gg i belgrad

Först ut som gästbloggare i min blogg är ingen mindre än min kära svägerska
CAJSA!

här med

Hälsningar från Hudik marknad 2009

Vi anländer till ett soligt Hudik på fredag morgon. På tågresan från Gävle hinner vi babbla om vad som hänt sedan vi sågs i Ockelbo och vad vi skall ta oss för när vi kommer fram. Några av er som förmodligen också läser Gillas blogg vet ju att Ann-Sofie och jag har vuxit fast i Carryn (som nuförtiden går under benämningen "serveringsvagnen". Ett uttryck vi inte lärt oss använda.) Det har visat sig att, förutom det vanliga utbudet wienerbröd, pizza, kaffe o korv. Så skall vi, i år, laga thai-mat. Vi diskuterar upprört om hur vi skall lyckas fritera räkor, nudlar, ormar och allt märkligt som kan ingå i detta.

När vi kliver av tåget har vi redan insett att vi kommer att misslyckas med all försäljning. Således går vi raka vägen till centrum och inhandlar ost/kex och vin som vi säkerligen behöver inför kvällen.

Väl framme vid vagnen börjar sanering. Vi skurar och putsar så allt skall vara fräscht som vanligt. Att det inte finns rinnande vatten gör ju att det blir lite bökigare men vi får till det så småningom. Nästa uppdrag är att få rätt på alla varor som skall in. Dessa finns i spridda skurar lite här och där men så småningom är det mesta på plats. Då inser vi att Thai-menyn skall bestå av friterade räkor, kycklingspett och vårrullar med ris. Vi stirrar förtvivlat på tre ris-kokare och funderar på vad som är upp och ned. Ingen av oss har hanterat motsvarande hjälpmedel tidigare. Då!! Som av en händelse tittar Ted förbi. Han har naturligtvis koll på denna utrustning och inviger oss i ris-kokandets konst.

En timme senare har jag kokat ris som räcker till att utfodra en skyttebataljon! Tack Ted! 

Resten av fredagen blir ingen succé eftersom regnet kommer under kvällen. Riset övergår till tapetklister men det visar sig att Plajpen (som vi alltid säger fel till o kallar Papen, eftersom han var med förut) kan fixa problemet. Plajpen är kocken du skällde ut Gilla, du minns va? Jädrar vad du läste för honom i Ockelbo 2007. Han jobbar i serveringen, som man numera envisas med att kalla ”Draken”,(vilket vi inte heller lärt oss göra). Nåväl, han vattnar på och säljer det till någon annan maträtt.
Så småningom tuffar vi ”hem” till Malnbaden och stugan vi delar med Eva från Ockelbo. Fram åker ost, vin, kex och lite värmeljus. Så sätter vi igång och babblar till 0330 (Idiotiskt men kul).

Detta till trots är vi på plats i tid för att öppna 1100. Riset är kokat och allt är på gång. Lördag och söndag blir bra dagar med mycket kö och varken mat eller kisspaus. En form av lunch på lördagen intas vid 18-tiden.

Men kul har vi Anso och jag, som lever i en liten bubbla i Carryn hela helgen. Under tiden vi jobbar hinner vi älta gamla minnen. Göran B som alltid slog alla dagskassorna med sina munkar. Pålitliga Karin och Ingvar. Bröderna Bäver som kanske inte alltid var lika pålitliga, men påhittiga. Claes o Affe som fixade till och rättade upp. Maggans maffiga grytor. Gillas marknadsföring med neon och textning. Carro och Andreas i karusellerna. Lena, Eva, kakor och födelsedagar…! Listan kan göras lång.

När söndagen går mot eftermiddag avlutar vi med sedvanlig kebab hos Ted. Vi skurar ur vagnen, tar tåget hem och skiljs åt med den uttjatade repliken.

”- Nu var det nog sista gången" – (igen!).

Kram till er alla från Cajsa o Ann-Sofie.