gg i belgrad

Ytterligare en skön dag har vi haft på stranden. Vi bättrar på solbrännan varje dag. Idag har vi dessutom haft snorkelkurs med Marianne, en duktig och ambitiös elev som överträffade sig själv. Med ett belåtet leende klev hon upp ur vattnet, när hon simmat flera meter andandes i snorkeln.

Sen var det dags att föbereda oss för kvällens spännande middag, som vi med hjälp av Milutin bokat på StariMlin.


Stari Mlin betyder gamla kvarnen. Ungefär 200 meter från vårt hus finns en gammal kvarn, som har funnits i flera hundra år och i samma familj i fem generationer. Där håller man nu på att sakta sakta renovera kvarnen, som visserligen fungerar och där man på våren maler man majs och får fint majsmjöl att baka proja av.
Man har även i liten skala börjat ta emot matgäster. Frun i huset står för all matlagning, hon lagar allt från grunden, det mesta har växt i deras egen trädgård eller vuxit upp på gården.
Vi bjöd alltså med Milutin och hans fru Tanja och gick dit, vi hade också frågat efter Ivan, sonen i huset som översatte och hjälpte sin mamma Biljana att förklara vad vi serverades. När vi kom fram möttes vi av det mest fantastiska smörgåsbord, där allt var vällagat och jättegott, hon måste hållit på i flera dagar!

Det var olika sallader, grönsaksinläggningar, pajer, flera olika bröd, ostar och lufttorkad skinka. Till det serverades som sig bör rakija gjord på losa, vita druvor och vatten.

När vi ätit av allt flera gånger och kände att det höll på komma ut genom öronen, så var det dags för varmrätten...  Jagnjetina ispod sača!

I två timmar hade lamm och potatis lagats till i en järngryta under glöden och det smakade ljuvligt! Hemgjort rött vin, som inte var lika gott som allt annat, serverades till. För all mat och dryck betalade vi 20 Euro per person.

Av någon anledning har Milutin och hans fru, som också skötte poolen där vi bodde förra året, fått för sig att vi är från svenska ambassaden i Belgrad, så vi behandlades därefter. Vi hade inte hjärta att göra dem besvikna. När vi ätit färdigt och skulle tacka Biljana för den fantastiska maten, kom Peter med en av sina lysande idéer... "Enligt svensk tradition, brukar vi alla stå upp och sjunga ett tack..." vilket vi också gjorde, i form av "Helan går":) Gissa om vi hade svårt att hålla oss.... Dom tycker säkert att vi är jättekonstiga.

När vi vaknade i morse var det helt vindstilla och himlen var alldeles klarblå, perfekt för vår planerade utflykt på havet! Vi hade bokat Bounty med skeppare


som skulle ta oss runt till olika ställen i Adriatiska havet, och vi packade
båten på utsatt tid.




Iklädd bästa solhatten och redo för avfärd och favorit i repris. Förra året gjorde vi trippen med Helena och Tom!

Vi kunde inte gå iland vid fortet på ön Mamula, då vågorna gick åt fel håll... Men vi fortsatte vidare mot Blue cave och även nu var vågorna emot oss, så vi kunde inte gå in där som vi tänkt från början, utan fick nöja oss med att kolla på dom utifrån. Inte sörjde vi mycket för det utan såg fram emot en dag på stranden.
Marianne undrade om det brukar hända olyckor ute till havs och jag sa att det händer säkert en del tillbud som vi inte får reda på. Negativa vibs. Båten började hosta och hacka på ett betänkligt sätt. Vi hade problem, den gick inte igång. Vinka på andra båtar, som bara passerade. Försöka ringa efter hjälp, skepparen hade slut på batteri. Som tur var hade Peter fullt batteri och Montenegrinskt Sim-kort, så vi fick kontakt med bossen. Slänga i ankare, 40 meter djupt. Vänta. Hjälp anlände och efter lite palavrande kunde den andra båten så småningom bogsera oss mot strand.


Carolina var uppriktigt förvånad att Marianne och jag hela tiden hållit oss så lugna och inte gripits av panik:) Vi var nöjda att ha med Peter och Claes, som är vana att ta tag i olika situationer. Men när vi satt på restaurangen i Merište, så var det riktigt gott med en rakija innan maten.


Okej, allt gick bra och vi hade en underbar dag på stranden!


På väg hemåt igen...


med ett Quickstopp på stranden Dobreč, som nog har den yngste strandvakt vi sett.


Såklart ingick en avstickare till ett gömställe för  u-båtar i värsta James Bond-anda


Dagen som började lite strapatslikt avslutades med det som alla drömmer om, nämligen att vi fick se delfiner alldeles framför båten, dock svårt att fånga dem på bild:))



Vi har också ätit en god middag hemma med Mirkos kalvspjäll, stekta i ugnen med massor av vitlök och färsk rosmarin, mums! Samt tagit några parti med det nya monopolspelet.

Så nu snusar alla som bäst för att smälta alla intryck och jag ska också krypa i säng nu. Sov gott!

Igår kom Carolina, Marianne och Peter! Vi fiskade upp dom på flygplatsen i Dubrovnik.

Därifrån åkte vi direkt till en liten vik, Molunat, fortfarande i Kroatien, där vi hittat en mysig strand och restaurang. Vi serverades en utsökt lunch på dagens fångst. Killen som serverade kände igen oss från förra året...
och det var lika gott!


Mätta och nöjda var det dags att känna på det turkosblå vattnet, säkert minst + 25.


Dom ville dock inte bada utan vi for till vårt hus i Monte Negro där det var skönt att bara koppla av efter allt resande.


Idag var det riktigt molnigt när vi vaknat och fått i oss frukost. Därför bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vi åkte runt Kotor-bukten och såg en massa små söta byar med häsftiga berg runtomkring, och nog påminde det en del om norska fjordar. Häftiga scenerier helt enkelt.


I Perast stannade vi och tog en promenad i den gamla staden och en härlig fika i solen. Där passade vi på att fira de Margaretor vi känner!


Strax innan Kotor stannade till vid Stari Mlin, en restaurang vi fått rekommenderad av flera vänner i Belgrad, oberoende av varandra. Det var verkligen ett riktigt mysigt ställe, där vi började med att gå runt att kolla på de olika fiskarna i olika dammar, innan vi så småningom åt upp dom.
Även om dom inte kunde få fram allt på matsedeln så fick vi riktigt god mat i helmysig miljö!


Det frestar på att köra bil hela dagen, framförallt när man måste vara på helspänn hela tiden. Så med tanke på det ser ju både chauffören och hans kartläsare riktigt glada ut. Så vill vi alltid se dem:)

En händelserik dag lider mot sitt slut och vi färjar hemåt...

Vår allra första dag här i Podi lämnade vi huset enbart för en morgonpromenad i omgivningarna. För övrigt rörde vi oss mellan olika solsängar och poolen. Det vill säga vi slappade hela dagen, vi orkade inte ens laga mat. Men det är högsäsong för vattenmeloner så det frossade vi i.

Det märks att Claes har jobbat väldigt mycket den senaste tiden, hans hjärna går verkligen på högvarv. Varför skulle man annars bekymra sig över var maffiabossarna från serbien gömmer sig i detta land eller om lastbilen som passerar på vägen har fått in en sten mellan dubbelmontagen av däcken...Så denna semester är verkligen välkommen och inte konstigt att han sov 12 timmar på natten. Vilket innebar att jag kunde sitta ute på altanen och läsa i lugn och ro!

Igår morse tog vi vår morgonpromenad åt ett annat håll, men det är fortfarande uppåt eller neråt som gäller, det är omöjligt att hålla höjd. Utsikten från vägen ut över byarna, bergen och havet är helt bedårande. Alla vi möter hälsar och säger dobro jutro, det tycker jag är trevligt och något jag saknar i Gävle, där människorna vänder bort huvudet när vi möts, dom säger inte ens god morgon.

Egentligen gillar jag inte katter, men nu är det så att han var ju här före oss och så länge han håller sig ute så är det väl ok. Han får inte stryka sig kring våra ben, men annars är det lite mysigt när han ligger utslagen i skuggan eller möter upp på morgonen och vill ha frukost samtidigt med oss. Vi har döpt honom till Podi.

Då Claes var lite piggare letade vi oss ner mot havet, det tar 5 minuter med bil, för att kolla efter lämpliga stränder. Dom som är vid "grodvatten" har vi valt bort, vi hittade några som kommer att fungera, då det finns både solsängar och matställen!

Vi gjorde ytterligare research, till fots, och är nu väl förberedda för att åka till Dubrovnik och hämta våra gäster.

 

Igår morse satte vi oss i bilen, som vi packat full kvällen innan. Det var fortfarande mörkt när vi lämnade Belgrad kl. 4.30. Nåt som vi inte tänkt på var att alla serber skulle vingla hem från krogen den tiden på dygnet. Men det blev i alla fall bättre ju mer klockan gick och solen gick upp.
Vi hade fått tips om att åka så mycket som möjligt i Bosnien, så det gjorde vi. Vi passerade gränsen i höjd med Visegrad och sen åkte vi många mil längs floden Drina, där det var otroligt vackert. Vägarna är smala och krokiga och höjden växlar mellan 300 och 1200 m.ö.h. så det går inte att köra fort. Vi körde 57 mil på 9,5 timmar.
Men vi nådde till slut målet för resan, HAVET! i Monte Negro. Efter en snabb lunch mötte vi upp vår kontakt Milutin, han pratar bara serbiska och ryska, men han tog oss till "vårat" hus i Podi, Herceg-Novi. Innan hade jag ärligt talat varit lite orolig att vi betalat för nåt som inte fanns... man vet ju aldrig. Men både förra året och i år har det funkat så än finns det hopp för mänskligheten och ärliga människor!
I år har vi hyrt för tre veckor, vi har just tagit en morgonpromenad i omgivningarna och svalkat av oss i poolen. Syrsorna spelar för fullt  och vi intar frukosten i skuggan under oliv- och granatäppelträd. Det känns så himla bra!
Vi ser fram emot våra första gäster som kommer på tisdag. Det är Carolina, Marianne och Peter, som kommer med samma flyg till Dubrovnik. Veckan efter kommer Andreas och troligen Peter K. Det finns gott om utrymme för oss alla.





Här växer även kiwi och vindruvor.

Visst ser det skönt ut?!

Nu är vi förberedda för att ha semester. Claes har jobbat det sista idag. Jag har fixat håret med både klipp och färg. Naglarna på tår och fingrar är skötta enligt konstens alla regler och försedda med en färg som passar till den kommande solbrännan.
Vi har till och med packat in det mesta i bilen eftersom vi ger oss iväg till Monte Negro i ottan. Klockan fyra ska vi försöka komma iväg. Det är inte mer än 50 mil att köra, men vägarna är krokiga och smala, så det tar säkert ca 10 timmar.
Några dagar på egen hand för att installera oss i huset kommer vi att ha innan Carolina, Marianne och Peter dyker upp på tisdag. Det ska bli jätteskojigt!!

Det är alltid så uppfriskande med gäster och nu har vi verkligen haft det en tid. I lördags morse hämtade jag först Deborah på flygplatsen, hon kom med flyg från Aten. På väg in till stan igen ringde jag David, som satt på tåget från Monte Negro tillsammans med sina kompisar Andreas och Håkan, dom skulle snart vara i Belgrad. Det klaffade precis och vi fick med oss dem från tågstationen!


Väl hemma hos oss fick dom som behövde en dusch och sedan blev det en rejäl frukost, inklusive rakija. Huset fullt med folk, det gillar jag! Killarna berättade om sin annorlunda tågresa, där någon annan mer betydelsefull person behövde deras sovkupé bättre än dom gjorde... och konduktören var aspackad.


Lite trångt hade det kunnat bli, men tack vare våra goda vänner Lena och Lars, som ställde sin lägenhet till förfogande, löste allting sig fantastiskt bra. Pojkarna fick ha eget hushåll och gott om plats. Dessutom behövde dom inte vara oroliga att störa oss när dom droppade in frampå småtimmarna. Utrustade med kartor och guideböcker fixade dom det mesta själva och jag fick inte så mycket chans att vara guide. Däremot gick dom med och åt en god middag tillsammans med Deborah, Carol, Lewis och oss på restaurang Terasa med utsikt över både Sava och Donau.



Varmt och skönt har vi, kanske lite väl många grader för att vara i storstad, men det skulle jag aldrig erkänna...



I  vanlig ordning njuter jag av varenda minut tillsammans med Deborah, vi skrattar och pratar i munnen på varandra från tidiga morgon till sena kvällen. Båda två njuter vi av varandras sällskap och gör det som faller oss in, samt passar på att träffa gemensamma vänner här i Belgrad. Deborah älskar vårt "tree house" och där äter vi frukost och middag när vi inte går ut och äter.



Claes jobbar massor nu, sista veckan innan semestern, så den är verkligen efterlängtad.

"Det blir nog inget av...", sa mamma för någon vecka sen när jag pratade med pappa om att ta med henne och åka till Stockholm för att se Lars Wallins utställning på Waldemars udde.
Men det blev det och Ettan kom också med! Att åka med en 70+ och en 70- innebär att avresetiden 8.30 inte är några som helst problem. Dom "satt med hatten på" redan 8.10, när jag kom ur duschen! Så alltså åkte vi mot Stockholm på utsatt tid, Mercan var fulltankad...

Väl i Stockholm hämtade vi upp Carolina, som väckts ur sin "Törnrosasömn"... Vi for över för att pussa på Alexander och Andrea innan de ska tillbringa sommaren på Hvar. Dom ville idag inte vara med någon annan än Farmor. Både Carolina och jag var akterseglade och annars är vi ju verkligen populära, hur gick det till?


Nåväl, målet för vår resa var Waldemarsudde och Lars Wallins jubileumsutställning av en massa underbara kreationer genom tjugo år!

När vi betalat entrén, det vara bara Carolina som var vuxen och fullt betalande vi övriga var ju pensionärer och studerande, fick vi se en massa vackra utställningsplagg, scenkläder, kläder för speciella shower och baletter, kläder som burits vid melodifestivaler och nobelfester, balklänningar och brudklänningar... helt enkelt fantastiskt! Vilken designer han är! Han har varit inblandad i en massa och har även designat skor, smycken och nylanseringen av Flora!! Vilka skapelser! Det vore häftigt att få vara en liten mus i hans atelje´och se hur plaggen växer fram eller att få boka en tid och låta honom designa en klänning speciellt för mig! Undrar hur vacker jag skulle bli?!
http://www.waldemarsudde.se/wallin.html
Ett tips för alla besökare är att var där när dom öppnar, innan alla "kärringar" kommer och ställer sig i vägen...
Riktigt skojigt känns det att ha varit där och upplevt det med egna ögon och på nära håll, att dessutom vara "kändis" och få använda plaggen vore ännu häftigare!

Fulla av intryck var det dags att även fylla magen, vilket vi gjorde hos Ulla Winbladh. I vacker miljö intog vi olika rätter med fisk och alla var vi mätta, belåtna och nöjda när vi avslutade lunchen.


För Carolina var det dags att åka till jobbet. Vi övriga hade ytterligare en punkt på agendan, "Modevillan"  på Tutviksvägen, Haninge. Det var ingen lek att ta sig dit, 30 minuter bilkö på Strandvägen och sedan lite felåkningar gjorde att vi inte kom dit förrän sen eftermiddag. Men vad gjorde det, vi hade ju trevligt  och skojigt hela tiden. Även om deras sortiment inte helt uppfyllde våra förväntningar, så lyckade vi shoppa en del. För mig blev det en läcker och  användbar klänning, nämligen "den lilla svarta" i en upphottad version!


I Sverige är det ju denna tid på året ljust länge, så det kändes fortfarande som eftermiddag när vi var tillbaka i Flaten på kvällen (20.45). Mycket nöjda med dagen fick vi där en fika med Ettans drömtårta!
Ifall dagen avslutats med bra resultat för Lienpilen, som startade i Bollnäs, hade det varit helt suveränt! Han kom 8.a, men han kom iväg snabbt och travade felfritt hela loppet, och vi får vara glada för det lilla...!!

Tack alla inblandade ( jag vet att ni läser), för att denna dagen blev av!
Vad blir det nästa gång???

Sov gott!

Carolina håller på att fixa sitt första riktiga egna hushålle... (som Lotta på Bråkmakargatan)! Hon har ju flyttat hemifrån för länge sen när hon pluggat och så, men nu blir det annorlunda. I helgen har hon varit i Gävle och dejtat farbror Peter på Lindholms, där har hon nu beställt säng, litet matbord och två stolar, en lila soffa! och ett soffbord. Det var riktigt roligt att följa med henne runt och höra hur hon tänker inredningsmässigt, tydligt påverkad av uppväxten...
Tapeter har hon valt ut och beställt, det där med att måla på väggarna är inte hennes grej, det var väl för mycket målade väggar i barndomen... Morfar har hon redan vidtalat för att få upp tapeterna på väggarna.
När vi var till Flaten hittade hon två gamla trädgårdsstolar från Slottsgatan (50 år sedan) via Drejargatan och nu i hennes ägo. Dom har hon skurat och fått hjälp av mormor att fixa fina dynor till. Riktigt klatchigt blev det!




Kvällarna har jag umgåtts med mina ungdomar och deras kompisar, vilket jag bara älskar, att bara ha dom omkring mig så där. Dessutom har de introducerat mig i ett nytt kortspel, Monopoly Deal, det är jätteskojigt, speciellt när jag vinner. Framför allt är det beroendeframkallande, man kan lätt bli sittande i tre timmar!



Andreas kollar gärna i mina kort och gillar inte när han får stryk av mig eller Carolina.... Är det möjligen ett släktdrag?? Pappa Claes är en ganska dålig förlorare...

Åh, så jag har längtat efter att få ha Louise för mig själv! Nu blev det äntligen av. Marcus kom med henne till Flaten och vi lånade pappas bil och åkte till Furuvik, bara vi två.
Vi hade så mysigt att i lugn och ro titta på och göra allt hon ville. Furuvik är en vacker och välordnad park, där djuren ser ut att ha roligt, inte som i Belgrad...
Precis när vi kom fick vi se hur Ing-Marie höll på att mata chimpanserna, och berätta om hennes jobb med dem, det är imponerande! Vi gick in i "ormhuset" och såg både ormar och spindlar. Att klappa en orm fick vi också testa, det var spännande och kändes inte alls som vi trott. Claes största intresse, innan mig, var ju faktiskt ormar!
Lemurerna var både söta och skojiga att komma nära. I djurens barnkammare fanns getter och får, Louise passade på att känna på killingens små horn. Vi åkte i en "balja" i Amazonas där vi såg flamingos och sköldpaddor. Båda två var vi överens om att alpackorna var de allra sötaste. I halvtid var det gott med pannkakor ute i fiskeläget, för att fylla på energi innan vi fortsatte vidare mot tivolit och karusellerna. Furuviksbesöket avslutades med bad!


Vi var borta hela dagen och Louise tyckte att vi varit i hela världen!

Både Marcus, Louise och jag sov kvar i Flaten och kunde därför fortsätta att göra roliga saker dagen efter. Vi skottade ur all sanden ur sandlådan...


Vi blev så svettiga att vi måste bada! När det kom några regnstänk fick vi bara krypa ner djupare i det varma vattnet och alla som gick förbi fick se upp då vi kunde spruta vattnet långt med våra små manicker.


Jag har njutit av varenda minut med Louise, hon är en jätteklok och rolig liten tjej, som jag gärna vill fortsätta lära känna ännu mer.

Riktigt varmt och skönt har det varit, med en sol som skiner från klarblå himmel. Varför då sitta i stan om man kan åka till havet. Det är alltid mysigt med sällskap och Anne-Christine var inte sen att hänga på.
Eftersom Andreas har bilen till jobbet var så var frågan hur vi skulle komma till Engesberg? Cykel? Buss? Att cykla var lite i längsta laget, speciellt på trehjuling, vi skulle ju hem också. Bussen gick varannan timme. Lösningen blev Anne-Christines färdtjänst, perfekt. På vägen dit åkte vi med en chaufför som verkligen var rätt man på rätt plats, med påbrå från Italien och Serbien:)



En riktigt härlig dag hade vi på stranden, vattnet var skönt att bada i. Vi hade både fika och lunch med, så vi kunde stanna länge, var inte hemma förrän 17.30. Och vi hade smalat på oss lite D-vitamin!

Dagarna går så fort när man har det bra, eller hur?! och inte hinner jag blogga heller...
Nu är det redan fredag och Carolina har kommit till Gävle, vi har just kollat på "Dirty dancing" med Patrick Swayze! En film som jag bara älskar och kan se hur många gånger som helst. I mitt nästa liv ska jag helt klart dansa mycket mer...

Midsommarsöndagen åkte vi till Stendörren, ett av alla paradis på jorden, där vi möttes av Helena och Toms otroliga gästrifrihet. Vädret var det allra bästa, lite kallt i havet, men vi badade, badade bastu, solade och slappade och alla bekymmer Claes hade innan bara gled av.
Helena och jag lade nät en kväll, vis av erfarenheten rodde hon själv denna gång och jag lade ut nätet. Morgonen därpå fick Claes ro ut och jag tog upp nätet. Vi hade fått två torskar och en simpa!!






Att göra Yoga på bryggan tidigt på morgonen när vattnet är alldeles spegelblankt, det är magiskt!

Inte konstigt att vi ville stanna... Claes åkte till Belgrad på tisdag em om jag åter till Gävle, där Andreas tyckte det var skönt med matsällskap. Han jobbar på Sandvik i sommar igen!