gg i belgrad

Min litteraturstudie om "alternativa behandlingsmetoder av tidiga klimakteriebesvär" är i alla fall inskickad till min handledare!
Nu känner jag mig fri att blogga och njuta ohämmat av livet igen, med ett leende på läpparna:) Claes märkte skillnad i mitt humör redan till 21-nyheterna igår. 
Det spelar ingen roll att det regnar för idag ska vi i kvinnoklubben ha lunchavslutning inför sommaren. I år ska vi inta lunchen på Donau, båten har tak, så det är lugnt!

Jag har våndats i det här projektet med att skriva uppsats i fyra månader. Alla jag pratat med har fått höra hur fruktansvärt det är och jag har många många gånger ställt mig frågan varför? Och inte muntrar Carolina upp nåt när hon talar om för mig att jag behöver ju inte egentligen, så varför?? När Andreas frågat hur det går och så klokt sagt att så länge det går sakta framåt så går det i alla fall framåt!
Jag är ju av den filosofin att vi lär oss något av allt vi gör och allt som händer, även om det är svårt att förstå när man är mitt i det.
Det jag har lärt mig dom här månaderna är att det är en process att skriva uppsats: lära sig angripa problem, bena upp, mala runt i huvudet, våndas, nästan ge upp, skriva lite, se lösningar, ner i botten igen, inte ge upp, hur ska det bli, skiter i detta, det här går ju bra, nu flyter det på, hur ska jag få ihop det och så... Japp! Nu blir det inte bättre än så här, Fine! "Sänd":)
Inte utan att det känns lite tomt just nu. Det kanske är nu det är dags att skriva uppsats!!
Nog om det, nu är det bara att hoppas på godkänt!

Kroppen vill dansa...

http://www.youtube.com/watch?v=hUjI3tslL_4