gg i belgrad

Det började så himla bra, Eika och jag skrittade ut på travbanans innerspår, där brukar vi hålla till. Jag red som vanligt i riktining mot de tränande travhästarna. Solen sken, björkarna börjar skifta i grönt och fåglarna kvittrade. Vi var båda på gott humör och hon travade lugnt och samlat, sedan vi värmt upp ordentligt. Jag nickade igenkännande åt en kvinnlig kusk, som tränade sin brunsvarta hingst, hon vinkade tillbaka. Allt var frid och fröjd....
På nästa varv var det nåt som inte stämde...rockarden hade lossnat, kusken hade dragits ur den och släpade i tömmarna efter hingsten, jesus. Jag stannade för att inte störa, hon fick stopp på hästen och kom på benen.
Min tanke var så klart att hon skulle gå med hästen till stallet och sedan hämta rockard och annat, så jag passerade.
Men nej, hon hämtade in rockarden igen och satte den på hästen, det var hennes beslut.
Jag fortsatte framåt, då hörde jag en rusande häst bakom mig, han springer förbi i full fart med en tom rockard. Han stannar till, efter ett halvt varv, backar med rockarden in på gräset och blir stående i en jättevattenpöl. Nu börjar det rusa till "hästkarlar " från olika håll, dom får tag i hästen.
Mitt stall är en halv travbana ifrån mig, jag vänder, för att leta mig hemåt, jag vill helst inte skrämma upp min häst. 
Då är den där jädrans hingsten lös igen, och springer med rockarden slängande efter sig över gräsmattan i mitten av banan, med riktning mot mig och min häst. Hans ögon är alldeles vilda. Nu kan jag säga att jag är rädd. Han springer mot oss, missar, springer förbi, vänder, tar ny sats, mot oss, jag rör mig framåt men håller in min häst, vågar inte släppa iväg henne för fullt. Han är efter oss hela tiden, känns som en hel evighet, Eika blir irriterad och börjar kicka mot honom, men han blir inte avskräckt. Det är som att vara med i en skräckfilm.
Nu kan jag äntligen se att folk från mitt stall, med Dragan i spetsen, kommer till undsättning. Hingsten tappar rockarden, men nu litar jag på Dragan. På nåt vi springer hingsten in på hoppbanan och dom stänger för, jag rider snabbt till stallet. Mitt hjärta bultar inte lite kan jag säga. Jag är riktigt omskakad.
Härliga, kloka, pålitliga Eika, hon skötte sig fantastiskt och tillsammans kom vi helskinnade till stallet.
Hon skulle fått ett helt fång morötter, men dom hade jag glömt hemma, det får bli på torsdag...
Då får också mitt "tur-halsband" vara med! Jag tyckte inte det passade att ha på ridturer...men det gör det definitivt.

Vanja och jag hade lite debriefing, innan jag satte mig på spårvagnen hemåt.

Då ringer Marko ...
-Hur går det? frågar han.
-Vaddå?, jag är på väg från stallet.
-Hoppa av och åk, åt andra hållet, Marianne och jag är på restaurang Gospodarska
-OK, men jag är ridklädd
-Inga problem
Sagt och gjort där sitter jag med Marko och Marianne, det är  vita dukar och jag får värmande god köttsoppa och lite vitt vin. Efter en stund hittar Claes på oss och får smaka helgrillat lamm, vi har sett det snurra i två timmar över elden.


Denna händelserika dag avslutade jag i badkaret, det var skönt!