Separationångest
Innan Claes och jag flyttade ihop 1979, hade jag länge kollat in en jättesnygg soffa, som jag verkligen ville ha. Den fanns hos Möbelproduktion i backen på Södra Kungsgatan för er som kommer ihåg... Den var jättedyr då och lyckan var stor när den blev våran och har följt oss sen dess. Först på Sörbygatan och sedan vidare till Drejargatan, där den bodde i 22 år. Den har hållit sig snygg och fräsch på alla sätt och vi har inte ens vänt på dynorna, jag tröttnade aldrig på den! Visserligen tycker Andreas att han nästan aldrig fick sitta i den.
När det så var dags för flytt till Brunnsgatan undrade Carolina vad vi skulle ha för soffa där?
Jag tittade frågande på henne: "Våran soffa såklart!", blev svaret.
"Men mamma, hur länge har ni haft den?"
"Sen vi flyttade ihop 1979, 28 år!"
"Ja, du hör ju själv, den har gjort sitt, det är dags för en ny!"
Och så fick det bli även om det inte var ett lätt beslut för mig ( när jag pratade med henne alldeles nyss har hon lättare att förstå min vånda, hon har ju inlett ett förhållande med sin egen soffa sen ett år tillbaka...) men det fick bli en långsam utfasning. Soffan fick följa med till Belgrad och här har den bott och blivit väl använd i fem år.
Varje dag har jag njutit av den, men nu är detta långa förhållande över. Vi har ju börjat packa våra saker som ska tillbaka till Sverige och soffan har fått ett nytt hem!
I lördags fick den flytta ut på landet utanför Belgrad till Nena och hennes familj. Där kommer den att få ett gott hem och bli väl omhändertagen, säkert lever den bra i ytterligare minst 10 år tillsammans med några andra "möbelkompisar" som den umgåtts med länge.
Nena och de andra var så otroligt glada över alla grejer de fick och vi blev bjudna hem till dem tillsammans med soffan. Hela dan var vi där, dom bor verkligen jättefint och det var lugnt och skönt att sitta där i deras trädgård. Vi bjöds på mat och dryck från vi kom till vi gick. Nena hade varit uppe kl. 6 och bakat bröd, gjort sallad och när vi kom grillade hon foreller. Jättegott!
Claes blev alldeles trött...
Kommentarer
Postat av: Ettan
När Leif och jag 1966 flyttade till Brunnsgatan 54 och fick ett sovrum köpte vi en Dux-säng också hos Möbelproduktion. Expediten sa då att den här sängen kommer att räcka livet ut. Jag börjar tro honom för vi använder den faktiskt fortfarande.
Lycka till med allt packande.
Kram
Postat av: Cajsa
Känner också kval med att soffan försvinner ut ur historien. Gläd dock med att det är Nene som tar över vårdnaden. Det är hon värd!
Välkomna hem!!
Trackback
