Vardag igen?
Claes jobbade hemma igår. Serberna hade nån form av ledighet igen, det är lite svårt att hålla reda på olika saker som dom gärna firar, för att få ledigt, såklart.
Vi träffade Marko och Mikitsa, mitt på dan, nåt affärsmöte med "oljegubbar", och jag fick också vara med och lyssna. Helt klart intressant att lyssna på när världens bästa serber presenterar sin affärsidé och hur de kan leverera motorolja.
Marko har varit här i två veckor och åker tillbaka till Sala idag.
Igår kväll var vi hembjudna till Dragan och Jasmina, på middag. Tar festligheterna aldrig slut?
Dragan är en affärskontakt till Claes och i höstas var vi inbjudna på hans familjs Slava, det ska jag skriva om en annan gång.
Sonen Nesha, 21 år, hämtade oss och körde oss hem till Zemun. Vi kom till ett vanligt serbiskt hem, som radhus i tre eller fyra våningar. Jasmina och hennes svärmor hade lagat en massa mat och bakat bröd, under dagen. Medan svärmor satt i soffan och kollade på TV, satte vi oss ner vid middagsbordet. Där var det framdukat, ostar, korvar, paprika, syrade grönsaker, spenatpaj, bröd, ajvar och annat smått och gott. Allting hemlagat och välsmakande! Till det serverades Rakija och vatten. Sedan kom det fram grillat kött och korv och deras eget vin Carigrad, ett mycket gott serbiskt rött vin. Dragan är vinproducent och han har druvodlingen norr om Belgrad. Han lovade mig att få komma dit i september och hjälpa till att plocka druvorna, en dröm jag har haft ett tag. Mer mat, Sarma, kåldolmar gjorda av syrad kål, och just deras hemlagade är jättegoda! Till kaffet fick vi små bakelser.
Vi hade mycket trevligt och kommunicerade så gott vi kunde på engelska och serbiska, Jasmina pratar inte mycket engelska, men sonen Peter, 24, och Nesha, kom och gick under kvällen, och dom pratar mer. Såklart blev det bussprat, men också resor, njuta av livet, dykning, militärtjänstgöring, familjer samt seder och bruk.
Något som är mycket påtagligt är den serbiska gästfriheten och alltid gott om mat. För serberna är det viktigt att det alltid är mycket mat över, när gästerna ätit färdigt. Det är ett gott tecken på att alla är nöjda. Inget "räckte precis" här inte!
Med oss hem fick vi en stor bit getost, flera flaskor vin och en flaska Rakija. Nesha skjutsade oss hem också och jag fick hans telefonnummer ifall Carolina och Andreas behöver sällskap ut på någon club, när dom kommer hit eller om jag behöver hjälp att boka bord nånstans. Han känner tydligen "alla".
Idag är ridningen inställd, för kallt och för mycket snö! Jag bloggar och pratar i telefon och ska nu ge mig på Billy !!
Vi träffade Marko och Mikitsa, mitt på dan, nåt affärsmöte med "oljegubbar", och jag fick också vara med och lyssna. Helt klart intressant att lyssna på när världens bästa serber presenterar sin affärsidé och hur de kan leverera motorolja.
Marko har varit här i två veckor och åker tillbaka till Sala idag.
Igår kväll var vi hembjudna till Dragan och Jasmina, på middag. Tar festligheterna aldrig slut?
Dragan är en affärskontakt till Claes och i höstas var vi inbjudna på hans familjs Slava, det ska jag skriva om en annan gång.
Sonen Nesha, 21 år, hämtade oss och körde oss hem till Zemun. Vi kom till ett vanligt serbiskt hem, som radhus i tre eller fyra våningar. Jasmina och hennes svärmor hade lagat en massa mat och bakat bröd, under dagen. Medan svärmor satt i soffan och kollade på TV, satte vi oss ner vid middagsbordet. Där var det framdukat, ostar, korvar, paprika, syrade grönsaker, spenatpaj, bröd, ajvar och annat smått och gott. Allting hemlagat och välsmakande! Till det serverades Rakija och vatten. Sedan kom det fram grillat kött och korv och deras eget vin Carigrad, ett mycket gott serbiskt rött vin. Dragan är vinproducent och han har druvodlingen norr om Belgrad. Han lovade mig att få komma dit i september och hjälpa till att plocka druvorna, en dröm jag har haft ett tag. Mer mat, Sarma, kåldolmar gjorda av syrad kål, och just deras hemlagade är jättegoda! Till kaffet fick vi små bakelser.
Vi hade mycket trevligt och kommunicerade så gott vi kunde på engelska och serbiska, Jasmina pratar inte mycket engelska, men sonen Peter, 24, och Nesha, kom och gick under kvällen, och dom pratar mer. Såklart blev det bussprat, men också resor, njuta av livet, dykning, militärtjänstgöring, familjer samt seder och bruk.
Något som är mycket påtagligt är den serbiska gästfriheten och alltid gott om mat. För serberna är det viktigt att det alltid är mycket mat över, när gästerna ätit färdigt. Det är ett gott tecken på att alla är nöjda. Inget "räckte precis" här inte!
Med oss hem fick vi en stor bit getost, flera flaskor vin och en flaska Rakija. Nesha skjutsade oss hem också och jag fick hans telefonnummer ifall Carolina och Andreas behöver sällskap ut på någon club, när dom kommer hit eller om jag behöver hjälp att boka bord nånstans. Han känner tydligen "alla".
Idag är ridningen inställd, för kallt och för mycket snö! Jag bloggar och pratar i telefon och ska nu ge mig på Billy !!
Kommentarer
Postat av: Helena
Nu har jag också upptäckt och njutit av bilderna från balen. Och denb där sushi-lunchen som såg ut som en tavla. Fantastiskt!
Postat av: Frida
Vad roligt att läsa om era äventyr i europa! Åh, balen...!
Det kändes lite läskigt att sticka intramuskulärt men så skönt att ha det gjort, nu är det bara att göra det igen och igen för att få in tekniken.
Jag har funderat många gånger på att läsa till läkare men så blev det ssk ist. Läkare kan jag bli sen, när jag blir stor. :)
Stor kram!
Trackback
