Tvillingsjäl

I natt  låg jag och funderade lite över vad  det är egentligen med Deb som jag gillar så himla mycket? Det känns ju faktiskt som att vi har känt varandra jättelänge. Vi pratar i munnen på varandra hela tiden och förstår inte alltid vad vi säger, men är väl som två-åringar i det fallet, vi förstår varandra ändå...
Lite "udda"  eller säg unika känner vi oss båda två och när jag ser henne fara runt för att hinna med allt och alla innan hon åker på fredag så känner jag verkligen igen mig själv. Och jag gillar den här speglingen...
Vi är slarviga och sprider saker omkring oss, men vi är duktiga på att städa! Just nu är hallen full av skor och det ligger högar av papper lite här och där. Men i oordningen har vi också ett system, även om våra män har svårt att tro på det...
Vi köper gärna hyllor, pärmar, mappar, lådor, askar, små väskor etc för att organisera våra grejer, och emellanåt lyckas vi verkligen få till det och då är vi jättenöjda!
Vi gillar samma sorts mat och tycker om att äta och dricka gott! Vi älskar choklad, hennes chokladsufflé är helt underbar, det har jag pratat om tidigare.
Vi är öppna för att prova nya saker, som akupunktur, massage, dans, yoga och allt möjligt.  I Indien kommer hon att komma nära och få tillgång till Ayur Veda, vilket jag alltid varit nyfiken att prova. Eller varför inte fotvård i vardagsrummet...


Vi är duktiga på att spendera pengar och är generösa, men kan lika gärna, när det behövs vara snåla och hålla igen. Vi har inga behov av märkesgrejer, men njuter av vackra saker.
Båda två jobbar vi bäst under press och är med andra ord ofta ute i sista minuten, men vi blir också färdiga och kommer i rätt tid med rätt utrustning, till omgivningens förvåning.
Vi är spontana och för det mesta glada, vi skrattar mycket tillsammans, vi är bra på att fånga stunden och ta var på de tillfällen som dyker upp. Vi är helt oförutsägbara, random brukar Claes säga om mig. Det finns ingen agent som skulle lyckas klura ut i förväg vilket  som är vårt nästa steg...
Av alla knasiga saker som människor tycker att jag gör, som igår när jag tog en stor ranglig stege och klättrade upp i körsbärsträdet på ridklubben, så kan jag numera konstatera att det kunde lika gärna varit Deb... Vi gör sånt och det händer alltid nåt spännande. Alla har väl fått en puss på handen av taxichauffören....För oss är det inget konstigt med det.
Vi är duktiga på att uppmuntra varandra och lyfta fram varandras styrkor.
Vi är båda mycket familjekära och pratar gärna om nära och kära. Båda har vi stora familjer med många syskon. Hon är dock lillasysyter och jag storasyster. Vi älskar våra män, som är helt olika oss i många avseenden...

Det kommer att bli jättetomt när Deb åker på fredagmorgon och jag kommer att sakna henne jättemycket, men har nu många fler minnen av henne genom våra intensiva veckor tillsammans. Vilken rikedom!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0