På promenad i Belgrad
De senaste dagarna har det droppat ordentligt från taken och det har varit värt att titta uppåt. Där har det funnits både jättestora istappar och en massa snö, som med hjälp av gravitationen letat sig nedåt. Och är det inte snö och is så kan det vara puts och sten från husen som ramlar ner.
Då är såklart frågan, ska man gå på trottoaren och riskera att få nåt i huvudet, eller i gatan och riskera att bli påkörd??
Jag har valt gatan i detta läge.
I normala fall, när det inte är vinter, brukar det vara på sin plats att titta var man sätter fötterna istället. Det är mycket vanligt med gropar, lösa plattor, gatstenar och hundskitar, när man banar sig fram på trottoaren bland alla parkerade bilar. JAA, dom står också på trottoarerna. Man parkerar helt enkelt där det råkar finnas lite plats.
Bajspåsar och tunnor till dom finns på en del håll, men det är nog ingen som vet hur dom ska användas. Framför allt inte alla lösdrivande hundar, och dom är många här i Belgrad. Enligt Claes har Brigitte Bardot varit här och utrotat hundfångarna och satt halsband på hundarna.... Tröttnar man på sin hund är det ju bara att släppa ut den bland de andra. Än så länge har dom inte attackerat mig. men väl skällt ut mig, när jag går med mina stavar, men det finns andra som blivit bitna, vilket givetvis är ett stort problem. Folk i allmänhet är snälla mot hundarna, dom ställer ut mat och fixar nåt att ligga på. En del fixar till och med hundkojor, denna finns på våran gata. Dom är så söta...eller hur?
Härom dagen blev jag också utskälld! Av ett äldre par som påstod att jag inte tagit upp det min gjort! Nu var det så att han inte gjort något, så det fanns liksom inget att ta upp men på det örat ville herrskapet inte lyssna. Till min stora förvåning, och glädje med för den delen, kan jag också skälla. Härligt med ilska från magen som får komma ut. Och det kan jag säga, att inte hade dom väntat sig sån kraftig moteld.
