gg i belgrad

Som vanligt...frukost utomhus i trädgården!

Det var också dags att betala ut lön till de anställda, chauffören fick tolka. Deb och Dave har sex anställda plus poolskötare och vakter, som hon ska se till att dom gör det dom ska och hittills har hon varit för snäll helt enkelt, och litat på dom. Den här dagen var det dags att återskapa lite ordning på torpet och dra i tyglarna. Hon har varit noga med att spara alla kvitton och ställde "huvudträdgårdsskötaren" till svars för vart alla frön hon köpt, i tre omgångar, tagit vägen. Deb fick sina frön sådda före Heidi, men det är Heidi som skördar både blomkål och broccoli. Han svarade att fröna försvann när det regnade så hemskt i flera dagar, bullshit!  Dom är ögontjänare!
Hon har redan hunnit avskeda en hushållerska, som visade sig vara förfärligt oärlig. 

Den här dagen var det dags för lite middagsgäster.
Så vi for iväg och fixade det som behövdes med mat och blommor och hann även med en tur i ett shoppingcenter.

Kolla klänningarna!
Det är vakter överallt och alla bilar som kör fram till centret genomsöks vad det gäller bomber. Sen är det säkerhetskontroll med genomsökning av väskor och att få gå genom en metallsökningsbåge innan man får gå in. När man går in i en affär får man lämna ifrån sig sin kasse till vakten i dörrn. Hotbilden finns där hela tiden.

Vi kom tillbaka hem kl 17 och gästerna skullle komma 19. Men eftersom vi tänker så lika, är så lika och jobbar så bra ihop, så såg vi inte det som något problem. Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!

Beriber, deras söta 21-åriga maid, i sina fina arbetskläder, fick jobba några timmar extra! Hon tvättade och hackade alla grönsaker och höll undan disken. Deb att lagade maten, med lite assistans från oss.
Jag dukade, arrangerade blommor och plockade undan så att det skulle se fint ut!
   

Kl 19 stod först jag och sedan Deb i duschen, vi hann precis, eftersom gästerna dessutom var försenade, tack för det! 
Vår make David, jag är hans second wife, kom efter dom första gästerna och var mycket nöjd med vårt jobb!
Det bjöds på ostar, oliver, salami och kex till champagnen.
Sen var det tre sallader; tomat och mozarella, vattenmelon, rödlök och feta, samt en grönsallad med valnötter. Som  varmrätt serverades "pasta bolognese", kyckling i ugnen och bruschetta med ajvar. Till desserten hade Deb dessutom hunnit baka delikata brownies!
Allt var jättegott, lyckat och väldigt trevligt!
Heidi & SteinErik

Helens far, Deb & Dave 

 Joakim & Jesper

 Helen, Teodor och jag

Gästerna troppade av så småningom, disken lämnade vi där den stod till Beriber.
Jag packade mina grejer, resväskan var smockfull, fattar inte hur det gick till...
Tiden har gått alldeles för fort, men nu vet vi hur enkelt det är att komma dit, vi har planer på att åka både Claes och jag i februari, det här var ju bara ett infall!

Tre på natten sa Deb och jag hej till varandra, en och annan tår fälldes...
Chauffören tog mig till flygplatsen. Om det är krångligt att ta sig in i landet, så är det ännu krångligare att komma ut, miljontals kontroller av pass och annat, pust.
Planet var försenat, kom iväg 7 och efter att ha trängts med en indisk kvinna, som inte kunde ett ord engelska och som hade armar och ben "på min sida" i sju timmar så var jag både less och trött.
Tre timmar i Istanbul, var lite småmysigt, eftersom det är mycket att titta på och jag åt lunch där. Två timmar till i luften och sen var jag äntligen i Belgrad!    Claes mötte mig!
Jag tycker om att resa och se mig omkring, men jag gillar inte resandet, från dörr till dörr hade det tagit 17 timmar, gissa om jag var trött? Teleportering är nåt för mig, I´m sure!

Det blev en tidig kväll efter middag som Dejan bar upp till oss från Balzac.