gg i belgrad

Idag hade jag samlat ihop mig för att åka till Hippodromen och börja rida igen. Det var ett tag sen sist, det har varit för kallt och för mycket snö helt enkelt.
Jag klev  på spårvagnen och satt ner och läste i godan ro i min nya  bok, då någon klappar mig på axeln, det är kontrollanten som vill se min biljett. OK, jag halar fram den, och hon talar på serbiska om för mig att den inte gäller, jag talar om att jag inte förstår och hon pratar ingen engelska. Såklart har hon en manlig kollega med sig och han pratar engelska. Biljetten är alltså ogiltig, och som straff ska jag betala 3000 dinarer (360 kr). Jag talar om att jag inte har så mycket pengar, då får jag kliva av spårvagnen tillsammans med dom. Han vill se passet, som jag inte heller har med, bara en kopia och han rycker på axlarna samtidigt som han tar en djup suck. Jag ska följa med till hans kontor och betala, samtidigt som jag talar om för honom att jag inte heller har några kreditkort, så gömmer jag pengar och kreditkort under bottenplattan i min väska. Tar upp 1000 dinarer och talar om att det är allt jag har, visar en till av mina biljetter, han river den och säger att den inte gäller längre. Det är nya biljetter nu, gula istället för lila.  Efter en del palavrande får jag veta att det är nytt från 15 februari. Hur sjutton ska jag veta det?? Det finns ingen information någonstans.
Han ryckte på axlarna igen och jag fick gå.... men fy fasen vilken läskig känsla, att bli tagen på detta sätt. Och det har varit serbernas vardag under så himla många år. Jag blir åter ödmjuk för deras situation, som inte är över ännu.
Vanja skrattade och sa åt mig att bara prata svenska nästa gång. Jag drack té med henne och sen åkte jag hem igen utan ridtur, det blev helt enkelt för sent.

Träffade Lena, AnnTorhild och Ros-Marie på lunchen, dom har också bara lila biljetter. Dags att köpa nya!
Dom kunde också se tidningsrubrikerna framför sig....
"  BUSSBOLAGSCHEFENS FRU TAGEN PÅ BAR GÄRNING  MED OGILTIG BUSSBILJETT "
Hi hi