På Hippodromen

Strålande sol, +12 grader, perfekt för en dag till häst. Nu har all snö smält och det är inte längre halt för hästarna.
Mer att glädjas åt, spårvagnen nummer 13,  som tar mig till Hippodromen,  har börjat gå igen. Dom har renoverat och bytt spår sen i somras, men nu är livet enklare igen. Nu tar det 20 minuter i stället  för en timme att komma till ridklubben!

Min ridklubb drivs av Vanja och Dragan, underbara människor, som är mycket noga med alla sina djur. Deras klubb ,  http://www.kkb.org.rs/   ligger inom Hippodromen, där det är trav-, galopp-, hopp- och dressyrbanor, samt flera restauranger. Det är ett stort öppet och grönt område i Belgrad.
Jag rider ett par gånger i veckan när vädret tillåter.
Eika min häst år ett stort Holsteinersto, 1,75  m                                                                                                                              Eika och jagHon är väl skolad och trygg, och har lärt mig massor.                      .

När jag kom till stallet idag var Vanja ledsen, dom som driver Hippodromen hade låst alla grindar till banorna och ridklubben får inte använa det området sen i måndags. Konstiga beslut som ingen riktigt vet varför dom inträffar-
-this is Serbia.   Det var bara att rida i en plaskig hage idag, riktigt tung bana skulle pappa sagt.

En god nyhet var dock att dom fått en ny häst till stallet igår. Och inte vilken som helst, det är presidentens döttrar som fått en häst, "One quick cruising car", som ska bo här på "min" ridklubb...
Rätt som det var dök det upp fyra svarta Audis, med åtta säkerhetsvakter. Dom skannade av hela området och vaktade i en timme innan...
Ytterligare några bilar kom, med både döttrarna, frun och presidenten själv , såklart tillsammans med ännu fler vakter. Dom skulle bekanta sig med sin nya häst IDAG, när jag var där !
Först gick jag där med min betande häst, 20 meter från presidenten och tyckte att det var häftigt!
När jag ställt in Eika, så stod jag bara några meter i från honom och tittade på döttrarnas häst, när han-Boris Tadic-började prata med mig. Han är både snygg att se på och trevlig att prata med. Inte tänkte jag på att säga Mr President, där vi diskuterade hästar och IKEA-pallar (som jag köpt för att överhuvudtaget komma upp på Eika), jag berättade att jag är från Sverige. Innan han gick tog han mig i hand, tackade för pratstunden och önskade mig en trevlig dag.och jag kom mig för att önska detsamma.  Jisses, vad man kan få uppleva konstiga saker....

Kommentarer
Postat av: Helena

Tja, jag förstår att du har små historier att dela med dig av....

2009-01-21 @ 09:14:49
Postat av: Bernike

Wow. En president är ju inte var dag man stöter på. jag menar att artister etc är ju ovanligt, men inte SÅ ovanligt som att träffa o snacka med en president.

Du skulle fotat er ihop! :-D

2009-01-21 @ 19:57:05
Postat av: Kickan

Vadå president?

Själv såg jag Rolf Lassgård "bakifrån" på Köpis igår!!

2009-01-22 @ 17:08:43
Postat av: Emma och Andreas

Gud vad häftigt Gunilla!!! :)

2009-01-27 @ 12:26:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0