Farewell party

Igårr kväll hade Veolia bjudit in ett hundratal gäster och samarbetspartners till Claes officiella avskedparty.
Dom hade i god tid valt ett mycket lämpligt ställe och förberett på en mängd vis. Men på serbiskt vis kan det gärna strula lite och Jelena, Claes sekreterare,
höll på att få en hjärtattack när Yacht Club hörde av sig i måndags och meddelade att de inte hade något serveringstillstånd. Alla inbjudningar hade ju gått ut till gästerna och något reservalternativ fanns inte. Men om dom betalade hälften av kostnaden i förväg så skulle det nog ordna sig... och det gjorde det.
Från 17 var det mottagning på Yacht Club som ligger så fint i Zemun nedanför hotel Jugoslavia vid Donau.
Vädret var perfekt, +30, en nedgående sol och lätt bris. Maten, buffé med allt man behöver smakade bra, personalen som serverade var duktiga och trevliga. Orkestern spelade riktigt bra och innan hade jag fått en lista med 300 låtar att välja från, min enda insats för festen, och jag valde en massa mysiga låtar som jag gillar.
Claes tog emot alla gäster och jag var stolt att stå där vid hans sida.
Han fick en mängd fina presenter och det var många som uttryckte sin uppskattning över det arbete han utfört här i Serbien. Jag har nog lite svårt fortfarande att fatta hur inflytelserik och stor han är här... Han fick till och med ta emot en guldplakett för allt han gjort för utvecklingen av transportnäringen, vad det gäller persontransporter här i Serbien. Han har varit den förste presidenten i denna sammanslutning av olika bolag och ministerier som jobbar med dessa frågor.
(Lite svårt att förklara för mig, ni får prata med Claes senare)
Jag är imponerad och stolt!
Kvällen fortsatte med mingel och dans kring poolen. Det kändes som att vara mitt i en film, lite overkligt, genom att tillhöra huvudpersonen riktades många blickar mot oss. Den anställde fotografen har gjort av med massor av bilder, där vi säkert är med på de flesta :) Det var många människor som rörde sig på kajen, och säkert undrade vad det var för party på gång.
Även om stämningen var lite ledsam, både från vår sida och från flera av gästerna, så var den ändå god och glad, en fin kväll. Jag dansade som jag inte gjort sen min femtioårsdag, eller den gamla goda I14 tiden. Så idag har jag ont i var enda muskel, och alla fötter, men det är det värt, nu när jag går omkring med ett stort leende på läpparna!
Undrar hur Gordanas fötter mår idag??

Kommentarer
Postat av: Ettan

Men vad trevligt för er och i första hand för Claes förstås! President, jo jag tackar jag.

Verkligen storstilat evenemang. Och vilket väder!

Det blir ett fint minne att ta med hem.

Kram till er båda

2012-06-21 @ 17:34:54
Postat av: Bernike

ja, vilken grej ni gjort! Claes är beundransvärd o det är du med!!

Kram o välkomna hem är ni verkligen även om vi inte ses så ofta. <3

2012-07-24 @ 16:34:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0