Crna Gora
Montenegro, Svarta bergen ja det finns många namn på landet vi är i just nu.
Idag har vi fortfarande onsdag och vi startade med bil från Belgrad i fredags.
Färden gick ner genom Serbien via Valjevo, Pozega och Uzice på svindlande vägar över berg och i djupa dalar. Ett helt fantastiskt vackert landskap. Så småningom höjde sig de ”svarta bergen” framför oss och vi åkte in i Montenegro. Vi stannade för natten i Bijelo Polje, en håla stor som Sandviken. Där bodde vi på hotell , inte prcis femstjärnigt men rent och med tillmötesgående personal. Vi ville ha nåt att äta, men det var lättare sagt än gjort, det blev en medioker pizza på stan…
Lördag morgon fortsatte vi genom enormt storslagna svarta bergmassiv med kanjoner och flodfåror, bedårande vackert och grönt. Det gav oss naturupplevelser utöver det vanliga. Bebyggelsen var fin med hallonodlingar och frisprättande kossor. Vägarna fruktansvärt kurviga och smala och med vansinniga bilförare, organdonatorer i ett land som inte har förmåga att ta hand om organen. Som flera av våra vänner sagt, en väg väl värd att resa, åtminstone en gång i livet, men bara i en riktning, det räcker. Vi valde rätt riktning då vi för det mesta hade bergen på vår sida och mötande bilister hade stupen.
Från Podgorica och mot havet var det mer medelhavsnatur, torrt och med cypresser. Syrsorna går inte att undå även när man sitter i bilen. Vi kom fram till Herceg Novi på eftermiddagen och träffade Goran. Han tog oss upp efter bergssidan på smala, läskiga vägar till huset vi hyrt i två veckor. Vilken lycka, huset existerar och är precis så fint som på bilderna jag föll för på internet. Ett tag visste jag ärligt talat inte om jag var lurad… Vårt internet medför inte att jag bifogar några foton i nuläget, men ni kan titta på länken, hur vi har det.
http://www.ownersdirect.co.uk/montenegro/MN266.htm
Utsikten härifrån är helt fantastisk över Kotorska bukten, bergen och staden, vädret kan inte bli bättre och vi badar hundra gånger om dan i den egna poolen.
Ett litet aber har vi dock hunnit med. Söndag eftermiddag kom det lite regn och åska insvepande över bergen. Så dök det upp brandbilar på våran lilla väg… och det brann på berget inte långt ifrån oss. Strömlöst blev det i ett tidigt skede. Som tur är har jag en säkerhetschef till man och han lämnar absolut ingenting åt slumpen. Vi gick ut och kollade, packade några väskor och jag gick till sängs. Klockan 01.30 väckte Claes mig och sa att nu var det dags att gå upp och förbereda för evakuering, dvs vi packade allt och ställde innanför dörren, det var riktigt läskigt. Vi gick ut och kollade igen, branden var dock begränsad och vinden var stilla. Klockan fyra ansåg säkerhetsansvarige maken att vi kunde sova! Hela måndagen flög dom med besprutningsplan och hällde vatten på eldhärdarna och på eftermiddagen fick vi tillbaka elen.
Tisdag förmiddag kom Fredrik och Karolina förbi och åt frukost med oss innan de fortsatte till Budva, där de skulle vara barnfria ett par dagar.
Morfar Mirko och några hjälpredor var ansvarig för Andrea och Alexander i Kroatien.
Vi kopplar verkligen av med att bara vara, läser böcker, solar och badar och njuter av att vara långt ifrån allt liv och oväsen. Det hör vi på långt håll. Maten på stan är inget vidare och vi äter bäst hemma!
Imorgon kommer Helena och Tom och det ska bli riktigt spännande att se vad dom tycker…
