Förhandling...
Han åkte i morse, kl 8.30, via en busstillverkare till Novi Sad. En resa norr om Belgrad som tar en och en halv timme.
Där hade han möte och början på förhandlingar med en massa "bussgubbar" över en serbisk lunch. I fyra timmar!
Lunchen innehöll allt man behöver, ost, inlagda paprikor och prosciutto, grillat lamm, surkål, potatis, starka paprikor och sen kaffe. Till det serverades såklart både Rakia oc h vin!
Gissa om han var både mätt och trött efter en dag på jobbet !
...men det var nog regnet...
Min 50-års fest !
Vilket underbart minne det är, en härlig karamell att suga länge på!
TACK alla Ni som kom och gjorde kvällen helt fantastisk!
Den överträffade verkligen alla mina förväntningar, med 75 gäster mellan 2,5 och 85 år.
Väldigt tidigt stod det klart för mig att resa bort det hade jag ingen lust med, jag är ju borta hela tiden, i Belgrad ;)
Nej, jag önskade mig en riktig fest med släkt och vänner i glitter och glamour, temat var enkelt, jag hade ju redan klänningen!
Lokalen och DJ bokades redan i april. Sen startade ett planerande och diskuterande med "alla" och projektet fördes framåt, sakta men säkert.
Kuverten hittade vi i Istanbul i maj.
Vi filade på gästlistan...och insåg att vi har både stor släkt och många vänner.
Härligt! Vilken rikedom!
Cathis, min personliga AD, gjorde som vanligt, urproffsiga inbjudningskort, som jag skickade ut när jag var hemma i november.
Buffé eller middag, det var frågan, men julen i sig är ju så mycket buffé och det blir gärna rörigt och svårt att planera matmängd, så det fick utgå. Försökte med catering, men de jag hittade ville vara lediga den dagen.
Helena hade en massa kantareller och blåbär, hon är som en skördetröska i svampskogen, och erbjöd sig att fixa såsen! Perfekt, då hade vi verkligen något att utgå ifrån. Mamma och pappa fixade utskuren biff och vickning, varm korv och Janssons frestelse, samt kaffe och tårtor.
Dagen innan festen tillbringade Claes och jag med mamma i hennes kök. Mamma skalade potatis och morötter, som vi rostade i ugnen tillsammans med röd lök, Claes hackade. Vi gjorde Västerbottenpajer och kokade Pannacotta.
Vilket TEAM, pappa hejade på och hjälpte till att beräkna åtgången. Det gick fortare och lättare än vi trott!
Festdagen var vi ett helt gäng som hjälptes åt att duka och förbereda allt. Senare har jag hört att dom hade fullt sjå att få mig ur vägen, det var tydligen saker jag inte kände till som också skulle förberedas...
I köket fixade Johan och Anna köttet, och allt annat för att vi skulle få maten på bordet.
Cajsa, underbara svägerska, höll i ALLA trådar under kvällen, som toastmaster. Jag kan varmt rekommendera henne !
Våra underbara ungdomar och deras kompisar fyllde upp välkomstdrinkar och gästerna droppade in....
Under middagen höll Claes tal för mig, det visades bildspel och framfördes två varianter av Pomp and Circumstances, med tomtebloss, ballonger och flaggor. Jisses vilket jobb alla lagt ner, för mig !
Inte nog med det, till kaffet bjöds det på latinamerikanska danser av Lana och Hampus !! Och som pricken över i:t fick Claes och jag dansa med dem, innan de lärde ut cha-cha till alla våra gäster ! Ungdomarna sjöng sååå vackert för mig!
Jag fick förutom all uppståndelse, massor av fina presenter också!
Uffe, var DJ, och såg till att alla som ville, kunde rocka loss, och vi roade oss till 02. Då fick vi inte spela längre.
Tiden går alldeles för fort när man har skojigt, vi borde börjat tidigare...
När det sen var dags att diska och städa kunde vi också konstatera att det är fantastiskt att ha många vänner och släktingar, som hugger i för fullt. Marianne visste inte var hon skulle börja...
Det gick som en dans, även det, och kl 04 låg vi i sängen. Trötta, glada och fullt nöjda !!!
TACK igen !!
Svårt att somna ?
Ibland har jag lite svårt att somna, om jag har varit uppe för länge, druckit kaffe eller om det är nåt speciellt jag ligger och planerar för. Helt enkelt når tankarna far omkring. Och det gjorde dom igår kväll...
Vi hade konstaterat att rikare ekonomiskt blir vi inte av att bo utomlands. Men som jag sade till pappa, när jag hade drivit min firma i ett år och det var dags för deklaration: - Du får lägga till 100 000, för ökad livskvalité och välbefinnande!
Så är det, Claes är mer nöjd med sin arbetssituation och framför allt är han gladare, jag ser hans skrattgropar väldigt ofta nu för tiden. Vi tar dagen mer som den kommer och kan konsten att njuta båda två om inte dagligen, så nästan!
Tillbaka till sömnsvårigheterna, jag har läst någonstans att när det är svårt att somna så kan det vara skoj att ligga som Pippi Långstrump i sängen, dvs med fötterna på kudden. Och tro det eller ej men det funkar enormt bra för mig.
Jag somnar direkt !
Claes är dock inte lika förtjust när han vaknar med mina fötter i ansiktshöjd.... men han är tålig och mycket tolerant.
PS Peter vill att vi talar om att sängarna från Lectus, är inköpta på Lindholms Möbler i Gävle
Slapp dag
Visst är det skönt med sovmorgon! Vi sov till 11 idag, både Claes och jag. Vi kan känna oss helt förtappade, som tonåringarna, men who cares, det är ju bara vi här. .. När regnet skvalar utanför fönstret och vi har världens skönaste sängar, Tack Peter! då är det enkelt att ligga kvar under täcket.
Men som mamma brukar säga -" Morgonstund har guld i mund".
Nackdelen med att vara sent uppe är när man ska försöka hitta en parkering vid Delta City, ett stort modernt shoppingcenter, i 14-tiden när alla andra sjusovare också är där.
Den stora rean pågår förfullt, 50-70 % rabatt på massor av grejer. Jag var ute efter en "mellanjacka i färg" att ha nu när det är för varmt för dunjacka och för kallt för kavaj, och som kan pigga upp lite!
Hittade denna röda på Zara för 350 kr, bra pris och jag känner mig fräsch i den. Poserar framför våra sköna sängar.
Anita och Terje, från Norge, var också ute på shoppingtur, så vi passade på att luncha med dom, innan vi återvände hemåt igen.
Claes tränade på crosstrainern igen, men han vill inte att jag lägger upp någon bild, ännu.
Till middag stekte vi underbara kalvbiffar, det går att hitta jättebra kött här, men man får inte alltid det man planerat...
Till det gjorde vi nät nytt, gott och enkelt. Hyvlade potatis med osthyveln, stekte i panna, med salt, peppar och vitlök, hällde på lite grädde och lät det puttra i 10 minuter, med lock på. Riktigt mumsigt ! till köttet och en sallad.
Sen gick vi faktiskt ut på stan en sväng, mycket folk i farten kl. 20.30. Vi tänkte kolla in restaurangen/baren högst upp i Hotel Palace, men där var det bröllop på gång, så vi gick en sväng till och hamnade på Que Pasa.
Paja jobbade ikväll och gav oss det bästa bordet framför scenen, vi tog en varsin drink och lyssnade till två herrar som spelade spansk musik på gitarr. Sen varr det en tjej som dansade flamenco, jisses så fort hon rörde fötterna...
Det var mysigt att vara "ute" helt apropå för en gångs skull och se lite nytt folk.
Vardagen pågår
Det är alldeles vanligt också, med spöregn.
Idag har jag torkat alla golv och skurat badrummet, det tog flera timmar och det är inte roligare här än någon annan stans, men måste göras. Till lunch blev det en simpel omelett.
Jag gläds också åt helt vanliga saker nämligen, Carolina som klarade tentan förra veckan och trivs i sitt nya boende!
Andreas som har besiktat bilen, för första gången i sitt liv, och den gick igenom!
Claes som jobbar hemma just nu och vi kan ta en eftermiddagsfika tillsammans. Ska skicka honom ett mail och kolla om det passar nu...
Onsdag
Jag är medlem i internationella kvinnoklubben i Belgrad (IWC), det är vi som ordnar julbasar en dag i december varje år. Pengarna vi får in används till olika typer av välgörenhet. Bland annat stödjer vi Bread of life, http://www.breadoflife.org.rs/
Bread of life har ett dagcenter dit de äldre kan komma, som har det riktigt dåligt, en del lever på 100 Euro i månaden.
På onsdagar är det Bingo, som volontär är jag då med och arrangerar det. Igår var jag bingoutropare, ett bra sätt att lära sig nummer på serbiska ! Vinsterna igår bestod av olika frukter, det är vi volontärer (3-4 st varje vecka), som också ser till att det finns vinster varje gång. Det ska vara smågrejer till ett värde av 2-3 kr styck. Det kan vara påsar med soppor, portionspåsar med kaffe, té, tvål, pappersnäsdukar, reklamgrejor etc. Allt från 10-30 personer brukar komma varje vecka, och det är mycket uppskattat.
Ett sätt att "make a difference in peoples life".
Onsdagar har vi också Jentelunch! Vi är nu 13 skandinaviska kvinnor i Belgrad, från Danmark, Norge och Sverige, som träffas för lunch på olika ställen varje vecka. Dom som har lust och kan möts och vi har tillfälle att hjälpa varandra tillrätta och diskutera livet som "medföljande", ett fruktansvärt ord, eller hur... Lyxhustru både känns och låter bättre !!
Jentecluben som vi kallar oss har också en egen hemsida http://jentecluben.googlepages.com
där kan ni läsa om vad vi har för oss...
På Hippodromen
Mer att glädjas åt, spårvagnen nummer 13, som tar mig till Hippodromen, har börjat gå igen. Dom har renoverat och bytt spår sen i somras, men nu är livet enklare igen. Nu tar det 20 minuter i stället för en timme att komma till ridklubben!
Min ridklubb drivs av Vanja och Dragan, underbara människor, som är mycket noga med alla sina djur. Deras klubb , http://www.kkb.org.rs/ ligger inom Hippodromen, där det är trav-, galopp-, hopp- och dressyrbanor, samt flera restauranger. Det är ett stort öppet och grönt område i Belgrad.
Jag rider ett par gånger i veckan när vädret tillåter.
Eika min häst år ett stort Holsteinersto, 1,75 m
Hon är väl skolad och trygg, och har lärt mig massor. .När jag kom till stallet idag var Vanja ledsen, dom som driver Hippodromen hade låst alla grindar till banorna och ridklubben får inte använa det området sen i måndags. Konstiga beslut som ingen riktigt vet varför dom inträffar-
-this is Serbia. Det var bara att rida i en plaskig hage idag, riktigt tung bana skulle pappa sagt.
En god nyhet var dock att dom fått en ny häst till stallet igår. Och inte vilken som helst, det är presidentens döttrar som fått en häst, "One quick cruising car", som ska bo här på "min" ridklubb...
Rätt som det var dök det upp fyra svarta Audis, med åtta säkerhetsvakter. Dom skannade av hela området och vaktade i en timme innan...
Ytterligare några bilar kom, med både döttrarna, frun och presidenten själv , såklart tillsammans med ännu fler vakter. Dom skulle bekanta sig med sin nya häst IDAG, när jag var där !
Först gick jag där med min betande häst, 20 meter från presidenten och tyckte att det var häftigt!
När jag ställt in Eika, så stod jag bara några meter i från honom och tittade på döttrarnas häst, när han-Boris Tadic-började prata med mig. Han är både snygg att se på och trevlig att prata med. Inte tänkte jag på att säga Mr President, där vi diskuterade hästar och IKEA-pallar (som jag köpt för att överhuvudtaget komma upp på Eika), jag berättade att jag är från Sverige. Innan han gick tog han mig i hand, tackade för pratstunden och önskade mig en trevlig dag.och jag kom mig för att önska detsamma. Jisses, vad man kan få uppleva konstiga saker....
Milos, Milos
En månads uppehåll och vi var båda två ringrostiga.
Milos är vår tålmodige 28-årige lärare.
Han får oss att vicka på höfterna och börja räkna takten.
Idag fick vi en varsin cd-skiva med musik... Han tycker att vi
tränar för dåligt hemma, men det ska bli ändring på det.
Det finns dock hopp för oss och till sommaren får dom hålla i
hatten på stans salsa-klubbar. Då kommer vi att vara giftiga!
Söndag brunch
I vanlig ordning hade dom fixat och gjort det mysigt på alla vis, dom är mästare på det.
Det började med champagne och färskpressad juice, hälften av varje, helt nytt för oss, Gott!
Fortsatte med yoghurt med frukt i vackra glas och sedan en slags "pudding" med kaneläpplen på och lönnsirap och bacon till.
I kanada använder dom tydligen lönnsirap till allt, jag trodde den skulle vara tjock som vår sirap, men nej, den var riktigt tunnflytande. Det var riktigt gott. Givetvis inget att äta varje dag.
Deb hade också varit uppe tidigt och bakat en banan och chokladkaka, fantastisk kvinna!
Vi brunchade och pratade i flera timmar, var hemma igen 16. Då var vi redo för siesta.
Kvällen innan, lördag, var vi på http://www.restoransindjelic.com/_eng/contact.html Den resturangen firade vi nyårsafton på 2007 med Tom och Helena . Nu var vi där med norska och svenska vänner, vi var 12 stycken som åt och drack gott, av typisk serbisk mat. Det var inte tyst en sekund runt bordet och jag fyllde på med språket, så jag till och med drömde på norska !
Vinter i Belgrad
Dom stora floderna Donau och Sava, som möts här, gör att luftfuktigheten blir mycket hög. Några minusgrader, lite snö och molnigt till fuktigheten innebär att det är riktigt gråkallt . Trots långkalsonger, ylletröjor och dunjacka går kylan ända in i märgen.
Det bästa är att stanna inne, helst under en filt. Eller titta in på ett kafé och värma sig med en Kuvano Vino.
Vi håller tummarna varje dag att vi ska ha värme inomhus, vilket inte är självklart. Ryssland har ju skruvat av gasleveransen ut i Europa och Balkan. Det påverkar såklart också Serbien, som på sina håll är helt beroende av gasen. Det är många människor som fryser både utomhus och inomhus.
Äntligen! Nu är jag igång
Den här bloggen kommer att handla om hur jag lever mitt liv nu för tiden och då framför allt om min spännande tillvaro här i Belgrad, Serbien.
Jag kommer att skriva både om det som händer här just nu och om det som jag redan upplevt under drygt ett år som jag redan bott här.
Det känns som att mitt huvud är fullt av små historier, som bara väntar på att få bli berättade...
