gg i belgrad

Att shoppa loss med tre andra shoppingkvinnor, som vet vart man ska gå är hur enkelt som helst...Kreditkortet har gått varmt kan jag lova, ungefär som när vi var i New York!
Vi var samma gäng, som igår, som åter åkte in till Delhi, men en annan stadsdel. Vi passerade platsen där Indira Gandhi blev skjuten 1984 av en man bland hennes livvakter.

Shoppinggatorna ser inte ut som vi är vana, så det skulle verkligen inte vara enkelt att hitta nåra bra ställen på egen hand. Speciellt inte nån bra restaurang, dom ligger många gånger några trappor upp och har bara en simpel ingångsdörr.
Indierna pratar för det mesta engelska, men det är nästan omöjligt att förstå vad dom säger. Dom är mycket artiga och hjälpsamma och kallar en "Mam" hela tiden.
Vi har verkligen roligt tillsammans och skrattar en massa hela tiden!


   

   

 Inte illa, va?

När vi kom tillbaka satt Deb och jag en stund i hennes "gazebo"- det jag tidigare beskrev som "patio"-samma sak på spanska, med en fruktsallad av mango och papaya, det smakar ljuvligt, när frukterna fått mogna på plats och inte blivit skeppade över halva jordklotet.

Så här ser huset ut...






David har varit hemma i kväll och vi har ätit middag tillsammans alla tre!


Runt omkring är det bröllopsfester, igen, med massa musik och fyverkerier, dom festar i minst tre dagar.
(Dagen efter fick vi reda på at det dessutom varit filminspelning, ni vet Bollywood!)

Jag har precis transkriberat intervjun som jag gjorde innan jag for, sen är det bara bearbetningen kvar :(

I morse hade jag klockan på ringning för att hinna träffa David en stund innan han skulletill jobbet! Tränade en stund på deras crosstrainer innan Deb och jag åt frukosten, med underbar ananas, på altanen idag.

Vi blev upplockade och åkte med Heidi och Kamilla in till Delhi. Om vi tycker att trafiken i Belgrad är smått kaotisk så är det ingenting mot vad den är här. Det känns bra att slippa åka överfulla bussar eller tuk-tuk, även om mina vänninor skojar om att skaffa sig en sådan... Telenor godkänner inte den sortens fordon.

Vi blev avsläppta på en shoppinggata i stan. Det är verkligen noga med att se var man sätter fötterna, och att inte vara ivägen för alla fordon. Alla lukter och ljud är mycket annorlunda, även om jag tror att övergången för mig som är van med Serbien är mycket enklare, än om jag kom direkt från Gävle och hit. 

Vi tittade i olika butiker och hann även med en lunch innnan det var dags att åka hemåt igen. Man hinner inte mycket och det krävs god planering, lite shopping blev det i alla fall.
  

  



Alldeles nyss efter middagen, tog faktiskt Deb och jag en liten promenad längs gatan, för vi var så nyfikna...Det är bröllopssäsong här just nu och i huset bredvid pågår ett jätteparty och då menar jag jätteparty! Alla är så fantastiskt uppklädda och de indiska kläderna är bara så helt ljuvligt vackra, dom är riktiga konstverk! Och väger ton med alla broderier och pärlor.

Ska krypa i säng strax och försöka smälta alla intryck...

Oj, oj… Det finns faktiskt bättre sätt att starta resandet på, mitt sätt var en mardröm, jag trodde ärligt talat att jag skulle bli kvar i Belgrad.

Jag satte Claes i en taxi kl 11, i måndags( just nu är jag lite dagvill) sen var det två timmar tills jag skulle iväg. Pratade med mamma som helt riktigt rekommenderade att jag borde ta kopior av pass och visum, utifall att…

Tog en taxi till flygplatsen i god tid, kom ihåg att slänga soporna.
I incheckningskön plockade jag fram mina resehandlingar, hjärtat stannade nästan, passet var inte där. Detta är inte sant, det händer bara inte (senare har jag fått bekräftat att det gör det, min kära Deb har också upplevt det!).
Snabb koll, när är senaste tiden för incheckning? --30 minuter innan avresa…
Jag sprang ut till taxin, samma kille som kört mig dit stannade och undrade upprört vad som hänt. Han körde mig tillbaka till Belgrad och lovade att vi skulle hinna, vi hade en timme på oss.
Väl hemma där låg passet så fint i kopieringsmaskinen!  Jag antar att mamma inte menade att jag skulle lämna det där?! 
Men tack och lov, vi hann!

Flyget som var försenat tog mig till Istanbul, på denna enorma flygplats skulle jag kliva av, skaffa nytt boardingkort och hinna till gaten på 30 minuter. Jag kan säga att skjortan dröp av svett när jag äntligen satt på planet till Delhi. Det har helt klart varit en mycket svettig dag.
På planet satt bredvid en riktig munk, en lama, en mycket belevad och vis man och plötsligt var dagens all stress som bortblåst. Resan gick jättebra,även om det var tröttsamt på slutet.

Landade i Indien kl.04, passerade passkontroll och hälsokontroll! Här är dom verkligen nojiga om svinunflensan, all personal satt med munskydd på.
Snabbt fick jag min väska, ingen tittade i den, tur eftersom jag hade "lite" mat med.
Där stod så kära Deborah och väntade på mig!!!

Helt underbart!! Chauffören körde oss i deras blåa Volvo hem, en ca 20 minuters tur när det inte är trafik,  till deras fantastiska hus!  
Vi insåg båda att det bästa var att krypa i säng och sova några timmar....

Jag sov till 9.30 i mitt fantastiska sovrum med eget badrum och balkong, det här är utsikten!

Huset jag får chansen att bo i är verkligen superhäftigt och jag njuter av att få chans att bo så här, som det värsta lyxhotell, men det är bara vi och tjänstefolket här!
Frukosten med färsk mango, åt vi ute i pation!
Vädret är verkligen behagligt nu, för kallt för att bada dock, + 30 på dagtid och +15 nattetid.

Vi njuter verkligen av att vara tillsammans igen och pratar i munnen på varandra hela tiden...

I Indien är kontrasterna mellan hur människor lever enormt stor och vi är helt klart otroligt priviligierade!
För att vänja sig med maten åt vi lunchbuffé på ett femstjärnigt hotell första dagen, tillsammmans med Heidi, också hon ett mycket kärt återseende! och Kamilla.
Jag säger bara det, det är som att befinna sig i in gammal engelsk långfilm från Indien under kolonialtiden.

På kvällen bjöd Heidi oss på ostfondue i sitt lilla slott!

Vilka ställen det finns! Det går helt enkelt inte att förklara. Dom kallas farmhouse, dessa stora hus med jätteträdgårdar. Det här området ligger ett par mil utanför Delhi och det finns ca 250 hus, bakom höga murar med grindar och vakter till alla, vilket är synd för då kan man ju inte tjyvkika. Det är också helt olämpligt att promenera som vit i området. Vi åker bil med chaufför vart vi ska, även om det så bara är 5 minuters promenad.

David såg jag som hastigast när han släppte in oss när jag kom, ikväll kom han sedan jag redan lagt mig, både han och Stein-Erik jobbar jättemycket.

Fjärilar i magen, börjar det bli nu...
Om några timmar bär det iväg på min minst sagt spännande resa till en helt annan del av världen!
Deb har lovat att stå och vänta på mig när jag landar i Delhi klockan 4 på morgonen, lokal tid. Och sen är planen att jag ska umgås med henne och Heidi under veckan, och med deras män när dom behagar komma hem från jobbet. Jag har inga planer på att se en massa turistgrejer. Det får vi ta när Claes åker med!

Jag har ingen aning om hur det är med internetuppkopplingen där borta, så om inte annat får ni ge er till tåls tills jag kommer hem igen på lördag.

Ha det riktigt bra allihopa! Vi hörs! 

Nu har det varit kallt så många dagar, men idag har dunjackan verkligen suttit ivägen. När jag kom hem på eftermiddagen visade termometern +23 grader. Det är svårt att hänga med i växlingarna!

Jag och Sasa fortsätter att träffas för engelska studier och han gör stora framsteg! Han har också bra uttal i både engelska och svenska! Så vem vet vi kanske fortsätter med ett språk till...

Jentelunchen åt vi idag på Vapiano, jättetrevligt och precis samma koncept som i Stockholm. Alla var nöjda!


Sen for jag till Indiska Ambassaden och hämtade ut mitt pass, det har inte känts helt ok att vara utan passet i nästan en vecka, det är ett viktigt dokument när man inte är på hemmaplan. Nu har jag det i alla fall igen och med turistvisum till Indien för sex månader !
Så nu är det bara att börja packa!

När Natasa, min fd kollega,  slutade jobbet kl 17 träffades vi utanför amerikanska ambassaden och gick iväg och tog en fika med lite ost, vin och utsikt över stan. Vi var till nya Slavija hotellets sjunde våning, där jag var med grabbarna, Natasa hade aldrig varit där tidigare och även hon var imponerad!
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, tiden bara flöt iväg, en härlig stund!

Claes är i Maribor och kommer tillbaks i morgon kväll.

Claes åkte på tjänsteresa till Frankrike/Belgien i fredags morse och lämnade mig "home alone" hela helgen.

Jag "svingade" mig upp på hästryggen, skönt att testa på igen, men jag är fortfarande stel. Det är i alla fall mysigt att bara vara bland alla hästar och människor i stallet.
När jag åkte hemåt var det lite avstängt i stan, så det var bökigt att ta sig fram. Efteråt fick jag veta att det var "förövning" för presidentbesöket från Ryssland, som sker idag!! Hela stan kryllar av poliser i varje gathörn. Inte vet jag vad dom gör egentligen.

På eftermiddagen träffade jag Marianne och Marko(M&M) och deras kompanjoner från Sverige och vi åt middag tillsammans, sen gick jag hem och pluggade.
Hela lördagen satt jag böjd över böckerna, och varvade med telefonsamtal till höger och vänster, en skön men lite halvtråkig dag. Det är inte så kul att vara ensam på helgen. Men jag fick iväg min uppgift som skulle vara klar till 18/10.

I hällande regn åkte jag, M&M och deras besökare på en utflykt till Vrujci på söndagen, det är alltid skoj att ta en liten tur, även om vi denna gång inte såg speciellt mycket av landskapet.

Igår var jag till frissan och sen hämtade jag upp Claes som kom på kvällen. Så det har mest kännts som en transportsträcka.... så är det ibland och jag är nöjd med det, men det ger inte mycket att blogga om.

Andreas har tentat idag och han verkade nöjd efteråt. Carolina har legat på stranden och solat och badat i helgen och verkar mer en nöjd med sin utflykt.

Nu ska jag gå till marknaden och köpa några kilo valnötter till Mamma och Deborah, som båda önskar det.

                                   

Jag gillar Kaj Pollack, han säger "Är det rätt är det lätt och är det lätt är det rätt!".
Och nu var det lätt...
Claes åker till Berlin den 26 oktober och blir borta hela veckan. Jag funderade över vad jag ska göra då och nämnde att jag kanske ska åka till Indien... Ja gör det sa Claes! Vad ska du dit och göra sa Fredrik, men tyckte samtidigt att såklart ska du åka dit!
Jag skickade ett mail till Deb för att kolla om hon är hemma och vill ha besök, det ville hon gärna!
Igårkväll bokade jag biljett Belgrad-New Delhi tur och retur, via Istanbul. När allt var fixat kom jag att tänka på Visum, behövs det? Tack och lov för internet, all information går att hämta där och visst behövs visum, för alla som ska till Indien av nån anledning.
Så i morse ringde jag Indiska ambassaden i Belgrad och hörde vad som behövdes, sen var det bara att traska dit och göra en ansökan, färdigt om en vecka!

Nu är det bara att börja packa!

Det regnar "cats and dogs", som engelsmännen säger. Det startade lite smått i söndags och tilltog under natten till igår, fortsatte HELA dagen och även nu. Temperaturen har sjunkit till +6.
Claes har letat fram vinterjackor och paraply.
Jag stannade inne hela dagen igår, kunde inte tänka mig att gå ut om jag inte absolut måste och det gjorde jag inte.
Jag ringde återbud till ridningen, det var lika bra tyckte dom eftersom hela anläggningen såg ut som att syndafloden dragit fram.
Min student sms:ade återbud, det var igenkorkat med trafiken in till stan, skönt tyckte jag, ännu en anledning att vara inne.
Vad gjorde jag då? Ett ypperligt tillfälle att studera, men jag kan skylla på att det var flera webadresser i Sverige som inte fungerade igår, av nån anledning.
Jag gick igenom en del gamla mail och hittade ett intressant från Helena med en länk till www.bridgeforlaget.se
Det gick att gratis ladda hem ett program om hur man lär sig grunderna i bridgespelandets konst. Jisses vad roligt det är, jag blev sittande i flera timmar!
Sen låg jag i soffan och kollade på TV, jag har många kanaler att sappa mellan...
SKÖNT!!

PS Glömde skriva att det regnade in i sovrummet, det bara skvalade...

Så fort dagarna går, jag hinner inte med att skriva...

Torsdagmorgon for vi över Donau på Panchevobron, ett helt annat håll än tidigare. Där fick Philip kolla på Lexus showroom och ta lite bilder, att visa för pappa Kjell. Sen fick dom se Veolias bussdepå och kontor, och hälsa på dom som jobbar där.


Jag gick hem och pluggade medan dom fortsatte plåta på stan på egen hand.
Jag är så tacksam för allt jag lärt mig av Andreas pluggande: Att bara göra det dom frågar efter och inte lägga ner hela själen....Ändå så lade jag ner flera timmar på fredagen också.

Igår for alla killarna med Claes i spetsen till "Claes Olsson" och kollade på "kokare" och till flygplansmuseet med gamla krigsplan.
På eftermiddagen åkte vi ut en bit utanför stan och åt en typisk serbisk lördagmiddag på Radmilovac, där vi satt i trädgården under träd och parasoller. Det blev serbiska förrätter och sedan helstekt lamm och get! Ingen av oss var hungrig när vi åkte därifrån.

Det är alltid roligt att smaka på olika upplevelser och för dom här killarna var allt nytt...och dom var modiga och testade det mesta!

Kvällen slutade med hängande mungipor sedan Sverige förlorat mot Danmark i fotboll. Desto lyckligare var serberna som vann, hemma, mot Rumänien 5-0.

Idag har det regnat för första gången på jag vet inte när och det gjorde saken lite lättare för Philip och Jonas att åka hemåt. Dom ser båda fram emot att komma tillbaka! Vilket vi tar som ett gott betyg.

Dagarna med två 18-åringar är helt fulla av aktiviteter och när vi äntligen kommer hem är jag helt trött, så även i kväll.
Vi har trevligt ihop och jag försöker visa en massa platser, som kan vara värda att fotograferas.
Igår började vi med grönsaksmarknad och Skadarlija, sen tog vi bilen till Ada, där cyklade vi ett varv runt sjön och åt klassiska Cavapi med Sopska till lunch.

En tur till Hippodromen, min ridklubb och sen upp på Skidklubb Aleksander, med fin utsikt, men för dålig sol, på väg ner. När det ändå var för mörkt för att fota, så for vi på två köpcenter, Delta city och Usce. Där åt vi på Vapiano!!

Idag gick killarna själva fram till 15 och jag var på jentelunch. Sen åkte vi tillbaka till "Aleksander" och nya bilder på utsikten. Fick tips av mina kamrater om en utsiktspunkt i Zemun, den var vi tvugna att besöka, vilket var häftigt. Gav oss också ner i Zemun mot Donau och kollade på olika splava efter kajen.

På vägen hem var det nästan mörkt och då var det läge att ta lite kvällsbilder över stan och Sveti Sava, den stora kyrkan.
Middagen serverades på vår restaurang.

Igår kväll dök det upp två 18-åringar här i Belgrad. Det är min gudson Philip och hans kompis Jonas (från Hedesunda), som ska vara här i en vecka och fotografera för ett projekt i skolan.
Idag har vi alltså gått runt och kollat på en massa olika grejer, och gått det har vi gjort, närmare bestämt 20 000 steg, perfekt.
Jag vill ju såklart visa allt, så att dom sedan får välja vad dom vill plåta och visa med sina bilder, det är jättespännande.
Vi har också hunnit med att äta av Douglas(lillebrors) alla rekommendationer, såsom extra god glass, finns bara i Belgrad! Biffiga köttbitar utan grönsaker och chokladsufflé. I morgon har Claes hotat med morotssopppa, för då åker han till Sarajevo.
Och vi fortsätter utforskandet av staden.

Ikväll har killarna gått ut en sväng på egen hand...

Vädret är fortfarande underbart över +25 och sol. Idag har vi varit till Hippodromen och kollat när Vanja hopptävlade. Tyvärr rev hästen två hinder och fick inte ens rida andra försöket. Han är fortfarande lite ung och saknar tävlingsrutin i kroppen, men han hoppar gärna.

Vi åkte vidare ner till Sava, där satt vi vid flodens strand i en gammal magasinsbyggnad, omgjord till restaurang. vi mumsade på olika spanska tapas och solen glittrade i floden. Läckra bilar och båtar gled förbi...

När vi kom hem igen tog jag itu med att sy nytt överdrag till strykbrädan och när symaskinen ändå var uppe fick det bli  en ny gardin i kontoret också. Det har varit på gång lika länge som min halvfärdiga stickning...

Checkade just med Cathis och Kjell, dom har lämnat Philip och Jonas på Arlanda. Förväntansfulla väntar killarna på flighten till Belgrad och deras fotovecka i Belgrad. Claes ska hämta upp dom.
Tur att Jat löste strejken som dom höll på med i veckan, så att killarna kan komma hit, hem kommer dom ju alltid på nåt sätt....

Smokva betyder fikon på serbiska, och idag handlade vi ett kilo av en liten söt gumma på marknaden.
Fikonen är mycket goda att äta som dom är. Dessutom har jag sett ett recept på "Fikonkompott till osten", som jag bara måste testa, så länge det finns fikon. Det är Anna och Fanny Bergenström, som skriver om det i den underbara kokboken "Kärlek, oliver och timjan", smaka på den titeln!
Fikonen sjuder i en lag av rödvin, socker och vanilj och det doftar fantastiskt gott. När dom svalnat ska vi avnjuta dem till en god ost, lite senare på lördagkvällen....


Carolina har haft en lugn lördag och Andreas är på retreat, i Flaten!

Först av allt, Anne-Christine mår bättre och vi följer hennes framsteg varje dag!!!

Nu ska jag snart iväg igen, jag "extraknäcker" som engelsklärare!
-Mamma säg att du skojar!,sa Andreas när jag berättade det för honom.

I början av september satt jag och pratade lite med Sasa, bartender, på vår restaurang. Det är en kille som jag inte pratat så mycket med tidigare, trots att han varit här över ett år, men nu kom vi igång och pratade om både det ena och det andra. Hans största dilemma är att han vill kunna engelska bättre, för att kunna söka jobba på ett kryssningsfartyg och komma ut i världen.
Det visade sig att med hans ynka lön, ca 1000 kr kvar att leva på, i månaden, när hyra och bil är betald inte räcker till nån engelsk kurs, så då sa jag att jag kan prata med honom om han vill. Han sken upp som en sol och blev jätteglad och trodde först inte att det var sant. Han vet ju inte att jag är en alien...
Jag skaffade en lärobok till honom, som det står Cambridge på och dan efter satte vi igång. Han har ju läst engelska i skolan, så vi börjar inte helt från noll, vilket underlättar betydligt.
Han är otroligt motiverad, smart och lär sig snabbt. Det är jätteskojigt och jag har verkligen en anledning att kliva upp ur sängen om morgnarna.
Vi träffas 3-5 gånger i veckan och då bjuder han på cappucino!