gg i belgrad

Fem år i Belgrad är till ända och det är med blandade känslor vi flyttar hem igen. Naturligtvis kommer det att bli underbart att vara närmare alla nära och kära igen, ni vet inte vad som väntar er... Samtidigt som vi lämnar ett behagligt liv som vi lärt oss att uppskatta med en massa nya vänner, men vi kommer tillbaka, åtminstone på besök.

Vi är på flygplatsen och har alldeles nyss fikat med Lewis:) När jag passerade passkontrollen så stod han bara där... vi hade ingen aning om att han var i området och han trodde att vi redan åkt hem. Vilken liten värld vi lever i, gissa om vi blev överraskade? När vi satt där passade vi på att skypa med Carol, hans fru i Washington, hon hade just vaknat!!

Dagen i övrigt; jag vaknade tidigt och mötte Goran redan kl. 7 för en tidig träning i Kalemegdan.

Vi packade ihop alla väskor med en massa rakija, vin och andra presenter som vi fått nu på slutet, de visade sig vara över 85 kilo. Tur vi har business hem, dock one-way ticket.

Det blev frukost på Balzac, med en god omelett, kaffe och prosecco, vilket avgör standarden på frukosten...

Här kunde vi sitta i flera timmar och passa på att säga hej till alla som passerade, eller slog sig ner tillsammans med oss en stund. Pedja, en av våra grannar kom med en jättefin modell av TV-tornet i Avala. Det är tillverkat i tre exemplar. Claes fick ett och Boris Tadic har ett...Vilken ära!!

Resan hem med JAT gick bra. Vi landade kl 17 och bagaget skulle komma ut 17.08, stod det på informationen... Vi var riktigt besvikna när vi fick vänta ytterligare 40 minuter innan väskorna kom och vi äntligen fick möta våra ungdomar igen. Dom skulle behöva jobba med kvalitet på Arlanda!

Men här stod dom snällt och väntade, Carolina och Andreas, och det är en underbar känsla att vi nu är tillsammans i Sverige igen!!

Vi tog en fika tillsammans innan Carolina åkte hem till Stockholm och vi andra till Gävle...

 

 

 

 

Vi välkomnar lilla Julia, Karolina och Fredriks dotter, som föddes den 26 juni kl13.54!
Och plötsligt har mina små trollungar blivit storebror och storasyster!! Dom är inkvarterade hos farmor och farfar i Flaten och har det pin livat! Carolina är där som lite extra förstärkning och när vi pratar med henne är hon utmattad av allt pratande och pockande som försiggår hela dagarna. Hon behöver nog åka till Stockholm och vila upp sig...
Vi ser fram emot att få komma hem och rå om alla igen!!

I morse kl 9.30 kom fyra killar från Move One. Med några få avbrott för något att dricka och röka packade dom ihop alla våra grejor och lastade två bilar fulla på lite drygt 6 timmar. 

Just nu hatar jag när man bara ändrar utseendet och funktionen av bloggen hur som helst, hade skrivit en massa som bara försvann och nu orkar jag inte skriva om det igen....

Godnatt!

 

 

Orkar inte berätta om allt som hänt idag, det får bli i morgon...
Men vi har fått en ny familjemedlem!!
Lilla Julia föddes kl 13.54, välkommen till världen lilla vän!
Fredrik och Carolina har fått en dotter och Andrea och Alexander en lilla syster!!

I morse var jag uppe och väckte tuppen för att få vara med om soluppgången, som varje gång är lika magisk och vacker!

Ytterligare en dag har vi sedan tillbringat på stranden, det är varmt och skönt, vattnet är kristallklart och har rätt temperatur och allt är sååå avkopplande! Claes hjärna är på reset gång på gång, vilket verkligen är skönt för honom, då det varit stressigt en period. Han sover sött om nätterna och processar inte en massa problem kl. 4 på morgonen...

Vi har funderat över varför det är så mysigt här och några detaljer är att husen är färdigbyggda och alla har riktiga tak, inget armeringsjärn som sticker upp, det är grönt och frodigt runt omkring och otroligt lugnt och behagligt. En tonåring skulle antagligen gå upp i limningen efter ett dygn... Maten är god och vi äter mat från havet så gott som varje måltid.

Idag fick Claes musslor som är en favorit, han skulle dock velat äta dem med sina barn, då de också uppskattar denna delikatess

Vårt lilla gemytliga hotell från havet

Brämsand är också en mysig strand som vi uppskattar, men man kan inte vara säker på att det är varmt och skönt både på land och i vattnet, man får ha med egen solsäng, risken att hamna bredvid en högljudd familj eller tonåringar är uppenbar, även egen matsäck behövs och inte serveras det bubblande rosé på stranden... fattar inte varför?!

Skål!

I måndags började vi dock vackla, då det börjar bli stressigt omkring oss med allt som ska fixas och alla vi ska träffa innan packningen går iväg den 27:e. Det fanns ingen möjlighet att avboka, så vi fick stå vid fattat beslut och inse igen att det är en mening med det som sker...

Därför satte vi oss i bilen tidig morgon på midsommarafton och körde i 7,5 timme, det bara flöt på. Vi hade matsäck med och det var bara några snabba stopp. Belöningen fick vi när vi kom fram kl. 13.30 och stället var lika mysigt i verkligheten som på bild. Vår balkong är ett stenkast från det turkosblå havet och vi började med en grekisk lunch med grillad halloumi, greksallad och tsatsiki:) på hotellets restaurang.

Sen blev det vila på stranden och dopp i det blå, underbart!!

Eftersom vi suttit i bilen lång tid behövde kropparna få röra sig lite, därför tog vi en promenad upp i denna pittoreska lilla by Afitos med utsikt över havet. Vi hittade flera mysiga restauranger att äta midsommarmiddag på... och vi hittade ett litet café där vi fick oss en varsin ouzo, som färdknäpp.

Åter på hotellet fick vi tillfälle att skypa med alla barn och vuxna i Flaten, där det var vackert väder och fullt hus! Nästa år vill vi också vara med ... Även om vi har det fantastiskt bra här...

vi fick grillade räkor, gott, gott!

Vårt hotell är för par och inga barn under 16 år får bo här. Omgivningarna skiljer sig från många andra semesterorter i Grekland, då det är mycket genuint, lågmält, enkelt, rent och inte en massa hög musik, stoj och försäljare i vartenda gathörn, det är helt enkelt otroligt avkopplande att bara lyssna till havet som slår mot stranden och syrsorna som surrar.

Det enda kruxet är sängarna... dom är stenhårda.

På väg till frukosten

När vi satt och åt frukosten inföll samma känsla som vi har när vi sitter och äter och ser ut över havet hos Mirko på Hvar.

Dom hade i god tid valt ett mycket lämpligt ställe och förberett på en mängd vis. Men på serbiskt vis kan det gärna strula lite och Jelena, Claes sekreterare,

höll på att få en hjärtattack när Yacht Club hörde av sig i måndags och meddelade att de inte hade något serveringstillstånd. Alla inbjudningar hade ju gått ut till gästerna och något reservalternativ fanns inte. Men om dom betalade hälften av kostnaden i förväg så skulle det nog ordna sig... och det gjorde det.

Från 17 var det mottagning på Yacht Club som ligger så fint i Zemun nedanför hotel Jugoslavia vid Donau.

Vädret var perfekt, +30, en nedgående sol och lätt bris. Maten, buffé med allt man behöver smakade bra, personalen som serverade var duktiga och trevliga. Orkestern spelade riktigt bra och innan hade jag fått en lista med 300 låtar att välja från, min enda insats för festen, och jag valde en massa mysiga låtar som jag gillar.

Claes tog emot alla gäster och jag var stolt att stå där vid hans sida.

Han fick en mängd fina presenter och det var många som uttryckte sin uppskattning över det arbete han utfört här i Serbien. Jag har nog lite svårt fortfarande att fatta hur inflytelserik och stor han är här... Han fick till och med ta emot en guldplakett för allt han gjort för utvecklingen av transportnäringen, vad det gäller persontransporter här i Serbien. Han har varit den förste presidenten i denna sammanslutning av olika bolag och ministerier som jobbar med dessa frågor.

(Lite svårt att förklara för mig, ni får prata med Claes senare)

Jag är imponerad och stolt!

Kvällen fortsatte med mingel och dans kring poolen. Det kändes som att vara mitt i en film, lite overkligt, genom att tillhöra huvudpersonen riktades många blickar mot oss. Den anställde fotografen har gjort av med massor av bilder, där vi säkert är med på de flesta :) Det var många människor som rörde sig på kajen, och säkert undrade vad det var för party på gång.

Även om stämningen var lite ledsam, både från vår sida och från flera av gästerna, så var den ändå god och glad, en fin kväll. Jag dansade som jag inte gjort sen min femtioårsdag, eller den gamla goda I14 tiden. Så idag har jag ont i var enda muskel, och alla fötter, men det är det värt, nu när jag går omkring med ett stort leende på läpparna!

Undrar hur Gordanas fötter mår idag??

Lördag förmiddag kom Mima och hennes son Igor och vi åkte med vår bil ut till hennes lantställe, ca 40 minuter utanför Belgrad i riktning mot Smederevo. Vi hamnade mitt ute i ingenstans, idylliskt med alla möjliga olika fruktträd och ifrån vissa lägen utsikt mot Donau.

Här plockar Mima söta goda körsbär!

Vi var där hela dagen, Ana och Marko kom och dom lagade en fantastisk god lunch, med indisk touch.

Det var mycket intressant och avkopplande att vara där ute...

Fina kloka Eika!

Jag trodde att hon skulle fått sitt föl nu, men det är beräknat till den 14 juli! Om det är en tjej ska hon heta något på E och en kille något på C detta år, enligt uppfödningen av Holsteinerrasen.

Inte gick det att säga farväl åt dom redan, det är ju två veckor kvar, och en tårta måste dom ju få! Om jag känner mig själv rätt kommer det att vara en massa farväl inplanerade till den 28 juni...

Claes är i Polen denna helg, han åkte igår till ett ställe som jag knappt kan uttala, Wroclav. Jag undrade om det enbart är en nöjesresa denna gång eftersom dom ska se någon fotbollsmatch. Men nej, det var business med bussar och lite nöje. Kanske det går att få ihop som ett event för att främja kreativitet, innovation och entreprenörskap genom nätverksbyggandet, resande till andra platser och upplevande av nya saker... Eller vad tror vi om det Carolina?

I går var det Yoga på programmet, riktigt skönt att utöva utomhus. Så avkopplande att kolla på den blå himlen, lyssna på trädens sus och svalornas skrik, samt känna värmen av solens morgonstrålar. Snacka om vardagslyx!

Jag kommer att gå dit varenda dag tills vi åker hem. Om vi är många... nej, det är jag och en eller två till som tränar hittills.

Riktigt skojigt är det!

En bra kontrast till vår hyresvärd härnere, som jag just nu retar upp mig på... och som jag någonstans inser att han är inte värd att lägga någon energi alls på, bättre att fokusera på det som är positivt :) Vilket jag också behöver träna på innan vi är hemma på Brunnsgatan, där dom nu beslutat att vi inte längre får grilla på balkongen... Tom, grillen är din!!

Hur eller hur i söndags var det dags. Det var Milan, Bojan, Alaksandar,Dejan, Ana, Danijela och våra grannar Pedja, Goga och Eva, samt vi.

Vi träffades kl 11. Dom hade fixat all mat, vi stod för drickat och grillen! Vi var 11 personer och dom hade 7 kg kött, i form av fläskkarré, kyckling, ćevapčići och hemgjorda korvar. Till det fanns det sallad och bröd och efteråt fick vi vattenmelon.

Vilken härlig dag!!

När det så var dags för flytt till Brunnsgatan undrade Carolina vad vi skulle ha för soffa där?

Jag tittade frågande på henne: "Våran soffa såklart!", blev svaret.

"Men mamma, hur länge har ni haft den?"

"Sen vi flyttade ihop 1979, 28 år!"

"Ja, du hör ju själv, den har gjort sitt, det är dags för en ny!"

Och så fick det bli även om det inte var ett lätt beslut för mig ( när jag pratade med henne alldeles nyss har hon lättare att förstå min vånda, hon har ju inlett ett förhållande med sin egen soffa sen ett år tillbaka...) men det fick bli en långsam utfasning. Soffan fick följa med till Belgrad och här har den bott och blivit väl använd i fem år.

Varje dag har jag njutit av den, men nu är detta långa förhållande över. Vi har ju börjat packa våra saker som ska tillbaka till Sverige och soffan har fått ett nytt hem!

I lördags fick den flytta ut på landet utanför Belgrad till Nena och hennes familj. Där kommer den att få ett gott hem och bli väl omhändertagen, säkert lever den bra i ytterligare minst 10 år tillsammans med några andra "möbelkompisar" som den umgåtts med länge.

Nena och de andra var så otroligt glada över alla grejer de fick och vi blev bjudna hem till dem tillsammans med soffan. Hela dan var vi där, dom bor verkligen jättefint och det var lugnt och skönt att sitta där i deras trädgård. Vi bjöds på mat och dryck från vi kom till vi gick. Nena hade varit uppe kl. 6 och bakat bröd, gjort sallad och när vi kom grillade hon foreller. Jättegott!

Claes blev alldeles trött...

Vi har ett intressant och spännande liv tillsammans, vilket jag är så tacksam för, även om jag ibland vill skicka honom dit pepparn växer, och han säkert vill detsamma med mig. Bäst är det när jag får se hans skrattgropar, de gör mig glad och på bra humör :)

Ikväll har vi ätit middag på Balzac igen, för vilken gång i ordningen har vi absolut ingen koll på. Inte vet jag vad det är, men jag försöker bevara varje ögonblick och ikväll var det extra bra! Maten var jättegod, vinet lagom tempererat, Bojan skämde bort oss ordentligt och bjöd på chokladsufflé som vi inte ens frågat efter. +28 grader. Vi satt och pratade en stund med grannarna från andra våningen; Pedja, Goga och Eva. Dom tre "barerna" har gått ihop om att ha någon som spelar live, för att locka folk på fredag och lördagkvällar. Ikväll spelar dom riktigt bra och nu när jag bloggar är balkongdörren öppen och vi kan höra hur de spelar "Love is in the air" ! Våra grannar på första våningen Boska och Snesana hade lämnat lilla Sofia för första gången, med elektroniska barnvakten och gått ner en stund för att se lite folk. Pappan satt inte många sekunder innan han gick upp och kollade att allt var ok.

Tidigare idag hade jag med en tårta till jobbet, vi har ju haft både nationaldag och bröllopsdag. Dom uppskattar sötsaker och vi hade en mysig fika tillsammans

Därefter hade jag en mysig lunch med Birgitta nere vid Sava...

Tidigare i veckan har jag varit på min sista coffee morning med IWC. Vi var på det japanska residenset och röstade fram styrelsen för det kommande året.

Jag har varit på en fantastisk middag hos Josefin på norska residenset, med andra skandinaviska väninnor.

Mira och jag har ätit middag tillsammans. Alltså i vanlig ordning en massa god mat med goda vänner. Varvat med nagel- och hårfix och Mah Jong.

Vad jag försöker säga är att det blir inte lätt att åka härifrån, och ikväll fällde jag en liten tår och det lär säkert komma fler, även om vi ser fram jättemycket åt att komma hem igen!

Vi firade med en härlig middag tillsammans med Carol och Lewis, i trädgården på Mala fabrika Ukusa, så mysigt!

Tyvärr var det dags för dom att åka tillbaka till Washington igår, så vem vet nästa träff kanske blir där?! Men dom är också sugna på Sverige...

Claes och jag var riktigt flitiga igår när vi började plocka ur våra garderober och rensa bort täcken, för stora kläder, framförallt för Claes och annat smått och gott. Nästa helg kommer nämligen min vän och cleaninglady, Nena tillsammans med sin familj och hämtar det som vi inte ska ha med till Sverige.

En promenad hann vi också med när solen tittade fram på eftermiddagen. Vädret har ju annars en längre tid bjudit "på vårt dagliga regn", men vi har ju ialla fall varmt i motsats till Sverige där det var +5 i Flaten, burr...

Vi konstaterade både Claes och jag att klimatet härnere kommer vi verkligen att sakna.

Idag skiner solen så härligt alla redan och det kommer att bli frukost i vårt "tree house" med svalornas skriande högt där uppe och starka dofter från omkringliggande lindar. Kanske en tur till Ada också...

Har jag berättat att vallmon blommar för fullt,  så vackert!!