Fredag 22 juli
Ytterligare en skön dag har vi haft på stranden. Vi bättrar på solbrännan varje dag. Idag har vi dessutom haft snorkelkurs med Marianne, en duktig och ambitiös elev som överträffade sig själv. Med ett belåtet leende klev hon upp ur vattnet, när hon simmat flera meter andandes i snorkeln.
Sen var det dags att föbereda oss för kvällens spännande middag, som vi med hjälp av Milutin bokat på StariMlin.
Stari Mlin betyder gamla kvarnen. Ungefär 200 meter från vårt hus finns en gammal kvarn, som har funnits i flera hundra år och i samma familj i fem generationer. Där håller man nu på att sakta sakta renovera kvarnen, som visserligen fungerar och där man på våren maler man majs och får fint majsmjöl att baka proja av.
Man har även i liten skala börjat ta emot matgäster. Frun i huset står för all matlagning, hon lagar allt från grunden, det mesta har växt i deras egen trädgård eller vuxit upp på gården.
Vi bjöd alltså med Milutin och hans fru Tanja och gick dit, vi hade också frågat efter Ivan, sonen i huset som översatte och hjälpte sin mamma Biljana att förklara vad vi serverades. När vi kom fram möttes vi av det mest fantastiska smörgåsbord, där allt var vällagat och jättegott, hon måste hållit på i flera dagar!
Det var olika sallader, grönsaksinläggningar, pajer, flera olika bröd, ostar och lufttorkad skinka. Till det serverades som sig bör rakija gjord på losa, vita druvor och vatten.
När vi ätit av allt flera gånger och kände att det höll på komma ut genom öronen, så var det dags för varmrätten... Jagnjetina ispod sača!
I två timmar hade lamm och potatis lagats till i en järngryta under glöden och det smakade ljuvligt! Hemgjort rött vin, som inte var lika gott som allt annat, serverades till. För all mat och dryck betalade vi 20 Euro per person.
Av någon anledning har Milutin och hans fru, som också skötte poolen där vi bodde förra året, fått för sig att vi är från svenska ambassaden i Belgrad, så vi behandlades därefter. Vi hade inte hjärta att göra dem besvikna. När vi ätit färdigt och skulle tacka Biljana för den fantastiska maten, kom Peter med en av sina lysande idéer... "Enligt svensk tradition, brukar vi alla stå upp och sjunga ett tack..." vilket vi också gjorde, i form av "Helan går":) Gissa om vi hade svårt att hålla oss.... Dom tycker säkert att vi är jättekonstiga.
Sen var det dags att föbereda oss för kvällens spännande middag, som vi med hjälp av Milutin bokat på StariMlin.
Stari Mlin betyder gamla kvarnen. Ungefär 200 meter från vårt hus finns en gammal kvarn, som har funnits i flera hundra år och i samma familj i fem generationer. Där håller man nu på att sakta sakta renovera kvarnen, som visserligen fungerar och där man på våren maler man majs och får fint majsmjöl att baka proja av.
Man har även i liten skala börjat ta emot matgäster. Frun i huset står för all matlagning, hon lagar allt från grunden, det mesta har växt i deras egen trädgård eller vuxit upp på gården.
Vi bjöd alltså med Milutin och hans fru Tanja och gick dit, vi hade också frågat efter Ivan, sonen i huset som översatte och hjälpte sin mamma Biljana att förklara vad vi serverades. När vi kom fram möttes vi av det mest fantastiska smörgåsbord, där allt var vällagat och jättegott, hon måste hållit på i flera dagar!
Det var olika sallader, grönsaksinläggningar, pajer, flera olika bröd, ostar och lufttorkad skinka. Till det serverades som sig bör rakija gjord på losa, vita druvor och vatten.
När vi ätit av allt flera gånger och kände att det höll på komma ut genom öronen, så var det dags för varmrätten... Jagnjetina ispod sača!
I två timmar hade lamm och potatis lagats till i en järngryta under glöden och det smakade ljuvligt! Hemgjort rött vin, som inte var lika gott som allt annat, serverades till. För all mat och dryck betalade vi 20 Euro per person.
Av någon anledning har Milutin och hans fru, som också skötte poolen där vi bodde förra året, fått för sig att vi är från svenska ambassaden i Belgrad, så vi behandlades därefter. Vi hade inte hjärta att göra dem besvikna. När vi ätit färdigt och skulle tacka Biljana för den fantastiska maten, kom Peter med en av sina lysande idéer... "Enligt svensk tradition, brukar vi alla stå upp och sjunga ett tack..." vilket vi också gjorde, i form av "Helan går":) Gissa om vi hade svårt att hålla oss.... Dom tycker säkert att vi är jättekonstiga.
Kommentarer
Trackback
