6 juni
Sveriges Nationaldag, Karolinas födelsedag (Fredriks fästmö) och Våran Bröllopsdag, 28 år !
Mycket att fira på denna dag och då vaknade vi, alla fyra, alldeles blåfrusna. Huset vi bodde i var helt oisolerat och utan värme, men det var varmt vatten i duschen och rena lakan. Man får vad man betalar för, vi betalade 10 Euro per person.
Det tog ett tag innan vi fick tillbaka värmen i våra kroppar, men efter lite frukost och lite färska bär, smultron och hallon åkte vi mot Bosnien.
Målet för dagen var Visegrad och bron över floden Drina, byggd 1571 och känd från boken med samma namn, skriven av Ivo Andric. Han fick Nobelpriset i litteratur 1961. Bron är mycket vacker och speciell med sina 11 valvbågar och finns med på UNESCOs världsarvslista.
Vi slog oss ner på en splav på Drina och njöt av en varsin öl à 8 kr, samtidigt som vi njöt av en underbara rofyllda omgivningen.
Resan fortsatte tillbaka in i Serbien till Mokra Gora med en uppbyggd trästad uppe i bergen, ner till Perucac vid Drina, igen och vidare efter floden till Banja Basta, där vi åt lunch.
Det är verkligen inte lätt att beskriva hur underbart vackert och mäktigt det är att resa runt i den här delen av Serbien. Bergen är mellan 1000 och 2000 meter höga, och däremellan är det böljande uppodlade kullar i små byar, det är grönt och frodigt överallt. Vägarna är smala och slingrar sig upp och ner för bergen, men ändå i riktigt bra standard. Det är enkelt att hitta god, vällagad mat och boende.
Vi åkte tillbaka upp till Tara, där hade Djordje fixat ett annat hus åt oss, med värme och allt.
Kvällen avslutades med lite mat, vi äter mycket och ofta när vi är tillsammans och serbisk dans Kolo.
http://www.youtube.com/watch?v=xxJMkRIQSpk&feature=related
Det var Marianne, jag och några PRO-tanter i 70-80 års ålder som dansade tillsammans och hade jätteskojigt. Det var en man där och dansade med alla tanter, och gissa vad, han bor i Lund, pratar svenska och är i Serbien på semester! Alla dessa möten!
Dagen efter var vi lite trötta men varma. Vi stannade till i Sljivovica för frukost och fortsatte sedan via Uzice och en vacker sjö, till Cacak. Marko ringde sin syster Lela och bad henne fixa en Gibanica, vilket hon gjorde och bjöd på när vi kom till Belgrad.
Trötta och nöjda landade vi sedan hemma igen.
Claes packade om för några dagar i Wien och det blev tidig sänggång.
Gissade om vi hoppade högt när Claes mobil skrällde klockan 22.30 !
Det var Carolina som ville dela med sig av "Brusan" till sin pappa, jättegulligt!
Vi somnade om med ett stort leende på läpparna.
Mycket att fira på denna dag och då vaknade vi, alla fyra, alldeles blåfrusna. Huset vi bodde i var helt oisolerat och utan värme, men det var varmt vatten i duschen och rena lakan. Man får vad man betalar för, vi betalade 10 Euro per person.
Det tog ett tag innan vi fick tillbaka värmen i våra kroppar, men efter lite frukost och lite färska bär, smultron och hallon åkte vi mot Bosnien.
Målet för dagen var Visegrad och bron över floden Drina, byggd 1571 och känd från boken med samma namn, skriven av Ivo Andric. Han fick Nobelpriset i litteratur 1961. Bron är mycket vacker och speciell med sina 11 valvbågar och finns med på UNESCOs världsarvslista.
Vi slog oss ner på en splav på Drina och njöt av en varsin öl à 8 kr, samtidigt som vi njöt av en underbara rofyllda omgivningen.
Resan fortsatte tillbaka in i Serbien till Mokra Gora med en uppbyggd trästad uppe i bergen, ner till Perucac vid Drina, igen och vidare efter floden till Banja Basta, där vi åt lunch.
Det är verkligen inte lätt att beskriva hur underbart vackert och mäktigt det är att resa runt i den här delen av Serbien. Bergen är mellan 1000 och 2000 meter höga, och däremellan är det böljande uppodlade kullar i små byar, det är grönt och frodigt överallt. Vägarna är smala och slingrar sig upp och ner för bergen, men ändå i riktigt bra standard. Det är enkelt att hitta god, vällagad mat och boende.
Vi åkte tillbaka upp till Tara, där hade Djordje fixat ett annat hus åt oss, med värme och allt.
Kvällen avslutades med lite mat, vi äter mycket och ofta när vi är tillsammans och serbisk dans Kolo.
http://www.youtube.com/watch?v=xxJMkRIQSpk&feature=related
Det var Marianne, jag och några PRO-tanter i 70-80 års ålder som dansade tillsammans och hade jätteskojigt. Det var en man där och dansade med alla tanter, och gissa vad, han bor i Lund, pratar svenska och är i Serbien på semester! Alla dessa möten!
Dagen efter var vi lite trötta men varma. Vi stannade till i Sljivovica för frukost och fortsatte sedan via Uzice och en vacker sjö, till Cacak. Marko ringde sin syster Lela och bad henne fixa en Gibanica, vilket hon gjorde och bjöd på när vi kom till Belgrad.
Trötta och nöjda landade vi sedan hemma igen.
Claes packade om för några dagar i Wien och det blev tidig sänggång.
Gissade om vi hoppade högt när Claes mobil skrällde klockan 22.30 !
Det var Carolina som ville dela med sig av "Brusan" till sin pappa, jättegulligt!
Vi somnade om med ett stort leende på läpparna.
Kommentarer
Postat av: Bernike
HUR hinner man med så mycket som Ni gör?? :D
28 år!! Beundransvärt, så stort GRATTIS! Ni är verkligen som skapta för varandra.
KRAM!
Trackback
