Bloggtorka...

...har jag haft den här veckan. Det var som att luften gick ur mig när Claes åkte tillbaka till sommaren i Belgrad!
Det är inte så att jag bara suttit hemma och stirrat i väggen, absolut inte, men jag har inte varit inspirerad att skriva.
Men när till och med Claes idag påpekade att det var längesen jag skrev....han brukar följa vårt liv på min blogg:)

Dom flesta dagarna cyklar jag till jobbet, men det är inte lika stor njutning när det regnar, kan jag säga.
Jag jobbar intensivt och har en komplicerad nöt att knäcka, en man är mycket svårt sjuk och det är hela tiden nya problemställningar att lösa. Men jag känner utmaningen och njuter av att tänka igen! Den här mannen och jag har ett mycket gott samarbete och här om dagen berömde han mig inför doktorn så jag höll på att spricka. "Utan den här systern hade jag inte levt idag, hon förstår verkligen vad jag behöver och ser till att det blir gjort". Förutom honom har jag 35 pensionärer till att försöka hinna med, vilket inte är så enkelt, tur att dom håller sig hyfsat friska och personalen över lag gör ett fantastiskt jobb.

Jag har varit bortbjuden på kvällarna.... och träffat Anna och Tina (Tomas och Uffe) vid två tillfällen, igår på dans på Parken,  Rolandz med Robert Gustavsson,  inte vet jag men jag fattade inte riktigt vitsen, han var nog i fel miljö...Han hade inte heller vett att veta när han skulle sluta och dom andra spelade mycket bättre.
Helena och Tom också vid två tillfällen, den ena gången fick även Claes vara med!!

Andreas är i Stockholm och ikväll har jag myspys här hemma med goda räkor och en bra bok!

Kommentarer
Postat av: Tina

Hej!

Härligt att träffas två gånger samma vecka!

Som kollega och föredetta arbetskamrat så kan jag verkligen förstå "mannen" på ditt jobb som berömde dig. Han är i goda händer kort och gott! Kul att du kom med ut på dans. Sånt skulle man göra oftare. Vi ses snart hemma i trädgården. Kram Tina

2009-07-24 @ 23:11:04
Postat av: Bernike

Håller med föregående talare. Har full förståelse för hur "mannen" uttryckte sig om din inför läkaren. Du är unik.

Och visst känns det ganska skönt att få bekräftelse då man gjort ett bra jobb?!.



Kramiz. <3

2009-07-25 @ 13:08:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0