstationerna stängda och övergivna. Nu är det ännu mer välordnat och modernt och det går att läsa skyltarna, helt plötsligt är det enkelt med tyska. Vi stannar och tankar på ytterligare en OMV-mack, dom har också ändrat karaktär under resans gång, denna är urtjusig och jag kan inte motså en påse Riesen-chokladkola.
GPS är en fantastisk uppfinning, den tar oss via raffinaderier och industriområden in i Wien. Vi hittar Ringen, denna ståtliga boulevard runt gamla centrum. Byggnaderna är vita och ståtliga, på spårvagnsspåret kör inga bilar, bara en sån sak.... Vi hittar snabbt vårt hotell SAS Palais Hotel http://www.palais.vienna.radissonsas.com/
Vi checkar in och gör oss i ordning för att möta våra värdar Monika och Stefan. Vi äter en underbar middag tillsammans och får med oss program för helgen och fantastiska rosor. Nu är det natttinatti!
Guiden kommer imorgon bitti klockan nio...
En morgon när jag vaknar...
...är hela världen vit ! Jisses hur vädret växlar, det blir till att sopa bilen innan vi ska ge oss iväg om en liten stund. Utsikten är från vår balkong.Claes kom hem, inatt, kvart över tolv, då blev det bara lite té. Mackorna fick bli frukost idag istället.
Med från förhandlingarna hade han present till frun, en massa hemgjorda korvar från hemjagade djur. Det är annat än i Stockholm det. Kanske går det till på liknande sätt i Norrbotten?!
Längtar...
...efter Claes, han har varit borta sen i morse:) och sitter nu i bilen, med kollegor, på väg hem i snöoväder på den serbiska landsbygden. Dom har varit så långt österut dom kan komma mot Rumänien/Bulgarien och förhandlat om nya bussbolag.
Jag förbereder för vår smestertripp i morgon, då vi ska till Wien. Vi åker bil dit och jag har haft den på tvätt idag, så den glänser både in- och utvändigt. Pojkarna är så duktiga!
Snygg i håret är jag också, har varit till Nero, som både färgat och klippt mig. Jag är jättenöjd och hoppas att Claes också blir det, han tycker aldrig om när jag klipper mig. Deb gillade dock håret, när vi åt lunch tillsammans idag, hon är alltid så himla positiv!
Lyssnar på Lugna Favoriter, stryker packning, läser bloggar, målar naglar och pysslar på i min ensamhet. Har pratat länge med Carolina, som mår bättre och njuter av att ha sin dator tillbaka efter reparation.
Ugnen är varm, och mackor med champinjoner och kyckling är klara att gratineras, så fort Claes kommer. Det blir riktiga Nattmackor!
Sköt om Er där ute i cyberspace! Kram, Kram
Jag förbereder för vår smestertripp i morgon, då vi ska till Wien. Vi åker bil dit och jag har haft den på tvätt idag, så den glänser både in- och utvändigt. Pojkarna är så duktiga!
Snygg i håret är jag också, har varit till Nero, som både färgat och klippt mig. Jag är jättenöjd och hoppas att Claes också blir det, han tycker aldrig om när jag klipper mig. Deb gillade dock håret, när vi åt lunch tillsammans idag, hon är alltid så himla positiv!
Lyssnar på Lugna Favoriter, stryker packning, läser bloggar, målar naglar och pysslar på i min ensamhet. Har pratat länge med Carolina, som mår bättre och njuter av att ha sin dator tillbaka efter reparation.
Ugnen är varm, och mackor med champinjoner och kyckling är klara att gratineras, så fort Claes kommer. Det blir riktiga Nattmackor!
Sköt om Er där ute i cyberspace! Kram, Kram
Aj aj
Igår skulle jag slå på stort och ge Claes lite Taktil massage, men vad hände? När vi skulle sätta upp massagebänken så klämde jag höger långfinger, riktigt ordentligt. Jag satt bara fast och blev paralyserad, visste inte hur jag skulle få bort fingret. När jag väl kom loss såg det förskräckligt ut, spolade i kallvatten och satt sen i soffan med ispåse runt, både till Bygglov (vad fint det blev) och House. Det blev som ni förstår inställd massage, han får ha det tillgodo!
Fingret är lite spänt i dag, men ändå helt ok. Det vill dock inte skriva på datorn, får använda dom andra fingrarna.
Carolina stackarn har det värre. Hon vaknade i lördags med jättesvullna kinder och gick iväg till doktorn som tog lite prover och skickade hem henne utan att kunna tala om vad det var. Hon var inte mycket bättre på söndagen, det spände och gjorde också lite ont i halsen, dock ingen feber eller sjukdomskänsla. Hon skickade bilder till oss, så vi fick se hur hon såg ut. Som en hamster! Jag tror hon uppskattar att jag inte publicerar dom bilderna, eller hur Carro?
Vi försökte kolla på internet, läsa läkarböcker (tack Tina!) och konsulterade Anne-Christine och så småningom kom vi fram till att det måste vara en inflammation i öronspottkörtlarna... Hur man nu får det?
På måndagen var hon till doktorn igen, som ställde samma diagnos, som vi gjort och gav henne Kåvepenin i 10 dagar, för säkerhets skull. Hon gillar inte att visa upp sig "så här" så hon får helt enkelt hålla sig inne några dagar till.
Fingret är lite spänt i dag, men ändå helt ok. Det vill dock inte skriva på datorn, får använda dom andra fingrarna.
Carolina stackarn har det värre. Hon vaknade i lördags med jättesvullna kinder och gick iväg till doktorn som tog lite prover och skickade hem henne utan att kunna tala om vad det var. Hon var inte mycket bättre på söndagen, det spände och gjorde också lite ont i halsen, dock ingen feber eller sjukdomskänsla. Hon skickade bilder till oss, så vi fick se hur hon såg ut. Som en hamster! Jag tror hon uppskattar att jag inte publicerar dom bilderna, eller hur Carro?
Vi försökte kolla på internet, läsa läkarböcker (tack Tina!) och konsulterade Anne-Christine och så småningom kom vi fram till att det måste vara en inflammation i öronspottkörtlarna... Hur man nu får det?
På måndagen var hon till doktorn igen, som ställde samma diagnos, som vi gjort och gav henne Kåvepenin i 10 dagar, för säkerhets skull. Hon gillar inte att visa upp sig "så här" så hon får helt enkelt hålla sig inne några dagar till.
Speciella dagar
Nu är det ju faktiskt så att alla dagar egentligen är speciella dagar... Men det händer inte alltid spännande saker, beror i och för sig på vad man menar med spännande och vad man gör av det.
För mig är möten i olika former ALLTID spännande!
Idag har jag tränat på crosstrainern, strosat runt här hemma, läst lite här och lite där, fastnat i omgångar framför datorn, pratat i telefon, tvättat några maskiner, strykit några skjortor och egentligen bara slösat iväg dagen, inte producerat någonting ! Inget spännande alls. Men det är varken kul att skriva om eller att läsa om, antagligen...
Nu ska jag öva vidare på salsastegen, 1,2,3,slow, att det ska vara så svårt...
För mig är möten i olika former ALLTID spännande!
Idag har jag tränat på crosstrainern, strosat runt här hemma, läst lite här och lite där, fastnat i omgångar framför datorn, pratat i telefon, tvättat några maskiner, strykit några skjortor och egentligen bara slösat iväg dagen, inte producerat någonting ! Inget spännande alls. Men det är varken kul att skriva om eller att läsa om, antagligen...
Nu ska jag öva vidare på salsastegen, 1,2,3,slow, att det ska vara så svårt...
Sting & Edin Karamazov
Igår avslutade vi vår vanliga söndag med att gå på konsert på Sava Center, teaterhallen rymmer 4000 besökare.
Veolia är med och sponsrar den tionde internationella Gitarrfestivalen "Respect" i Belgrad.
Människor i olika åldrar strömmade till för att tillsammans med oss lyssna till Sting, ja Carolina "den Sting" rocklegenden från England och Edin Karamazov från Bosnien. Båda spelade luta och det var en hyllning till den engelske kompositören, sångaren och lutspelaren John Dowland, som verkade i slutet av 1500 och början av 1600-talet.
"Come again" är en sång han är mycket känd för idag.
Klicka på "Come again" under länkar i högerkanten!
Vi fick njuta av två fantastiskt duktiga musiker i en och en halv timme.
Arenan var fullsatt och publiken skötte sig jättebra, till skillnad från när vi såg Joe Cocker på Belgrade Arena för ett år sen. Då vandrade publiken runt, gick ut och rökte, hämtade öl och satte sig aldrig ordentligt på sina platser, klappstolar i plast. Nu satt alla på sina platser, sköna stoppade teaterstolar, i god tid, var tysta och visade respekt för artisterna utan att för den skull vara svenskt tråkiga.
När Sting i den andra delen av konserten plockade fram sin gitarr och sjöng "Every Breath You Take" jublade alla och klappade i händerna, sjöng med och reste sig i bänkarna. Det är många artister som är förvånade över publiken i Belgrad, som ställer upp och går iväg hemifrån och dessutom lever med.
Klicka på "Every Breath I Take" under länkar i högerkanten!
Nöjda och med ett leende på läpparna gick vi ut i spöregnet, tog en taxi hem och insåg snabbt att det inte gick att skriva blogginlägget direkt. Internet funkar inte när det regnar!
PS Är det nån som vet hur man lägger in länkarna så det bara är att klicka på dom i texten!
Veolia är med och sponsrar den tionde internationella Gitarrfestivalen "Respect" i Belgrad.
Människor i olika åldrar strömmade till för att tillsammans med oss lyssna till Sting, ja Carolina "den Sting" rocklegenden från England och Edin Karamazov från Bosnien. Båda spelade luta och det var en hyllning till den engelske kompositören, sångaren och lutspelaren John Dowland, som verkade i slutet av 1500 och början av 1600-talet.
"Come again" är en sång han är mycket känd för idag.
Klicka på "Come again" under länkar i högerkanten!
Vi fick njuta av två fantastiskt duktiga musiker i en och en halv timme.
Arenan var fullsatt och publiken skötte sig jättebra, till skillnad från när vi såg Joe Cocker på Belgrade Arena för ett år sen. Då vandrade publiken runt, gick ut och rökte, hämtade öl och satte sig aldrig ordentligt på sina platser, klappstolar i plast. Nu satt alla på sina platser, sköna stoppade teaterstolar, i god tid, var tysta och visade respekt för artisterna utan att för den skull vara svenskt tråkiga.
När Sting i den andra delen av konserten plockade fram sin gitarr och sjöng "Every Breath You Take" jublade alla och klappade i händerna, sjöng med och reste sig i bänkarna. Det är många artister som är förvånade över publiken i Belgrad, som ställer upp och går iväg hemifrån och dessutom lever med.
Klicka på "Every Breath I Take" under länkar i högerkanten!
Nöjda och med ett leende på läpparna gick vi ut i spöregnet, tog en taxi hem och insåg snabbt att det inte gick att skriva blogginlägget direkt. Internet funkar inte när det regnar!
PS Är det nån som vet hur man lägger in länkarna så det bara är att klicka på dom i texten!
6 februari
Den som säger att hon inte påverkas av vädret, har jag svårt att förstå...
Jag påverkas positivt av allt som solen har med sig och då framförallt ljuset och värmen.
Att så här i början av februari, en helt vanlig fredag få uppleva strålande sol och +20 grader, det är helt ljuvligt!
Livsandarna vaknar verkligen till och plötsligt känns läderstövlar och nya vårjackan helt fel, hur fort kan det gå?
Hemma i Flaten skottas det snö.
I Belgrad poppar det upp en massa fina sportbilar, Ferrari, Porsche, Mercedes, Yugo och man skulle kunna tro att det är "maffia-konferens" på våran gata.
Alla caféer letar fram stolar och bord att sätta ut till fikasugna gäster i häftiga solglasögon och helt plötsligt är stan full av glada människor i alla åldrar igen! Då märks det inget av ekonomisk kris.
Fåglarna kvittrar för fullt och jag undrar återigen hur det kommer sig att dom bara kvittrar på våren, inte på hösten....
Kolla den sista bilden och fundera över hur den vita minibussen ska komma ut... typisk serbisk parkering, och han kan bara åka åt mitt håll.
Jag påverkas positivt av allt som solen har med sig och då framförallt ljuset och värmen.
Att så här i början av februari, en helt vanlig fredag få uppleva strålande sol och +20 grader, det är helt ljuvligt!
Livsandarna vaknar verkligen till och plötsligt känns läderstövlar och nya vårjackan helt fel, hur fort kan det gå?
Hemma i Flaten skottas det snö.
I Belgrad poppar det upp en massa fina sportbilar, Ferrari, Porsche, Mercedes, Yugo och man skulle kunna tro att det är "maffia-konferens" på våran gata.
Alla caféer letar fram stolar och bord att sätta ut till fikasugna gäster i häftiga solglasögon och helt plötsligt är stan full av glada människor i alla åldrar igen! Då märks det inget av ekonomisk kris.
Fåglarna kvittrar för fullt och jag undrar återigen hur det kommer sig att dom bara kvittrar på våren, inte på hösten....
Kolla den sista bilden och fundera över hur den vita minibussen ska komma ut... typisk serbisk parkering, och han kan bara åka åt mitt håll.
IWC
Jag är medlem i IWC, International Women Club, in Belgrade, och idag hade vi vår månadsträff, det är alltid första tisdagen i månaden. Det var Morning Coffee på Tyska residenset, där den tyska ambassadören med familj bor.
Det var inte helt givet att jag skulle gå idag, tisdagar brukar jag ju rida och det var flera månader sen jag deltog i någon träff.
Jag vägde för och emot flera gånger, tycker att jag har tillräckligt med umgänge i Belgrad... men av någon anledning drogs jag ändå dit. Till saken hör också att Claes åkte till Tyskland i morse och att bilen är till mitt förfogande, vilket givetvis gjorde det enklare att komma iväg. Och jag är verkligen glad att jag kom iväg, vi var säkert 60-70 st damer som samlats. Vi drack kaffe och knaprade på små snittar samtidigt som vi minglade med både gamla bekanta och nyinkomna.
Riktigt spännande var det att träffa Isidora, serbisk kvinna på 35, som bott och arbetat många år i Turkiet och nu var tillbaka i Belgrad. Hon hade precis öppnat ett holistiskt "center" med Tai Chi och Qi Gong i närheten av oss, vi ska träffas igen och kanske kan vi hitta någon samarbetsform... Jag vill gärna massera igen !
Medan jag letar köpare till cementbilarna...Är det nån som har bra tips på var man hittar dom??
Kvällen har jag ägnat åt studier i hur man blir en bra säljare:)
Det var inte helt givet att jag skulle gå idag, tisdagar brukar jag ju rida och det var flera månader sen jag deltog i någon träff.
Jag vägde för och emot flera gånger, tycker att jag har tillräckligt med umgänge i Belgrad... men av någon anledning drogs jag ändå dit. Till saken hör också att Claes åkte till Tyskland i morse och att bilen är till mitt förfogande, vilket givetvis gjorde det enklare att komma iväg. Och jag är verkligen glad att jag kom iväg, vi var säkert 60-70 st damer som samlats. Vi drack kaffe och knaprade på små snittar samtidigt som vi minglade med både gamla bekanta och nyinkomna.
Riktigt spännande var det att träffa Isidora, serbisk kvinna på 35, som bott och arbetat många år i Turkiet och nu var tillbaka i Belgrad. Hon hade precis öppnat ett holistiskt "center" med Tai Chi och Qi Gong i närheten av oss, vi ska träffas igen och kanske kan vi hitta någon samarbetsform... Jag vill gärna massera igen !
Medan jag letar köpare till cementbilarna...Är det nån som har bra tips på var man hittar dom??
Kvällen har jag ägnat åt studier i hur man blir en bra säljare:)
Peters godnattråd
Efter mitt förra tips, att ligga som Pippi Långstrump, när det är svårt att somna, fick jag en kommentar från Peter, min käre svåger. Eftersom jag tycker det är så bra så citerar jag det i sin helhet, hoppas det är ok...
"Har jag inte berättad för dej hur jag somnar när huvudet är fullt av konstiga tankar och stress?
Jag har en liten radio, Sony, köper freestylelurar, klipper bort den som det står L-på, för jag sover på vänster sida. Sedan slår jag på P1, på radion, lämpligen OBS-kulturkvarten, eller något annat tråkigt program. Försöker koncentrerat lyssna på dessa. Det är så jävla tråkiga program så då bestämmer sej kroppen att då sover vi i stället!
Det har även fungerat utomlands, antingen har man ingen aning om vad dom pratar om, fattar inte språket, tex. Azorerna, eller också har man så mycket översättning i knoppen att man somnar.
Sorry, missade att berätta, du måste sätta in proppen der står: R-på, annars hör du inget. Lycka till , å sov gott. "
För er som missade mitt PS i det förra inlägget om svårt att somna, så kommer våra fantastiskt sköna sängar ifrån Lectus, och vi köpte dom såklart av Peter på Lindholms Möbler i Gävle.
"Har jag inte berättad för dej hur jag somnar när huvudet är fullt av konstiga tankar och stress?
Jag har en liten radio, Sony, köper freestylelurar, klipper bort den som det står L-på, för jag sover på vänster sida. Sedan slår jag på P1, på radion, lämpligen OBS-kulturkvarten, eller något annat tråkigt program. Försöker koncentrerat lyssna på dessa. Det är så jävla tråkiga program så då bestämmer sej kroppen att då sover vi i stället!
Det har även fungerat utomlands, antingen har man ingen aning om vad dom pratar om, fattar inte språket, tex. Azorerna, eller också har man så mycket översättning i knoppen att man somnar.
Sorry, missade att berätta, du måste sätta in proppen der står: R-på, annars hör du inget. Lycka till , å sov gott. "
För er som missade mitt PS i det förra inlägget om svårt att somna, så kommer våra fantastiskt sköna sängar ifrån Lectus, och vi köpte dom såklart av Peter på Lindholms Möbler i Gävle.
Balklänning
Redan i december visste vi, att vi skulle få komma på fest i Wien under februari. Att det skulle vara långklänning visste jag också. För några veckor sedan kom då inbjudan och jag förstod att det var en stor bal, på Hofburg med sisådär 5000 gäster...Tittade på hemsidan, speciellt hur det sett ut tidigare om åren http://www.kaffeesiederball.at/ ....
och mina klänningsplaner ändrades ganska dramatiskt, här får det lov att bli frasande siden i en elegant klänning. Claes vägrade tvådelat, som jag tänkt mig, tantigt?
Jag insåg också att jag behövde hjälp, att sy, av en sömmerska, mamma som brukar hjälpa mig finns ju inte här. Claes var också orolig att jag inte skulle bli färdig i tid, han gillar inte när jag syr det sista i bilen eller så, han är så lättstressad...
Hörde mig för lite bland mina vänner om sömmersketips, men inget var aktuellt.
Hittade ett visitkort jag fått i en tygaffär i somras, provade att ringa det numret till Brana den 20 januari, men hon pratade bara serbiska.
På kvällen ringde telefonen och någon frågade mig om jag sökt en sömmerska under dagen, vilket jag ju gjort. Det här var sömmerskans systerdotter Milica, som undrade vad jag ville ha hjälp med. Jag beskrev ärendet och vi kom överens att träffas hos Brana kvällen därpå.
Jag hade skaffat tyg och ritat upp en modell, Claes fick skjutsa mig. Det känns bra att inte gå ensam första gången.
Brana är nog ca 40 år och bor på första våningen i ett typiskt serbiskt "hyreshus". Lägenheten är inte stor, ett rum på max 40 kvm, med en liten kokvrå. Där har hon två bäddsoffor, ett mat bord, några garderober och två industrisymaskiner. Alltså hon både bor och arbetar i samma lägenhet. Och inte minst RÖKER, det är nackdelen.
Hon ingav stort förtronde, när vi "diskuterade" modellen och hon tog alla mått och skissade i sin svarta bok. Vi skulle höras via Milica veckan efter.
Torsdag 29 januari, dags för första provningen, nu åkte jag själv. Hon hade sytt ihop och hade förstått precis hur jag ville ha det och gjort ett jättebra jobb. Det behövde bara klippas ur lite i halsringningen och nålas in i ärmarna. Klart på lördag kl. 14!!
Klänningen satt precis och både Claes och jag var mycket nöjda, det ni! Hon fick förutom betalningen 5000 dinarer, en bukett vårblommor, det är ju helg!
Här har skapats ytterligare en värdefull kontakt, både för mig och mina vänner i Belgrad. Det är helt lysande!
och mina klänningsplaner ändrades ganska dramatiskt, här får det lov att bli frasande siden i en elegant klänning. Claes vägrade tvådelat, som jag tänkt mig, tantigt?
Jag insåg också att jag behövde hjälp, att sy, av en sömmerska, mamma som brukar hjälpa mig finns ju inte här. Claes var också orolig att jag inte skulle bli färdig i tid, han gillar inte när jag syr det sista i bilen eller så, han är så lättstressad...
Hörde mig för lite bland mina vänner om sömmersketips, men inget var aktuellt.
Hittade ett visitkort jag fått i en tygaffär i somras, provade att ringa det numret till Brana den 20 januari, men hon pratade bara serbiska.
På kvällen ringde telefonen och någon frågade mig om jag sökt en sömmerska under dagen, vilket jag ju gjort. Det här var sömmerskans systerdotter Milica, som undrade vad jag ville ha hjälp med. Jag beskrev ärendet och vi kom överens att träffas hos Brana kvällen därpå.
Jag hade skaffat tyg och ritat upp en modell, Claes fick skjutsa mig. Det känns bra att inte gå ensam första gången.
Brana är nog ca 40 år och bor på första våningen i ett typiskt serbiskt "hyreshus". Lägenheten är inte stor, ett rum på max 40 kvm, med en liten kokvrå. Där har hon två bäddsoffor, ett mat bord, några garderober och två industrisymaskiner. Alltså hon både bor och arbetar i samma lägenhet. Och inte minst RÖKER, det är nackdelen.
Hon ingav stort förtronde, när vi "diskuterade" modellen och hon tog alla mått och skissade i sin svarta bok. Vi skulle höras via Milica veckan efter.
Torsdag 29 januari, dags för första provningen, nu åkte jag själv. Hon hade sytt ihop och hade förstått precis hur jag ville ha det och gjort ett jättebra jobb. Det behövde bara klippas ur lite i halsringningen och nålas in i ärmarna. Klart på lördag kl. 14!!
Klänningen satt precis och både Claes och jag var mycket nöjda, det ni! Hon fick förutom betalningen 5000 dinarer, en bukett vårblommor, det är ju helg!
Här har skapats ytterligare en värdefull kontakt, både för mig och mina vänner i Belgrad. Det är helt lysande!
