gg i belgrad

Denna gång var det skolhälsovården som jag skulle studera och sätta mig in i lite extra, och det självklara valet var då att kontakta min tidigare kollega och vän från barnkliniken, nämligen Pernilla. Jag blev otroligt väl emottagen, hon hade i vanlig ordning noggrannt planerat allt. På skolan från 6-12 år mötte vi barn med olika krämpor, i samtal, vid hälsokontroller, vid vaccinationer och i kontakt med deras föräldrar. Det var även elevvårdskonferenser och en massa administrativt arbete. Jag fick träffa den sköterska som arbetar med att samla in uppgifter om nyanlända barn i hela kommunen och planera för deras vaccinationer. Ett riktigt detektivjobb! En av dagarna var jag på högstadieskola och träffade några av dom eleverna, tillsammans med två andra skolsköterskor. Det är intressant att se hur olika personer lägger upp arbetet. Skolsköterskejobbet är spännande, helt klart!!!

Att jag dessutom på nära håll hade möjlighet att följa Alf och Monica(också fd kollegor från barnkliniken) i deras arbete med utredningar, behandlingar och föräldrautbildningar för barn och ungdomar med NPS, var helt fantastiskt. De arbetar efter Sandvikenmodellen, där man vill uppmärksamma sårbarheten så tidigt som möjligt och erbjuda insatser för att underlätta skolgången. Forskningen visar att låg utbildningsnivå är en riskfaktor för allt möjligt...

Det handlar alltså om en biologisk sårbarhet med för lite dopain och noradrenalin i hjärnan, som gör att olika symtom uppträder hos individen. Det kan vara koncentrationsstörningar, oro i kroppen, rastlöshet, impulsivitet, svårigheter med socialt samspel och kommunikation samt tics, där symtomen får negativa effekter i personernas vardag. Dessa ungdomar är oftast normal- eller högbegåvade, nyfikna, energiska, påhittiga och positiva och det är de egenskaperna som behöver lyftas. Ungdomarna behöver hälp att kompensera och att lyckas. Man utgår ifrån olika kriterier när diagnos ställs och ärligt talat så har vi nog en "släng av det" lite till mans. Hur stora problem det innebär för individerna hänger också ihop med hur omgivningen hanterar det som händer. Här är det viktigt att minska stress, att äta bra mat regelbundet, att sova 8-9 timmar per natt och att fysisk aktivitet är en naturlig del av varje dag, dvs. den grund vi alla mår bra av. Men även bra rutiner, regler, tydlighet, bekräftelse och kärlek. Miljön i skolan är inte alltid den bästa med stora klasser, klassrum utan "egna" bänkar, eleverna ska lägga upp sitt eget arbete och det upplevs ofta rörigt. Som sagt detta ämne har jag bara sett toppen på isberget av ännu och ser fram emot att få ännu mer kunskap och syn på saken. Det är så mycket som hänger ihop och det gör det ännu mer komplicerat och spännande...

Vad det gäller medicinsk behandling eller ej, så finns det minst två läger och jag anser att om medicinen kan hjälpa personen att utveckla sin fulla potential så varför inte prova!!