En vecka går fort...

...alldeles för fort.
Söndagen den 20 maj kom jag från Belgrad till Sverige. Jag kastade mig på Arlandaexpressen, med studeranderabatt, in till Stockholm, för att få träffa tvillingarna!
Det var jätteskojigt att träffa dom igen, det var fem månader sen senast. Dom är fortfarande jättesöta och dessutom stora, sällskapliga och sitter själva! Såklart var dom glada åt att träffa både faster Gilla och kusin Carolina!!
Andrea o Carro
Alexander o Karro






Det blev en bra start på min första arbetsvecka, som gått i rasande fart

Manual

I förhållande till kvällens fantastiska festkonsert för kronprinsessan Viktoria och Daniel med alla gäster och oss inbjudna i TV-soffan, så har jag inte mycket att blogga om...men jag vill i alla fall skriva om nåt speciellt som hänt, innan bröllopet tar fart i morgon!

I onsdags var jag inbjden att följa med mina vänner Marie och Anita, när de skulle på utflykt till Novi Sad med sina "försvarsattaché väninnor". En buss med damer som hade poliseskort hela vägen, det var första gången jag var med om detta, helt ovant alltså, det syntes ju att vi kom...
 

Väskfabriken Manual var målet för vår resa. Vi blev otroligt väl emottagna, med förfriskningar och information om företaget, som firar 25-årsjubileum i år, innan vi visades runt bland alla maskiner och duktiga hantverkare. Ett riktigt imponerande hantverk.
    
Vi hade också möjlighet att shoppa och fylla på de eventuella väskbehov som uppstått vid rundvandringen och pustade nöjda ut med fyllda kassar!


Vilken fantastisk dag vi hade och vi är välkomna igen när helst det passar:)
(Så Lena, vi fixar en utflykt när du är tillbaka, kan vara lämpligt innan jul)

Dagen avslutades med middag hos oss, när även Marie och Anitas män fick vara med!

Spårvagn

I morse när Claes gick iväg undrade jag om han på egen hand skulle kunna åka med spårvagnen och komma rätt, det är inte ofta han nyttjar såna färdmedel. Men som han sa "Jag jobbar ju med kollektivtrafiken!"
Hos huvudmannen skrev dom på fortsatta kontrakt och sen skålades det i whiskey kl. 8.30 på morgonen. Vilken start på dan, tur jag slipper...

Själv har jag tränat och varit social med kompisar. Nu förbereder jag middag till i morgon kväll,

Det som är gjort är gjort

...brukar mamma säga och i helgen läste jag "Gör det NU!", så jag kände mig manad att rensa garderoben.
Det känns underbart att ha rensat ut en massa skräp som jag inte använt på flera år och en del felköp. Att jag sedan lägger allt i en stor rutig serb-kasse och ger det till min cleaning-lady, gör ju att det blir mycket lättare. Inte bara slänga, utan det kommer verkligen till användning!

När rensningen var klar hade jag gjort mig förtjänt av till solande på Ada och även ett dopp eller två. Jag vill ju samla lite färg innan det bär av mot Sverige igen.

Carolina har pysslat på Brunnsgatan och planterat blommor på balkongen tills mamma kommer, jättesnällt tycker jag!
 
Vi får se vad jag får till imorgon...

Claes var på bra humör igen! Idag har Veolia köpt 10 träd à 1000 Euro, som ska planteras efter Boulevard Kralja Aleksandra. Där har man tidigare i vår sågat ner en massa murkna pampiga träd till belgradbornas förskräckelse. Det gäller att försöka samla poäng!


Berlin

I helgen var det Berlin som stod på programmet och i ärlighetens namn har jag verkligen fått läsa på. Tack Tina och Anna, jag bara älskar min kartbok, som alltid hjälper mig att hitta rätt i världen. Hur var det nu med Berlin, när föll muren, när byggdes den och varför?? och hallå, varför behöll man halva Berlin, helt omgivet av Östtyskland, det är inte helt lätt att förstå alla turer som politiken tar... Att vara gift med Claes som har historisk koll på allting, gör att jag gärna läser på i min ensamhet innan jag avslöjar min okunskap. Så även denna gång. I förra veckan plockade jag fram turistböcker, samt googlade runt. Jag har sagt det förr, hur skulle jag klara mig utan internet?!
Vi landade på fredag fm i Berlin, efter incheckning på Hotel Palace, samma grupp av hotell som Grand Hotel i Stockholm, tog vi oss till kontoret, behöver jag säga att Claes skulle jobba?? . Vi passerade Brandenburger Tor och riksdagshuset efter vägen till kontoret. Hur är det att vara med sin man på jobbet?, att jag aldrig lär mig, när han jobbar så springer han fort och är egentligen väldigt osocial, dvs inte mycket att umgås med.
Så när han skulle ha möten på jobbet, begav jag mig ut i staden med karta och guidebok på egen hand, soligt och varmt och ömma fötter redan från början. Gick mina egna vägar till Pariser platz och Brandenburger Tor igen och tittade i lugn och ro från olika håll. Promenerade efter Unter den Linden och tittade på alla storslagna byggnader. Åt en sparrissoppa och fortsatte ner till Gendarmen market och kvarteren däromkring. På Galeries Lafayette strosade jag runt en stund och handlade några ostar och annat smått och gott i deras delikatesavdelning. Checkpoint Charlie fick jag också med på min kulturella runda innan fötterna inte ville vara med mera. Det är vansinnigt svårt att tänka sig muren och att människor inte kunde röra sig fritt som de ville...

Ett varmt bad, inspirerad av Andreas, var precis vad den varma kroppen och de ömma fötterna behövde efter en dag på stan och som förberedelse inför kvällen. Claes dök upp på bra humör och ledig! 
Genom fönstret såg jag en mysig pool bakom hotellet, men döm om min förvåning när jag såg alla nakna människor som vandrade runt där... tyskarna gillar tydligen att bada nakna i tid och otid. Enligt vissa källor var det det enda som östtyskarna kunde göra för att hävda sitt oberoende, de var ju kontrollerade på alla sätt i övrigt. Gå utan kläder gick bra, men dom måste ha badtofflor!!
 
Kvällen inleddes hos Claes´chef och fru, med champagne och smårätter på deras stora veranda. Totalt var vi ett trettiotal personer, kollegor med fruar som träffades för första gången. Vi hade mycket  trevlig och bjöds sedan en fantastisk avsmakningsmeny på deras mysiga kvartersrestaurang. Välordnat på alla vis!!



Lördag begav vi oss ut i staden igen, hade tänkt oss ett besök i riksdagshuset och den stora glaskupolen, men det var det många andra som också tänkt sig. Vi orkade inte köa.




Lite kyla och störande regn gjorde att våra planer på en guidad rundtur med Segway, tyvärr också utgick:( Det hade varit läckert!
Se hela bilden








Vi strosade runt mellan regnskurarna och avslutade med ett besök på KaDeWe, ett av världens största varuhus. Jisses vilket utbud, även om jag hade pengarna skulle jag inte kunna välja. Delikatessavdelningen på sjätte våningen hade ALLT!


Lördagkvällen träffade vi två kollegor till Claes och deras fruar. Vi gick på tysk pub, vilket är mycket fascinerande då det är ett ställe där alla träffas, både gamla och unga. Man umgås, dricker öl, lyssnar på musik och dansar. Läckert på sitt sätt! Denna kväll var det en grupp som spelade Beatles, dom var duktiga och medryckande, men jag som inte tycker speciellt bra om Beatles, tyckte det var för mycket med tre timmar. Hur många låtar har dom gjort egentligen?? Dessutom går det ju inte att prata när det spelas...

Trötta och nöjda är vi ikväll tillbaka i Belgrad. Vad är det dom säger??
"Borta bra men hemma bäst"

Mera Helsingborg

Hela veckan har jag gått omkring med ett nöjt leende på läpparna, kan det vara därför jag får kommentarer om att jag ser mycket yngre ut?! Efter den underbara, roliga avslappade helgen i Helsingborg kan jag inte vara annat än nöjd, på alla vis!

Claes och jag kom inflygande på torsdagkvällen. Då var Carolina, Andreas, mamma och pappa redan på plats på restaurang "Sillen och Makrillen" vid havet, tillsammans med Emma och hennes familj.


Vi bodde på hotell Kärnan och passade på att äta och dricka oss igenom Helsingborg!

Efter examen firade vi i champagne!


När tjejerna gick på bankett, så gick vi andra på Ida´s. Jättegott och bra på alla vis.

Andreas mötte upp tjejerna på lokal, när vi andra sov skönhetssömn...
 
Lördagmorgon var ungdomarna trötta, så vi shoppade lite innan vi alla åkte ut till Sofiero! Vilken enorm park full av jätte-Rododendron i alla färger och modeller! Jag förstår att Tina trivs där:)





Andreas blir mer och mer bekväm som fotograf!

Vilken tur att Carolina bott fyra år i Helsingborg, så vi haft en anledning att åka dit och bekanta oss med staden.
En stad att tycka om!


Nu har hon pluggat och jobbat färdigt i Helsingborg för denna gång och flyttlasset går norrut!


Carolinas examen 4 juni!



GRATTIS! Carolina, Emma och Pia!!

Så var det gjort, 4 års studier i Helsingborg är avslutade med en magisterexamen i Service management.
Såklart var vi på plats, mormor, morfar, Andreas, Claes och jag, för att vara med och fira denna stora dag!
Firandet inleddes pampigt med delar ur Eslövs musikkår som trummade igång hela ceremonin....
http://www.youtube.com/watch?v=uS1j2TiQFvY

Sedan följde tal av rektor, prefekter och Helsingborgs borgmästare, innan det var dags för diplomutdelningen!
I vanlig ordning var det många skratt och glada miner, blandade med en del vemod, då en del i livet ska avslutas och det är många avsked som ska tas. Tack och lov för facebook och internet!








Klar?!

Min litteraturstudie om "alternativa behandlingsmetoder av tidiga klimakteriebesvär" är i alla fall inskickad till min handledare!
Nu känner jag mig fri att blogga och njuta ohämmat av livet igen, med ett leende på läpparna:) Claes märkte skillnad i mitt humör redan till 21-nyheterna igår. 
Det spelar ingen roll att det regnar för idag ska vi i kvinnoklubben ha lunchavslutning inför sommaren. I år ska vi inta lunchen på Donau, båten har tak, så det är lugnt!

Jag har våndats i det här projektet med att skriva uppsats i fyra månader. Alla jag pratat med har fått höra hur fruktansvärt det är och jag har många många gånger ställt mig frågan varför? Och inte muntrar Carolina upp nåt när hon talar om för mig att jag behöver ju inte egentligen, så varför?? När Andreas frågat hur det går och så klokt sagt att så länge det går sakta framåt så går det i alla fall framåt!
Jag är ju av den filosofin att vi lär oss något av allt vi gör och allt som händer, även om det är svårt att förstå när man är mitt i det.
Det jag har lärt mig dom här månaderna är att det är en process att skriva uppsats: lära sig angripa problem, bena upp, mala runt i huvudet, våndas, nästan ge upp, skriva lite, se lösningar, ner i botten igen, inte ge upp, hur ska det bli, skiter i detta, det här går ju bra, nu flyter det på, hur ska jag få ihop det och så... Japp! Nu blir det inte bättre än så här, Fine! "Sänd":)
Inte utan att det känns lite tomt just nu. Det kanske är nu det är dags att skriva uppsats!!
Nog om det, nu är det bara att hoppas på godkänt!

Kroppen vill dansa...

http://www.youtube.com/watch?v=hUjI3tslL_4


RSS 2.0