gg i belgrad

I helgen har det varit dags igen för den årliga marknaden i Ockelbo. Jag hade inte tänkt åka dit, men när jag jobbat färdigt i fredags, så blev jag ändå lite sugen. Andreas skulle inte ha bilen så den var min. Ringde Anne-Christine, som snabbt var med på noterna och inom en timme satt vi i bilen.
Vi kom fram en dryg timme innan marknaden skulle stänga för dagen, helt perfekt då vi slapp trängas med en massa konstiga människor i värmen. Vi strosade helt lugn omkring och några fynd hann vi med att shoppa...


Vi träffade Ted "pirogen", ett kärt återseende, och snackade en stund !


Huvudattraktionen för vår del var ju i alla fall att titta på Cajsa och Anne-Sofie, övervintrarna, dom som aldrig ger upp...trots att dom säger varje år, att nu är det sista gången...

på turné


När vi så småningom åkte tillbaka mot Gävle hade vi Britt-Marie och Yvonne med oss.

Här kommer lite bilder från vår härliga weekend i Perea.

Restaurangen på stranden
med rutiga dukar...
Morronfika
Våran strand

Solnedgång från vår restaurang
Kvällsutsikt
Den berömda frukosten :)

Riktigt sköna dagar, ingen av oss hade lust att åka därifrån....

Om ni bara anarde hur jag njuter av det bästa av Sverige just nu!
Som ni redan vet så älskar jag min cykel och en massa annat, Claes till exempel. Eftersom han inte är här så har jag cykeln, den tar mig överallt dit jag vill, när det inte är punka. Varje morgon cyklar jag 25 minuter i sol och grönska till jobbet. Det är en helt ljuvlig känsla!
På eftermiddagarna lyxar jag till med andra cykelvägar och utforskar på så sett olika områden. Det är så välordnat här med cykelbanor (inga bilar åker där) och allt är vackert, speciellt när solen skiner! Jag cyklar igenom olika bostadsområden med vackra, fixade hus och underbara parker, men, var är alla människor??? och bilar???
Det är ganska ödsligt.
Jag stöter på en massa människor jag känner på stan eller i deras trädgårdar och blir hembjuden på middagar, jisses vad lyxigt och trevligt! Andreas ser inte mycket av sin mor och jag tror att han klarar sig bra ändå. Han lät helt chockad igår när han insåg att jag inte åker tillbaka till Belgrad när jag jobbat färdigt efter sju veckor, utan att vi ska ha semester här också....
På jobbet är alla så snälla och jag blir väl emottagen, och det rullar på. Igår var det riktigt rörigt med ett par gummor som blev dåliga. För den ena var det i alla fall blodtrycksfall på grund av värmen och för lite dricka.
Så kom ihåg allihopa att dricka lite extra (inte kaffe-det är vätskedrivande) när det är varmt!

Det var ingen konst att åka ifrån ett regnigt och grått Belgrad med bara +16 grader igår. Desto svårare var det dock att åka ifrån min Claes, i sju veckor. Jag var inte lika kaxig nu, som jag var när jag bestämde mig i april för att åka hem och jobba. Förhoppningsvis kommer han hem och pussar på mig nån gång i mitten !

Efter några fällda tårar flöt i alla fall resan på som den skulle och jag fick vänta ett par timmar på tåget till Gävle. Carolina hämtade mig och allt bagage, 16 kg övervikt, denna gång kunde jag inte prata mig ur det utan fick vackert slanta....Så är det när man har en stor ny och fin resväska!

Hemma i lägenheten hade ungdomarna: Carolina, Andreas, Pia, Emma G och Peter fixat mat till oss alla. Det blev avokado och räkröra, samt grillad fläskfilé, foliebakade rotsaker, sallad och såser, Mums! Och riktigt mysigt umgänge!

Efter några timmars sömn, klev jag upp och cyklade till jobbet i Strömsbro, en härlig tur, i solsken, som tog 25 minuter. Jag ska alltså jobba som sjuksköterska i sju veckor på Selggrensgårdens äldreboende, jag har jobbat där tidigare och trivs bra där. Jag känner igen flera av personalen och även patienterna, det var riktigt skojigt, även om jag så klart är lite ringrostig....

När jag skulle cykla hem igen var det punka på cykeln, så det var bara att promenera och lämna in den på lagning. Men det var en skön promenad i sol och +25 grader !

Carolina och tjejerna körde tillbaka till Helsingborg under dagen.

Det blev varken sill, snaps, jordgubbar, blommor i håret eller midommarstång för oss. Men det blev fint väder, soligt och varmt, samt serbiska ringlekar i Soko Banja.
I torsdags morse gav vi oss iväg  25 mil sydost om Belgrad till Soko Banja en kurort i bergen, på 400 meters höjd, känd för sin mycket rena och speciellt hälsosamma luft och några termalbad. Omgivningen är super-vacker!
Sedan urminnes tider, flera hundra år, har människor i alla åldrar åkt hit på "luft-spa"och bara varit, ofta på rekommendation av sin läkare och andats in luften som är bra mot ALLT, speciellt mot alla tänkbara lungbesvär...Jag har ännu inte förstått hur det går till, men alla är övertygade om förträffligheten. När man läser i turistguiden står det att luften består av en stor del radon, som är bevisat bra för människan...?? (I Sverige är radon ett hälsoproblem!)
Här finns 14 500 bäddar redo att ta emot alla som behöver rekreation. De flesta och de största hotellen,komplexen, byggdes i början av 70-talet och har sedan dess inte genomgått några renoveringar eller förbättringar. Vårt tre-stjärniga hotell har plats för 500 gäster och inte vet jag hur man får "stjärnorna". Standarden är medioker och i alla trappor, korridorer och rum ligger vinröda heltäckningsmattor, man vill helst inte ta av skorna... Rummen är spartanska och badrummen ska vi inte ens nämna, efter att ha sett nya badrummet i Åbyggeby !!
vår utsikt

Anledningen till att vi var där då?
I år var Veolia värdar för Drumarijada, en stor tillställning som samlar anställda från olika bussbolag etc för att umgås och tävla i olika sportgrenar, onsdag till söndag.  Det var 600 personer, uppdelade i 23 team från Serbien, Makedonien, Monte Negro, Bosnien och Slovenien. Dessutom gäster från Polen, Tjeckien och Sverige.
Jag, chefens fru!, fick vara med i Luv´s damlag. Vi deltog i bowling, pilkastning, beachvolleyboll och luftgevärsskytte. Skjuta är jag riktigt bra på och fick ihop 136 p av 200, det räckte dock inte till någon placering för vårt lag... Vi hade väldigt roligt !
mitt lag
Snezana, Kristina, Marija och jag


Andra grenar det tävlades  i var pingis, fotboll, handboll, basket, volleyboll, schack och dragkamp.
Vi tjejer hejade fram LUV´s herrar till silver i fotboll ! Finalmatchen var riktigt spännande och det är riktigt livat både på och omkring planen, känslorna är heta, ibland tror man att dom ska ha ihjäl varandra och i nästa sekund kramas dom.
Silvermedaljörer
Claes och Dejan

När vi checkade in fick vi en packe matbiljetter att användas när vi utfordras i en jättematsal, typ gymnastiksal. Varje måltid fick vi välja mellan tre maträtter. Tallrikarna kom sedan ut på rullvagnar, maten var ok, men det är allt. Det finns inte tillstymmelse till finess. Gordon Ramsey, where are you?
Första frukosten hade vi ingen aning om vad vi hade att välja mellan....  På varsin tallrik fick vi tre kokta varmkorvar, lite senap och en bit fetaost. På bordet låg en halv vit limpa, skuren och ställd på högkant. Dryck serverades ur blå och röda plastkannor, det fanns yoghurt, sötat té, varm choklad eller varm mjölk att välja på. Kaffe får man köpa i baren, som sagt ingen finess....

Det har varit en annorlunda upplevelse, som vi absolut inte vill vara utan. Vad som ger en bestående känsla är att alla som varit där bjuder på sig själva och är jättenöjda, ingen gnäller över att dom får bo minst tre i varje rum, att det inte är riktigt rent och att man inte får nån dryck till maten. Alla röker nåt fruktansvärt och roar sig så det står härliga till.
Jag har haft roliga dagar med underbara människor, Claes har jobbat massor, med möten och middagar, alla vill träffa honom, som tur är kan jag konsten att roa mig själv... Where is mister Claes, kommer dom till mig och frågar lite då och då, sen pysslar dom om mig på bästa sätt. Serberna är mycket artiga och gästfria.
På midsommarnatten dansade vi kolo tillsammans allihopa....

Vi åkte tidigare än alla andra , redan igår eftermiddag och missade på så vis prisutdelningar etc.
På vägen hem stannade vi till vid en sjö, där det pågick en tredagars MC-träff, jisses ! Vi satt under tälttaket vid långbord tillsammans med några av Claes kollegor och åt hamburgare och tittade på motorcyklar och människor och kunde känna känslan från Mohed i början  av 70-talet.
Ytterligare en häftig upplevelse....

Claes tycker att vi måste testa systemet....och beställa upp frukosten för att sitta på balkongen och äta den.
Jag tyckte vi kunde gå ner och lägga upp själva, i vanlig ordning och ta brickan med ut, gärna till stranden.
Ni ska inte tro att jag alltid får som jag vill....

Sagt och gjort, innan vi gick upp igår kväll tänkte vi lägga in vår beställniing. Den  unge charmerande killen i receptionen tittade mycket förvånat på oss.... det räcker med att ni ringer i morgon bitti och beställer, dom är där på 10 minuter ! OK!
F-n tro´t. I resten av världen måste man beställa upp frukosten före 22 för att vara säker på att få den i tid.

Claes har haft sina funderingar i natt om huruvida dom kommer att förstå beställningen, utifrån deras språkkunskaper, det finns många felkällor....

Det tog 20 minuter att få upp frukosten och 40 % var rätt. Det saknades flera saker som han beställde och vi fick en massa som han inte beställt, såsom sockerkakor och rulltårtor. Dessutom kostade det 6 Euro.
Vi blev inte ens mätta :(

Tiil råga på allt har "gubbarna" dragit igång stora pålmaskinerna vägg i vägg med hotellet, tur att vi får åka hem, vi åker efter en stund på stranden !

Vill bara börja med att säga att ni borde vara här med oss, alla ni som kommenterade det förra inlägget ! Och samtidigt konstaterar vi att det kommer att bli svårt att flytta hem, nu när vi vant oss med denna underbara värme.

Kvällarna här här också så mysiga! 
Medan vi gör oss i ordning njuter vi av utsikten från balkongen och folkvimlet där nedanför.

Vi kliver ut på strandpromenaden, uppklädda och sommarfräscha och vimlar med alla andra likasinnande. Det är mycket folk ute i rörelse, även nu både gamla och unga, precis alla åldrar, och alla är uppklädda, grekerna är bra på det.
Barnen har med sina cyklar, de minsta som precis lärt sig cykla och de större och tuffare killarna som cyklar på bakhjulet, allt för att imponera på kompisar och tjejer. 
Människorna flanerar fram och tillbaka på strandpromenaden, stannar till på nåt av alla caféer, äter på en glass eller som vi slår sig ned på en restaurang i vattenbrynet. Ett rikt socialt liv känns det som.
Att sitta där i strandkanten med vattnet tre meter från fötterna och titta på den mest fantastiska solnedgången i havet  när himlen färgas orange över bergen i fjärran det är vackert!  Åt andra hållet ser vi Thessaloniki tändas upp som små glittrande ljus i bukten och upp över bergen, bedårande!
Kvällen mörknar snabbt och klockan 22 är det svart som natten, men fortfarande varmt, som sammet. Och som jag brukar säga "Hellre svart och varmt än ljust och kallt". Håller ni med?
Det är inte utan att man blir sugen på ett litet nattdopp. Jag kommer ihåg förra gången, 1987 på Cypern, när Ewa och jag skulle bada på natten.... Vi sprang skrikande upp ur vattnet när vi insåg att det kunde finnas hajar där, det var samma hav, och Carolina har nog inte hämtat sig ännu....

Två lata, sköna dagar med sol, värme och salta bad har vi hunnit med hittills och vi njuter hela tiden! Tänka sig att vi båda är lika fascinerade av strandlivet och att inte ha nåt annat att göra än att bara vara och observera vad som händer runt omkring oss...

Igår höll vi på att bli utan frukosten som serveras mellan 7 och 10. Vi var där i god tid, tyckte vi, klockan 9 och då började tjejen plocka undan, gissa om vi blev lite irriterade.... Senare under dagen insåg vi att vi glömt att skruva fram klockorna en timme, lite pinsamt...

Både igår och idag har vi startat med en entimmes långpromenad efter frukost, utefter strandpromenaden. Där har vi promenerat och kollat framför allt på olika hus, med olika fina lägen efter havet. Det finns en hel del renoveringsobjekt, en del som inte är färdigbyggt, det verkar som att pengarna tagit slut och en del riktigt fina ställen. Det är mycket som står tomt, både lägenheter och affärslokaler. Inte vet jag om det är ett spår av finanskrisen eller nån annan kris?

Grekerna är egentligen inte nå bättre än serberna på att hålla snyggt omkring sig, soporna svämmar över i soptunnorna och finish vad det gäller allt kan dom inte stava till. På stränderna hopas sjögras och diverse skräp, blandat med lösa hundar. Vi är ju vana från Belgrad där vi märker att utvecklingen går framåt, men vi förstår också om mer kräsna turister åker någon annanstans på semester.
Maten är jättegod, vi gillar grekiskt och passar på att äta mycket seafood, men servisen är inte alls vad vi är vana med från Belgrad och dom är riktigt dåliga på engelska. Vi tror att dom behöver hjälp här också med sin platsutveckling! Finns det möjligen nån kandidat ledig??

Men som sagt vi njuter ändå!
Solsängarna är jättesköna och gratis för hotellets gäster precis som handdukarna. Igår bjöd dom oss också på lunch, en ny rätt som dom ville ha vårt utlåtande om.
Runt omkring oss hör vi grekiska, tyska och italienska, men det är absolut mest greker. Idag har det varit många på stranden både gamla, unga, medelålders och barn. Alla har badat och levt strandliv. Det är underbart att se alla barn som leker outtröttligt med och i vattnet och sanden hela dagen och hittar nya kompisar, vi har slumrat mellan varven men det har inte dom. Sen grinar dom och skriker när dom måste packa ihop och gå hem i 17-tiden. Dom ser så friska och nöjda ut, som barn ska! Säkert somnar dom ovaggade....

...får se hur det här går, internet är jättesegt, bilderna kommer helt enkelt senare...

Denna ljuvliga morgon startade vi vår bilresa  strax innan 8, solen sken, det var +20. Vi såg en massa fin klädda barn som var på väg till skolavslutning  när vi körde ut ur Belgrad och jag blev alldeles rörd, någon tår också. Jag tycker att det är så mysigt med skolavslutniingar och har verkligen saknat känslan när jag läst olika bloggar, ni vet....

Vi åkte söderut på perfekta motorvägar, genom helt fantastiskt vackra naturscenerier, böljande åkermarker med berg i bakgrunden. Det är vackert!
Fåren vallas och äter rosmarin, så dom är färdigmarinerade, enligt Mirko när dom grillas.
I Serbien finns det OMV mackar med jämna mellanrum, där vi alltid brukar tanka. Dom är rena, fräscha och välordnade med bra toaletter.
Man får hjälp att både tanka och tvätta rutorna och sedan brukar det vara gott med en fika också. Alla har samma koncept och ser likadana ut.

Efter 30 mil var det slut på motorvägen och i 8 mil slingrade vi vidare med bergen alldeles vid vägen. Dom är klädda med löv- och barrskog.
Gränspassagen mellan Serbien och Makedonien är minst sagt oeffektiv och tar nästan 30 minuter, fast det bara är några få bilar. Man kan bara tänka sig hur det är i semestertider.
I Makedonien ändrar lanskapet karaktär, det är plattare med kargigare berg i bakgrunden. En del med snö på toppen, det är inte lika grönt och mer bränt.
När det så småningom blir motorväg igen är det vanligt att folk promenerar på den och att hönor spatserar i vägrenen. Vägen är sämre och det är oklippt  efter kanterna. Det är mer natur som i Medelhavsområdet, med cypresser och stora vinodlingar.
I sydöstra Makedonien, i dalen vid floden Vardar är det väldigt vackert igen, annars är det mest bara en transportsträcka genom det landet.

Gränspassagen mellan Makedonien och Grekland gick fortare. I Grekland är det ännu kargare och gulare, med typiska rosa och vita blombuskar efter vägarna( kommer inte ihåg vad dom heter).
Vägarna är inget bättre här och miljömässigt imponerar det inte, det är både skräpigt och junkigt. Dom kan inte köra bil heller, helt plötsligt ser vi Serbien med nya ögon.

Vatten melonerna är mogna och säljs efter vägen och plötsligt ser vi havet och Thessaloniki! Då är det +34.
Vi fortsätter en bit förbi flygplatsen och når Perea, målet för vår resa efter 67 mil och 7,5 timmar.
Ljuvligt! Värmen slår emot oss, vindarna är varma och havet slår mot stranden. Vårt hotell ligger 20 m från havet.
När vi äter vår sena lunch sitter vi vid ett bord på stranden och vattnet kommer nästan upp på våra fötter, vi bara njuter!

Dagen avslutades med en varsin Ouzo och då gick våra tankar givetvis till Helena och Tom, som vi seglade med i Grekland för två år sedan...

ALLA, borde ha en egen cleaning lady!
Jag har egentligen tyckt att jag kan städa och stryka själv, när jag "bara" går hemma.
I höstas när jag jobbade 8 veckor, gjorde jag mig råd att ta hjälp av Ljubica, en glad kvinna som gärna kom och strök tvätten, men som var urkass på att städa. Jag fick gå efter och städa när jag kom hem. Därför var det enkelt att säga upp henne när mitt jobb tog slut. Så jag tog över hennes jobb istället.

Deb och Rita har ju båda flyttat och dom hade Nena, som hjälp i sina hem och dom var jättenöjda med allt hon gjorde utom fönstertvätten. Så jag funderade en stund och bestämde mig för att testa igen att få hjälp med strykning några gånger innan jag åker till Sverige.
Förra veckan var hon här första gången och jisses vilken skillnad. Hon är supereffektiv ! Hon strök all vår tvätt och det var inte lite för såklart hade jag samlat ihop en massa. Hon hann dessutom med att städa och plocka, hon har verkligen  en god blick för vad som behöver göras. Hon har hunnit med att vara här två gånger till och har verkligen noggrannt gått igenom hela lägenheten.
Hon har strykit mera kläder, städat badrum och fixat skinande duschväggar, torkat uppe på och i alla skåp och hyllor, dammsugit soffan, skurat balkonger och såklart dammsugit och torkat alla golv. I våra lådor ligger kalsonger och strumpor vackert vikta efter färg, så fint har vi aldrig haft det. Claes är jättenöjd :)
Det som jag får stå ut med är att grejerna i skåpen har lite annorlunda placering än vad jag är van med, men det är ju lätt fixat, när allt är rent. Ni får lista ut själva vilket som är på mitt vis!!



.

Så jag känner att i och med att jag tagit mitt sociala ansvar så får jag också ett mycket välstädat hem.

I morgon åker vi på en dirty weekend till Grekland, vi får se om internet funkar där....
Trevlig helg!

Bernike undrar hur vi hinner med allt vi gör, men det är ju så att det är bara vi två och bara en som jobbar och ändå...jag hinner inte med allt jag tänker att jag vill göra. Jag har en hel lista med saker som borde fixas, bland annat sortera tre stora lådor med foton från 1987 och framåt. Mamma har redan förutspått att vi kommer att ha lådorna med oss hem igen, jag hoppas att hon får fel, men just nu är det låga odds på det. Billy som jag handlade i Budapest för en månad sen väntar också på att bli ihopspikad. Jag vet inte hur jag rör till det och faktiskt fångar tillfällena, vilket jag njuter av, och det blir mer av det när Claes är på resande fot, just nu på väg hem från Wien och vädret är vackert. Det finns alltid nåt att skylla på.
Men jag hinner ärligt talat inte alltid  riktigt med att blogga, speciellt inte nu när jag börjat med en till blogg, på engelska. Det får helt enkelt bli när det blir....

Som igår till exempel....
Började med att fara till stallet. Eftersom min häst är med föl och bara promenerar fick jag en ny häst, Tropitza, en brun vanlig ridhäst, typ varmblod. Vi red i paddocken Heidi och jag och allt fungerade jättebra. Efteråt sa både Dragan och Vanja med förvåning i rösten, att det där gick ju över förväntan. Tropitza brukar tydligen kunna krångla med nya ryttare... Jag får hela tiden beröm för att jag har så mjuka och följsamma händer när jag rider. Det var skoj att ha klarat av det!

Aida, min väninna från Kazakstan, hade lämnat sin minsta tjej 1½ år med barnvakten och  hämtade upp mig. Vi åkte till Ada och solade. Jag badade, men hon som är mycket rädd för allt och dessutom gift med en amerikan duschade istället. Vi hade i alla fall mycket trevligt, fikade och surrade om allt mellan himmel och jord. Det var första gången på drygt ett år som hon var dit ! Jag glömde smörja in min rygg och idag är den lite extra röd...


Tog bussen från Ada, hem, duschade, iväg till banken för att ta ut pengar innan dom stängde.
Till sömmerskan provade två sommarklänningar, som jag får uppsydda. Gick en sväng på stan.
Till Masa, konstnärinnan som jag lärt känna och köpte ut en tavla som Deb bestämt sig för, en stor 135x100 cm,  färgrik oljemålning med en balettdansös. I sista sekund, för när jag pratade med Heidi, så såg hon inga bekymmer med att skicka tavlan till Indien, med deras flyttgods, som också ska dit. Skönt för Deb, då slipper hon ta den på flyget...
Stoppade tavlan i en taxi och for till Heidi med den. Anita och Terje var också där och vi blev sittande hela kvällen, jag kom hem 1.30, det var riktigt trevligt!

Idag har vi haft jentelunch, den sista för terminen, för nu kommer vi alla att åka i olika riktningar. Vi tog en tur med trikken- spårvagnen, två stycken hade sin premiärtur. Vi åkte med trean, två hållplatser till en mysig restaurang Saric i Topcider park, där njöt vi av mixed grill och fräscha sallader.
 

Just nu är våran hyresvärd här med elektrikern och fixar elen under diskbänken. Varmvattenberedaren funkar inte.

Sveriges Nationaldag, Karolinas födelsedag (Fredriks fästmö) och Våran Bröllopsdag, 28 år !
Mycket att fira på denna dag och då vaknade vi, alla fyra, alldeles blåfrusna. Huset vi bodde i var helt oisolerat och utan värme, men det var varmt vatten i duschen och rena lakan. Man får vad man betalar för, vi betalade 10 Euro per person.
Det tog ett tag innan vi fick tillbaka värmen i våra kroppar, men efter lite frukost och lite färska bär, smultron och hallon åkte vi mot Bosnien.
Målet för dagen var Visegrad och bron över floden Drina, byggd 1571 och känd från boken med samma namn, skriven av Ivo Andric. Han fick Nobelpriset i litteratur 1961. Bron är mycket vacker och speciell med sina 11 valvbågar och finns med på UNESCOs världsarvslista.


Vi slog oss ner på en splav på Drina och njöt av en varsin öl à 8 kr, samtidigt som vi njöt av en underbara rofyllda omgivningen.


Resan fortsatte tillbaka in i Serbien till Mokra Gora med en uppbyggd trästad uppe i bergen, ner till Perucac vid Drina,  igen och vidare efter floden till Banja Basta, där vi åt lunch.
Det är verkligen inte lätt att beskriva hur underbart vackert och mäktigt det är att resa runt i den här delen av Serbien. Bergen är mellan 1000 och 2000 meter höga, och däremellan är det böljande uppodlade kullar i små byar, det är grönt och frodigt överallt. Vägarna är smala och slingrar sig upp och ner för bergen, men ändå i riktigt bra standard. Det är enkelt att hitta god, vällagad mat och boende.


Vi åkte tillbaka upp till Tara, där hade Djordje fixat ett annat hus åt oss, med värme och allt.

Kvällen avslutades med lite mat, vi äter mycket och ofta när vi är tillsammans och serbisk dans Kolo.
http://www.youtube.com/watch?v=xxJMkRIQSpk&feature=related
Det var Marianne, jag och några PRO-tanter i 70-80 års ålder som dansade tillsammans och hade jätteskojigt. Det var en man där och dansade med alla tanter, och gissa vad,  han bor i Lund, pratar svenska och är i Serbien på semester! Alla dessa möten!

Dagen efter var vi lite trötta men varma. Vi stannade till i Sljivovica för frukost och fortsatte sedan via  Uzice och en vacker sjö, till Cacak. Marko ringde sin syster Lela och bad henne fixa en Gibanica, vilket hon gjorde och bjöd på när vi kom till Belgrad.
Trötta och nöjda landade vi sedan hemma igen.
Claes packade om för några dagar i Wien och det blev tidig sänggång.

Gissade om vi hoppade högt när Claes mobil skrällde klockan 22.30 !
Det var Carolina som ville dela med sig av "Brusan" till sin pappa, jättegulligt!
Vi somnade om med ett stort leende på läpparna.

Jag blir så trött ....när internet kopplar ner och det inlägg jag just skrivit bara är borta. Det hände mig igen i fredags, det har varit ofta den senaste tiden, när jag snabbt skulle skriva om vad som hänt under dagen, samt passa på att informera alla i cyberrymden om att vi skulle fara iväg under helgen. Så ni skulle slippa fundera!

I fredags hade jag alltså äran att passa lilla Berit Sofie inågra timmar, medan min frisör Nero fixade håret på mamman Cecilie.
Den lilla är nästan tre månader, helt fantastiskt söt och snäll. Hon påminner mycket om Carolina, när hon var liten. Hon skrattar och snackar med alla, och förstår både norska, svenska, engelska och serbiska...


På eftermiddagen tog vi våra väskor och åkte med Marianne och Marko i deras BMW sydväst i Serbien, på en helgutflykt.
Färden gick via Valjevo och  söderut till Pozega, där stannade vi till och hälsade på några av deras vänner som driver en bongård i fyra generationer. De äldsta är över 90 år och jobbar varje dag hårt, den yngste är 1½ år och passar på att skrämma upp kalvarna....
   
På gården, som ligger otroligt vackert,  finns det en massa djur; grisar, mjlkkor, kvigor, tjurar, kalvar, får, höns,  katter och hund. Det är ingen brist på sysselsättning för här odlar man också allt man behöver i huset, som tomater, gurka, paprika, bönor, ärter, potatis, morötter, lök etc. Och så klart finns det också en massa fruktträd och bärbuskar....
Här bjöds vi på Slatko- i detta fall körsbärssylt och ett glas vatten, vilket är en vanlig välkomsthandling när man kommer som gäst.


Vi for vidare förbi Uzice och till Kremna, där vi tänkt bo på ett motell, men de rum som fanns var precis över diskoteket och köket hade precis stängt, klockan var 22. Men heter man Marko så är det inga problem, han ringde kompisen Djordje i Tara, ytterligare några mil upp i bergen. Efter en stund hade han ordnat ett varsitt rum i ett hus och löfte om varm mat, köket stängde inte förrän 24.

Igår hade vi jentelunch hemma hos Cecilie. Hon hade beställt olika smårätter via ett cateringföretag, så ingen av oss behövde stå och laga till nåt. Mycket bekvämt och enkelt.  Det var bara en av oss 15 som inte var med, så uppslutningen var stor. Vi passade på att säga tack och hej till Heidi(min ridkompis), med blommor och en vacker bok om Serbien, hon flyttar till Indien, hon också, i augusti och innan dess kommer hon att vara med pojkarna i Norge.


När vi var samlade allihopa passade vi också på att fira Maria T, som kommer att fylla 40 år i sommar ! GRATTIS!
Hon fick ett vackert halssmycke.


Onsdagen avslutade jag och Claes med en tur på Donau och Sava, vi var inbjudna av Move One, det företag som flyttade hit våra grejer och som hjälper oss med alla uppehållstillstånd och arbetstillstånd som ska förnyas varje år.
I företaget är det Gordana och Tomo, som vi har kontakt med, dom är mycket proffessionella och vet vad dom pysslar med.

Vi klarade oss från regnet, alla hade paraplyer med, och hade en mysig tur med båten.
Gordana skrattar åt mig, när jag lyckas träffa nya människor att prata med överallt. Denna gång stiftade vi bekantskap med Elaine och Mark, nyligen anlända till Belgrad från England. Dom har bott och arbetat runt hela världen...

Lyckan är också en morgontidning till morgonkaffet, när regnet skvalar utanför fönstret. Även om det är Svenska Dagbladet  från 28 maj....
Marko och Marianne hade nämligen några tidningar med sig när dom kom till oss igårkväll och åt middag.
Dom hade också med sig rörmokaren, som bara pratar serbiska, och kunde hjälpa till så vi fick vatten i toan igen.
Vad dom mer hade med så var det lingondricka och med hjälp av den och min vodka kunde vi blanda en varsin vargtass.
Vodka är något som jag normalt aldrig brukar köpa, men alla kan väl falla för reklamen och den här flaskan kunde jag bara inte motstå...
.                                                                 

Det är bara att konstatera att Absolut, med detta smarta drag lyckats nå en ny målgrupp. Jag kan tänka mig att både mamma och Ettan skulle kunna falla för denna flaska med bling-bling......Man kan ju alltid använda spriten till sårvård!

I fredags var det så dags, att officiellt inviga den nya "rid-ringen" på min ridskola.
Hela våren har vi jobbat hårt på ridklubben med att måla, bygga och fixa, det har jag berättat om tidigare. Och nu står den här färdig, 16 meter i diameter, täckt rid-ring. Den är både snygg och funktionsduglig.
.
Vanja och Dragan,
som driver ridklubben, har i många. många år kämpat med att få bygglov till en täckt ridbana, men inte lyckats. Min norska väninnna Heidi, som jag rider med har  via sin man Stein-Erik, lyckats trycka på de rätta knapparna...Och med rätta kontakter går det bra i Serbien, presidentens fru Tanja är också inblandad....Telenor har också sponsrat en del och på köpet fått en perfekt reklamplats, som syns över hela Hippodromen. Det här ger våra vänner en möjlighet att driva bra verksamhet året runt och också kunna erbjuda handikappade barn att komma och rida, vilket är mycket uppskattat.
Det är skugga på sommaren och skydd för regn på vintern....


Vanja och Heidi

Telenor bjöd in till invigning med drinkar och snittar, Heidi skulle klippa bandet.....Vanja sade åt mig att ta på nåt "hot". Vaddå "hot"?--nåt sexigt, och hur ser det ut???
Så här blev resultatet när vi var uppradade framför röda bandet.


Det blir inte alltid som man tänkt. Presidenten var på ingång och då stod det inte i  protokollet att Heidi skulle klippa bandet....

Boris (presidenten), Telenorkvinna, Belgrads borgmästare, Tanja(presidentfrun) och Kjell (Telenors nye Ceo), bara höjdare! Claes undrar när han ska få bli presenterad....
Tanja skickade hem sin man och sen var det partydags och dags för Heidi att klippa bandet, vilket hon gjorde med den äran.



Jag och Tanja, som uppskattade att träffa mig utan gummihandskar för en gångs skull :)