Mot Grekland
...får se hur det här går, internet är jättesegt, bilderna kommer helt enkelt senare...
Denna ljuvliga morgon startade vi vår bilresa strax innan 8, solen sken, det var +20. Vi såg en massa fin klädda barn som var på väg till skolavslutning när vi körde ut ur Belgrad och jag blev alldeles rörd, någon tår också. Jag tycker att det är så mysigt med skolavslutniingar och har verkligen saknat känslan när jag läst olika bloggar, ni vet....
Vi åkte söderut på perfekta motorvägar, genom helt fantastiskt vackra naturscenerier, böljande åkermarker med berg i bakgrunden. Det är vackert!
Fåren vallas och äter rosmarin, så dom är färdigmarinerade, enligt Mirko när dom grillas.
I Serbien finns det OMV mackar med jämna mellanrum, där vi alltid brukar tanka. Dom är rena, fräscha och välordnade med bra toaletter.
Man får hjälp att både tanka och tvätta rutorna och sedan brukar det vara gott med en fika också. Alla har samma koncept och ser likadana ut.
Efter 30 mil var det slut på motorvägen och i 8 mil slingrade vi vidare med bergen alldeles vid vägen. Dom är klädda med löv- och barrskog.
Gränspassagen mellan Serbien och Makedonien är minst sagt oeffektiv och tar nästan 30 minuter, fast det bara är några få bilar. Man kan bara tänka sig hur det är i semestertider.
I Makedonien ändrar lanskapet karaktär, det är plattare med kargigare berg i bakgrunden. En del med snö på toppen, det är inte lika grönt och mer bränt.
När det så småningom blir motorväg igen är det vanligt att folk promenerar på den och att hönor spatserar i vägrenen. Vägen är sämre och det är oklippt efter kanterna. Det är mer natur som i Medelhavsområdet, med cypresser och stora vinodlingar.
I sydöstra Makedonien, i dalen vid floden Vardar är det väldigt vackert igen, annars är det mest bara en transportsträcka genom det landet.
Gränspassagen mellan Makedonien och Grekland gick fortare. I Grekland är det ännu kargare och gulare, med typiska rosa och vita blombuskar efter vägarna( kommer inte ihåg vad dom heter).
Vägarna är inget bättre här och miljömässigt imponerar det inte, det är både skräpigt och junkigt. Dom kan inte köra bil heller, helt plötsligt ser vi Serbien med nya ögon.
Vatten melonerna är mogna och säljs efter vägen och plötsligt ser vi havet och Thessaloniki! Då är det +34.
Vi fortsätter en bit förbi flygplatsen och når Perea, målet för vår resa efter 67 mil och 7,5 timmar.
Ljuvligt! Värmen slår emot oss, vindarna är varma och havet slår mot stranden. Vårt hotell ligger 20 m från havet.
När vi äter vår sena lunch sitter vi vid ett bord på stranden och vattnet kommer nästan upp på våra fötter, vi bara njuter!
Dagen avslutades med en varsin Ouzo och då gick våra tankar givetvis till Helena och Tom, som vi seglade med i Grekland för två år sedan...
Denna ljuvliga morgon startade vi vår bilresa strax innan 8, solen sken, det var +20. Vi såg en massa fin klädda barn som var på väg till skolavslutning när vi körde ut ur Belgrad och jag blev alldeles rörd, någon tår också. Jag tycker att det är så mysigt med skolavslutniingar och har verkligen saknat känslan när jag läst olika bloggar, ni vet....
Vi åkte söderut på perfekta motorvägar, genom helt fantastiskt vackra naturscenerier, böljande åkermarker med berg i bakgrunden. Det är vackert!
Fåren vallas och äter rosmarin, så dom är färdigmarinerade, enligt Mirko när dom grillas.
I Serbien finns det OMV mackar med jämna mellanrum, där vi alltid brukar tanka. Dom är rena, fräscha och välordnade med bra toaletter.
Man får hjälp att både tanka och tvätta rutorna och sedan brukar det vara gott med en fika också. Alla har samma koncept och ser likadana ut.
Efter 30 mil var det slut på motorvägen och i 8 mil slingrade vi vidare med bergen alldeles vid vägen. Dom är klädda med löv- och barrskog.
Gränspassagen mellan Serbien och Makedonien är minst sagt oeffektiv och tar nästan 30 minuter, fast det bara är några få bilar. Man kan bara tänka sig hur det är i semestertider.
I Makedonien ändrar lanskapet karaktär, det är plattare med kargigare berg i bakgrunden. En del med snö på toppen, det är inte lika grönt och mer bränt.
När det så småningom blir motorväg igen är det vanligt att folk promenerar på den och att hönor spatserar i vägrenen. Vägen är sämre och det är oklippt efter kanterna. Det är mer natur som i Medelhavsområdet, med cypresser och stora vinodlingar.
I sydöstra Makedonien, i dalen vid floden Vardar är det väldigt vackert igen, annars är det mest bara en transportsträcka genom det landet.
Gränspassagen mellan Makedonien och Grekland gick fortare. I Grekland är det ännu kargare och gulare, med typiska rosa och vita blombuskar efter vägarna( kommer inte ihåg vad dom heter).
Vägarna är inget bättre här och miljömässigt imponerar det inte, det är både skräpigt och junkigt. Dom kan inte köra bil heller, helt plötsligt ser vi Serbien med nya ögon.
Vatten melonerna är mogna och säljs efter vägen och plötsligt ser vi havet och Thessaloniki! Då är det +34.
Vi fortsätter en bit förbi flygplatsen och når Perea, målet för vår resa efter 67 mil och 7,5 timmar.
Ljuvligt! Värmen slår emot oss, vindarna är varma och havet slår mot stranden. Vårt hotell ligger 20 m från havet.
När vi äter vår sena lunch sitter vi vid ett bord på stranden och vattnet kommer nästan upp på våra fötter, vi bara njuter!
Dagen avslutades med en varsin Ouzo och då gick våra tankar givetvis till Helena och Tom, som vi seglade med i Grekland för två år sedan...
Kommentarer
Trackback
