Morgonpromenader
Är bara såå underbart!!!
Sen vi kom tillbaka till Belgrad efter semestern har jag inte haft någon lust att stänga in mig på gymmet. "Morgonstund har guld i mun" och jag njuter av dessa ljuvliga morgnar när staden vaknar upp. Dessa veckor har vi haft dagstemperaturer på +38 och då är det svalare på morgonen. Oftast tar jag stavarna och serberna får sig då ett gott skratt. Dom kan inte förstå vad man ska med stavar till när man inte har några skidor...
Jag brukar börja med att gå med min käre man till garaget
sen proppar jag någon bra musik i öronen och travar på. Både Lambada och La isla bonita finns med på min spellista. Minns du Ewa, Cypern 1987...
http://www.youtube.com/watch?v=li7btLzgvn0
Turen går ner till Donau
Här ligger caféer och restauranger, här promenerar man och rastar sina hundar, här har Djokovic byggt nya tennisplaner, med andra ord det finns mycket att titta på
Jag fortsätter genom en park för att komma upp till fortet, därifrån har jag en fantastisk utsikt över både Donau och Sava.
Så här lämnar man grejerna över natten och dom är kvar på morgonen!!!
Nu går mitt plan, så det är bäst att jag kilar iväg!!!
Rolig helg
Innan Lena och Lars flyttar hem till Sverige, ville vi passa på att umgås med dem lite mer, "suga ur det gottaste", och det gjorde vi verkligen när dom genast nappade på att följa oss på en helgutflykt till Vrujci. Utflykter som vi haft nöjet att göra så många gånger tillsammans med Marko och Marianne. Verkligen skojigt att få dela med sig av våra erfarenheter i ett område där de tidigare inte varit.
'
Vi började med traditionell frukost i Ljig, på Dva Brata, med serbiskt kaffe, kisela mleko, lepinje komplet och lite omelett!
'
I Vrujci inkvarterade vi oss i varsin lägenhet, riktigt lyxigt!
Vi begav oss sedan upp i bergen till Divčibare, ett populärt resort på 1000 meters höjd. Vi köpte några goda hemgjorda korvar och rökt oxfilé på den lilla marknaden. Såklart rann det ner någon Donja och öl tillsammans med maten, grilltallrik! Behöver jag säga att resan har präglats av mat, dryck, vackra omgivningar och skratt...
Jag fick köra tillbaka och Lars och Claes hade skaffning i baksätet!
Så här nöjda och avspända var våra gäster efter massage och varm lera! Kostar inget.
Gott umgänge helt enkelt:))
Banja Vrujci är ju inte ett spa för inte, här finns flera poolområden, och vi brukar gå till det nyaste och fräschaste och här kan man förutom att bada i mineralrikt varmt vatten, smörja in sig med lera. Lena var inte sen att prova!
Kolla filmen genom att klicka på länken!!
Man kan ju undra vad leran innehåller, kanske något att skriva uppsats om?!
Ett gott skratt förlänger som bekant livet!!
Marianne och Marko mötte upp oss på badet och hade med Christel, som dom hämtat på flyget under morgonen. Innan vi återvände till Belgrad åt vi såklart helgrillad gris och lamm på stamstället! Kostnad ca 70 kr per person.
Claes var förvånad, ingen somnade på hemvägen...
Beer fest in Belgrade
Nu är det full fart på festligheterna i Belgrad!
Ölfestivalen startade på onsdagkvällen och håller på till söndag, man räknar med totalt 900 000 besökare. Vi var där igår tillsammans med Lena och Lars. Säg den ölsort som inte var representerad, möjligen Pripps Blå, annars var det många liter som flödade till studentpriser, 15 kr.
Det var en massa människor som var där och åt och drack och lyssnade på Simple Minds. Det skulle inte förvåna mig om det var 150 000 personer på plats. Vi var tidigt på plats för att kunna välja ut nåt smaskigt att äta i lugn och ro och även ha nånstans att sitta.
Vi satt och tittade på människorna som bara vällde in. Alla åldrar var representerade och vi var absolut inte äldst, familjer, ungdomar, alla var där! Det som är så fantastiskt är hur lugnt och städat det är. Inget skrål och bröl utan bara trevligt för alla. Något för svenskarna att lära sig av:) Det är imponerande!
När vi gick hemåt i 23-tiden, var det bara början. Undrar om det var nån som jobbade idag?
Ljuvliga dagar
Lördagmorgon var vi upp tidigt för att åka till Ada. När vi kom dit strax efter nio var det inga problem att hitta parkering och en skön solsäng. Vi njöt i solen, vilket vi båda är experter på, hela dagen. Vattnet svalkade knappast. Under eftermiddagen kom det fler och fler människor och när vi åkte därifrån i 16-tiden var det proppat med bilar på alla parkeringar. Vi fortsatte njuta och gick en sväng på stan, stannade till och tog en drink med några vänner innan vi gick till Balzac för middag.
Söndag var vi bjudna några mil utanför stan till Nena, som städar och stryker hos oss, och hennes familj. Dom fick fly från Kroatien för 16 år sedan och därmed lämna allt dom hade, sedan har dom kämpat på och slitit hårt här i Serbien. Nu har dom äntligen nått en stor dröm och kunnat köpa en egen gård med ett stort och ett litet hus och en stor trädgård med massa fruktträd. Dom är så klart överlyckliga! Det är Nena och hennes man Djuro, samt båda sönerna med sina respektive. Sasa och Ana med sonen Ognan, samt Dejan och Milica som ska bo här. Gästfriheten var enorm och de bjöd på grillad forell, supergod! med blitva, potatissallad och hembakat bröd.
I tunnorna bakom oss jäser plommon och äpplen, för att så småningom bli rakija.
Det var en riktigt härlig eftermiddag med en massa god mat och dryck, gott umgänge och frisk luft.
Med oss hem hade vi två kassar med frukt, utan kemikalier!
Äpplen, päron, små persikor, fikon och plommon!
Måndag fixade jag med en del inför skolstarten, bland annat började jag leta kurslitteratur. Lena kom förbi och fikade! Och för Claes var det jobb igen, men han gick dit avlappnad och på gott humör och var även på gott humör när han kom hem.
För att behålla känslan av semester tog en promenad på stan innan vi bestämde oss för att sitta i myllret av glada människor och äta vår middag. Jag sa då till min man att nåt sånt hände aldrig under en arbetsvecka när vi bodde i Gävle, men det är enkelt här!
Nu ska Lena och jag ta en cykeltur till ADA, och på så sätt kombinera motion och underhåll av solbrännan.
Höst?
Är det höst när luften börjar bli kyligare? När man är tillbaka efter sommarsemestern? När man börjar om med sånt som legat vilande under sommaren?
Isåfall är det inte riktigt höst för mig ännu!
Visst, det är inte lika varmt här heller, men ändå mellan +20 och +30 på dagarna, solen skiner och det är härligt, fortfarande svensk sommar.
Vi är tillbaka efter semstern och Claes jobbar, men jag har ju alltid semester, eller hur var det? Nej, jag är student, och min nästa termin startar den 29 augusti, så det är fortfarande sommarlov.
Jag har inte börjat träna igen, det känns inte som att jag vill krypa in i träningslokalen förrän det blir höst.
I alla fall har vi börjat spela Mah Jong igen, kanske ett tecken på höst, när vi kan samla ihop oss och komma till skott. När vi babblade som mest, och spelade som minst, insåg jag att jag fortfarande har en massa vänner i Belgrad och att jag inte kommer att sitta ensam i höst om jag inte vill, jätteskönt! Flera av mina kära vänner har ju redan eller håller på att lämna Belgrad denna sommar, vilket jag verkligen mått dåligt av. Men jag kan ändå se ett ljus i tunneln:)
Vi träffades hos Mira, hon hade varit med sin mamma i Moskva och Sankt Petersburg i slutet av juni och fascinerades av hur rent och välordnat det var där, så dyrt det var, vilka "kalla" människor som hon mötte, samt "the white nights", att det aldrig blev mörkt. Samtidigt undrade hon hur vi står ut däruppe på vintern när det inte är något ljus alls, jag försökte förklara att det är inte helmörkt hela tiden utan vi har faktiskt ljus! Laura hade varit hemma i USA, träffat släkten, handlat upp sig på skor och insett att det är lika bra att dom stannar i Serbien ett tag till så som det är just nu i världen. Lydia hade rest en del i Europa, då hennes hemland Moldavien inte lockar så värst.
Vi spelade flera rundor med våra 144 brickor och plötsligt, mitt emellan två spel, saknades 2 brickor. Hur gick det till? Vi hittade en, som vi inte hört falla, på golvet, men den andra var spårlöst borta. Ett mysterium! Ett tecken? Är det viktigast att vi umgås och har trevligt eller spelar spelet? Men spelet är ju en anledning att vi börjat träffas!
Ytterligare ett hösttecken är allt nyskördat som marknaden dignar av just nu. Plommon, nektariner, persikor, meloner, äpplen, päron, vitkål och rotfrukter.
Livet i Belgrad
Det blev en intensiv start på Claes arbetsvecka, men desto lugnare för mig. Det är inte så många i stan, så jag pysslar på här hemma, fixar håret och går på marknaden. Dessutom tillbringar jag en massa tid vid datorn och pratar med en massa vänner på Skype. Datortid har det ju inte blivit så mycket av under semestern...
I morgon blir det Mah Jong igen, det ska bli skoj att höra hur de väninnorna haft det under sommaren och att spela lite igen.
För övrigt ska jag passa på att njuta av att inte ha något speciellt inbokat och inga rapporter att skriva, innan skolåret drar igång igen i slutet av augusti.
Ha det så gott alla!!
Nytt boende
Under vår sista semestervecka var Carolina hos mäklaren och fullbordade sitt lägenhetsköp och fick nyckeln till sitt första egna hem!! Jag kan komma ihåg känslan...Lite overkligt och magpirrande, samtidigt som det var alldeles fantastiskt:)
På ett tidigt stadium hade Carolina efterfrågat morfars hjälp att tapetsera.
Under måndagen hade pappa och mamma packat bilen full med bland annat tapetbord, tapeter, alla tapetserartillbehör, plattor till balkongen och trädgårdsstolar. Tidigt onsdagmorgon gav dom sig iväg till Fredhäll, där de mötte Carolina i lägenheten. Sedan satte de alla igång att jobba med att slipa tapetskarvar och lägga golv på balkongen. Arbetet löpte väl, de åt medhavd matsäck och natten tillbringade det gamla strävsamma paret på luftmadrasser i lägenheten. Mammas madrass var utan luft nästan på en gång, medan pappa hade pyspunka och fick gå upp och pumpa på morgontimmarna...Det är riktigt segt virke i de där två! Hoppas att jag har att brås på.
På torsdagen fortsatte jobbet med att sätta upp nya tapeter och innan kvällen var dom helt klara. Carolina vet nu allt om hur det går till att tapetsera och dom gjorde alla tre ett fantastiskt jobb, medan vi satt med dåligt samvete i solen i Montenegro. Det blev jättefint!
It is amazing!!!
Tack mamma och pappa för all hjälp!
Sista semesterveckan
iVi var som två urpysta ballonger när alla våra gäster åkt hem. Det enda riktigt vettiga var att vi började med entimmes promenader innan frukost, annars var det mest slappa i varsin solstol och läsa böcker.
Katten, som varit försvunnen några dagar, kom tillbaka och passade på att mysa med Claes i avsaknad av Carolina.
Vissa dagar åt vi inte ens middag. Men vissa dagar åkte vi även till stranden!
Undrar hur dom tänker när dom fixar p-platser?!
Vi var i alla fall helt nöjda med våra semesterveckor när vi packade ihop och begav oss mot Serbien på lördagmorgonen. Claes fick magsjukan och var riktigt krasslig. Som tur är är vi två som kan köra, så nu blev det min tur att ta oss på krokiga vägar både uppför och nerför. Jag gillar det inte kan jag säga men efter ett tag lärde jag mig till och med att motorbromsa, eftersom jag fick stränga tillsägelser att inte ligga på bromsen i nedförsbackarna.
Här stannade vi till på en gammal bro, från 1938, över floden Tara, som är populär för forsränning.
Den fantastiskt vackra turen gick alltså från Herceg Novi- Risan- Nikšic- Zabljak- Pljevlja- Prijepolje- Uzice- Cacak och Ljig till Vrujci. Där väntade Marianne och Marko med en god middag och sköna sängar. Då hade vi åkt i tio timmar och inte ens kommit 50 mil. Det blev ett fint avbrott.
Vi var nöjda att vara hemma igen på söndag eftermiddag och i lugn och ro rota runt bland våra tillhörigheter, packa upp och börja tvätta. Sen det bästa av allt att krypa ner i våra jättesköna sängar, de är det enda vi saknar när vi är ute och reser, denna gång inbäddade med underbara vita mjuka lakan av egyptisk bomull från Dreamsilk. Tack Marianne och Peter!!
PS Mot de vita lakanen såg vi riktigt solbrända ut. Rekommenderas!
Söndag 31 juli
Det har dröjt länge för mig att få till något om denna dag. Kanske för att jag inte gillar avsked:(( Och det var ju så att vi skjutsade våra ungdomar till flygplatsen, deras semester var slut och det var dags att återgå till vardagen.
Hur som helst har vi haft möjligheten att ha underbara dagar tillsammans med våra barn, vilket för oss varit otroligt värdefullt. Det verkar också som att dom var nöjda!
För att inte gräva ner oss helt åkte vi och hälsade på Peter och Marianne i Cavtat över dagen. När vi gick från stranden för att äta hittade dom ett internetcafe...
Onsdag 27 juli-Lördag 30 juli
Dom här dagarna myste vi på, solade och badade vid våran pool eller olika stränder som vi åkte till med bil eller båt.
Vi kom in i Blue Cave, vågorna var på vår sida, så Andreas, Claes och Carolina passade på att snorkla där.
Vi åt goda middagar tillsammans! Ibland lagade vi mat tillsammans eller hade Andreas som gästkock, ibland satt vi vid havet och bara njöt av nyfångad fisk och skaldjur och härlig atmosfär.
Vi har helt enkelt haft underbara semesterdagar tillsammans och Claes och jag har njutit av att ha våra ungdomar hos oss.
Tisdag 26 juli
Just idag hade Peter och Marianne bestämt att de skulle flytta ifrån oss och leka på egen hand i Kroatien. De valde Cavtat, på vägen mot Dubrovnik och Carolina hjälpte till att boka hotell där några dagar. Peter var inne på att ta bussen dit, men eftersom vi ändå bestämt oss för att visa Dubrovnik för våra ungdomar så knölade vi in oss alla i bilen och for iväg.
När vi passerade gränsen ut ur Monte Negro, tittade killen på alla pass, 6xG-hold, skrattade och sa bara WOW, good luck! När vi däremot skulle in i Kroatien var det en nitisk kvinna, som poängterade att vi var 6 stycken i en bil för 5. Men ingen av oss behövde hoppa ur och gå och inte begärde hon några böter, så glada var vi.
Ännu gladare var vi när vi kom fram och fick sträcka på ben och ryggar efter en och en halvtimme i bilens baksäte. Gissa vilka som satt i fram och tyckte att det var helt OK?!
Cavtat är en mysig liten stad, där man kan gå omkring i den lilla hamnen och titta på den ena båten värre än den andra. Båtar som vi normalt anser vara stora och något att bara drömma om, ser ut som jollar i jämförelse med dom man kan se här.
Man kan ju undra var pengarna kommer ifrån...
När vi lämnat av Peter och Marianne åkte vi vidare in till Dubrovnik, den gamla staden. Där vandrade vi omkring och kände historiens vingslag på gator som är flera hundra år gamla. Den gamla delen av Dubrovnik är med på UNESCO:s världsarvslista.
Naturligtvis tog vi också en promenad på stadens ringmur, därifrån har man en fantastisk utsikt åt alla håll. Problemet är bara alla turister, men ska man se Dubrovnik så måste man åka dit!
Måndag 25 juli
Mera regn, tråkigt för Andreas, som verkligen vill ha sol nu...
Men vi roar oss ändå. Under dagen åkte vi åter in till stan, tog en promenad utefter havet och sedan upp i gamla stan.
Vissa gillar ju när det regnar, så att den nedpackade regnjackan fick komma till användning...
När det regnade som mest passade vi på att äta (man kan tro att vi inte gör annat), det blev pasta på Da Vinci och utsikt över bukten. Medan vi åt började det skina upp men när vi ätit färdigt regnade det mer än nånsin, så då gick vi helt enkelt över gatan och beställde något värmande att dricka. Vad är det för fel på Irish coffee?
En mysig hemmakväll med grillning och mera MIG-spel. Andreas är modernare än vi så han har såklart en MIG-app i telefonen, himla käckt! Nu var vi också två jämna lag, ett tjej-lag och ett kill-lag, som slog sina kloka huvuden ihop.
Superlaget!
Vinnarna!!!
Söndag 24 juli
Claes hämtade upp Andreas i Dubrovnik, redan kl 9.00 och snabbt var dom här igen, härligt!
Det innebar att Andreas var riktigt trött när han kom, han hade varit på krogen i Gävle tills dom stängde och sedan tagit bilen till Arlanda för att kunna checka in i tid och samtidigt inte missa något väsentligt på hemmaplan. Han valde därför att sova i solen vid poolen och vi andra var som synes inte sena att haka på.
Så vi valde alltså alla att stanna hemma vid poolen hela dagen, där vi vilade, samt fortsatte med Mariannes snorklingskurs! Hon startade lite smått på stranden och fortsatte idag i poolen. Hon är verkligen jätteduktig och ivrig att lära sig nya färdigheter snabbt. Inte nog med vanlig snorkling, nu har hon också lärt sig att dyka ner under ytan, fylla snorkeln med vatten och sedan simma upp och blåsa ren den, vad nu det ska vara bra för... Det innebär att jag blivit avslöjad med bristande kunskaper, så nu har jag också blivit satt i skola...
Till lunchen serverades matjessill med alla tillbehör utom gräslök!
På kvällen klädde vi upp oss och åkte ner på stan.
Där hade vi bokat bord på Raffaelo, ute på en pir. Vi fick ett jättefint bord med utsikt över både bukten och bergen. Det är verkligen storslagen natur här! Servisen var perfekt och vi passades upp minutiöst hela kvällen. Alla åt vi olika delar av vad havet har att ge, som musslor, både blå och fridlysta, havskräftor och bläckfisk. Till det drack vi en torr Prosecco. Vilken härlig kväll!! Och visst ser vi riktigt nöjda ut?!
Innan vi tog taxi hemåt igen, tog vi en promenad längs strandpromenaden, där vi fick ta del av all kommers och det begynnande nattlivet! Vi gamlingar tycker det är skönt att bo en bit ifrån den höga musiken…
Lördag 23 juli
Nu är det dags för lite uppdateringar. Det är många som undrar vad som hänt... Men ni vet ju hur det är, när det händer en massa så hinner jag inte blogga. Dessutom har vi har jag haft problem att hitta mina foton, vi har haft strömavbrott och internet nedkopplat, och då ger jag upp.
En del regn och ostadigt väder har vi haft och lördagen den 23:e när det inte var läge för sol och bad åkte vi in till Herceg Novi, för att fixa några ärenden och visa den gamla staden.
Peter och Marianne behövde fixa vykort, och Marianne skaffade nya solglasögon(dom höll en vecka).
När vi kom tillbaka till huset hade vår katt, Podi saknat oss, och framför allt Carolina, som passade på att mysa med honom.
Det blev en lugn hemmakväll, med lite mat och glass, fotvård och MIG-spel.
Tyvärr fick jag ingen bild på Claes och Peter när de gick iväg och köpte glass. Det blir ju svart som attan här på kvällen, så vi hängde på Peter reflexer en på var sida och Claes utrustade sig med sin "dykficklampa", som är jättestark. Claes lyste på allt och speciellt på reflexerna som rörde sig i takt med Peters vickande höfter. Dom stackars montenegrinerna hade väl aldrig sett nåt liknande och höll verkligen på köra av vägen.
