gg i belgrad

Hemma men ändå inte hemma... det var precis så vi kände när vi kom med taxin in på vår gamla gata Strahinjica Bana i fredags kväll. Det var första gången vi var tillbaka i Belgrad sedan vi flyttade därifrån för nästan 3 månader sedan och vi hade bokat in oss på Villa Kalemegdan, 50 meter från vår tidigare adress. Vi ville  vara nära allt och alla, samt kunna vandra omkring olika tider på dygnet och känna in vad som händer nu för tiden.

Sedan vi stoppat in väskorna gick vi direkt till Balzac. Både Bojan och Milan var på plats och det blev verkligen ett kärt återseende. De hade förvånade och glada miner och vi kramade om varandra, i yran glömde jag helt bort att här är det tre kindpussar som gäller, men det tog jag igen med råge senare. Vi åt lite lätt och fick prova ett nytt vin som vi också förärades med en flaska, dom är för snälla! Det har varit en tuff sommar i Belgrad, värmen har varit olidlig med temperaturer mot 40 grader i tre månader och inget regn. På Balzac har de haft färre gäster än vanligt och både kocken och Alexander har slutat. Bojan och Milan är också på väg därifrån, sen är det inget som blir som vanligt för oss. Dejan från Claes kontor kom förbi och önskade oss välkomna, samtidigt som han berättade vad som skulle hända senare i veckan. Vi hann också med ett litet besök hos Milutin på Vinoteka!

Lördagen bjöd på strålande väder med klarblå himmel och + 30 grader. Vi började med en frukost på Balzac, strategiskt placerade för att kunna heja på alla våra grannar som passerade förbi. Lilla Sofia har hunnit bli 8 månader och är en liten go och glad tjej! Vi tog en promenad till marknaden och slogs av att det var väldigt lugnt på gatorna, ekonomin i landet är klart påverkad och människor har fått det mycket sämre. Marknaden dignade dock av nyskördade plommon, nektariner, vindruvor, äpplen, päron, vitkål, tomater och paprika. Bondens marknad är ingenting i sammanhanget. Det verkade som att alla serber skulle hem och laga ajvar för hela året denna helg eftersom de köpte säckvis med paprika. De har kvar såna gamla traditioner, att samlas och ta hand om sånt som skördats och fylla förråden inför vintern med olika inläggningar, surkål och annat. Vi köpte på oss lite färska valnötter!

Det var mysigt att vara tillbaka och vi njöt av att fortsätta vara ute och promenera runt i Kalemegdan, Knez Mihalova och andra delar av stan.

Efter en stunds vila träffade vi Marianne och Marko på restaurang Skedic, där vi njöt av deras sällskap och traditionell serbisk mat. Det var också ett kärt återseende! Men även här var det mindre folk än vanligt en lördagskväll.

Söndag  hade vi lite sovmorgon och fick frukost på rummet. Vi hade stämt träff med Bo-Oskar vid hästen och därifrån promenerade vi längs Donau och Sava innan vi åt lunch.

På eftermiddagen åkte vi med en av de nya spårvagnarna ut till Hippodromen där vi träffade Dragan och Jelena, tyvärr hade Vanja hunnit åka hem för dagen. Jag fick heja på Eika och hennes nya lilla föl, en liten tjej som än så länge kallas Kopeika! Eika är som vanligt en stolt och vacker mamma.

Vi har många funderingar när vi rör oss runt, över vad det är som gör att vi känner ett annat lugn i Belgrad än hemma i Sverige. Kan det vara att människor ser varandra på ett annat sätt, de ler mot varandra och de rör sig lugnare. Sen är det ju så att vi kan så mycket av språket att vi kan höra om de gnäller, vilket gör det lättare att bara koppla bort och koppla av. Men våra känslor studsar runt...

Efter lite Sarjevski Cevapcici till middag, slog vi oss ner hos Milutin en stund och han gav oss en stor burk hemlagad ajvar, som hans mamma och syster gjort i helgen. Färskare än så kan det inte bli.

Måndag =jobbdag för Claes. Dejan hämtade upp oss för ett besök hos polisen, det var dags att fixa ännu mer papper och stämplar så Claes ska kunna få hem jaktgeväret som han fått i present. Jag satt i bilen och väntade, sen åkte vi till kontoret och träffade alla underbara arbetskamrater till Claes. Så skojigt att se alla igen och även om vi sagt att vi skulle komma tillbaka i september, så verkar det som att många inte riktigt trott att det var sant. Claes fortsatte vidare mot Kragujevac och hämtade upp geväret, han är verkligen glad och imponerad över det fina jobbet dom gjort på Zastava-fabriken. Kvällen och natten tillbringade han i Pozarevac med gänget där.

Jag hade hela dagen inbokad för möten och efter kontoret träffade jag Goran, min tränare på en promenad. Han hälsade till Ettan och tycker att jag måste hitta något sätt att börja träna igen…

Mira och jag åt lunch på Panta Rei och tog sen kaffet hemma hos henne. På kvällen träffade jag Natasa och som vanligt hade vi massor att prata om. Trots att kvällen var sen när vi skildes åt så stannade jag till hos Milutin igen, en bra samlingspunkt helt enkelt när man inte vill stänga in sig på hotellrummet!

Tisdag  eftersom Goran och jag hade mer att prata om så hann vi med en träff till, dock ingen träning…  Cecilie var i stan samtidigt med mig och vi åt frukost på Balzac tillsammans med Laura. Lite shopping hann jag med innan en lätt lunch med Mira och Mima. Mot kvällningen satt jag åter igen hos Milutin och väntade in Claes och boysen som ville träffa oss. Så efter en stund dök både Bojan, Alexander och Dejan upp, Milan jobbade men kom och pratade med oss när tillfälle gavs. Kvällen varvades med att dricka Rosévin hos Milutin och äta middag på Balzac. Bosse K som var inbjuden fick sig en rolig kväll på serbiskt vis som vi alla sent kommer att glömma. 

Onsdag, dagarna går fort och jag är nöjd med allt jag hunnit göra och alla jag har hunnit träffa, även om det är några som jag inte hann med… Det får bli nästa gång. Mitt flyg var framskjutet nästan två timmar vilket faktiskt var skönt. Då hann jag träffa Danilo på en fika och ta en promenad genom marknaden igen innan jag åkte från hotellet full av en massa härliga intryck från detta återbesök i våran gamla hemstad.

Det var skönt att Claes och jag åkte tillbaka tillsammans första gången och på nåt sätt känns det nu mera helt och som att jag har knytit ihop påsen efter fem år i Belgrad och kan koncentrera mig på att bli Gävlebo igen. Belgrad kommer alltid att finnas kvar, det är relativt enkelt att ta sig dit, jag känner mig hemma där och jag har en massa vänner där.

Så med det känner jag mig nu redo att avsluta denna blogg.

Tack alla trogna läsare!!

 

 

Igår skyndade jag mig hem efter jobbet och ändå stod Claes där i hallen och stampade... Vi skulle träffa Christer och Christina för att ta en gemensam tur på våra två motorcyklar till Kvarnbacken i Storvik. Det blev transport dit och jag tycker absolut att 110 km/h är för fort för att vara njutning... Då måste jag hålla huvudet på plats bakom Claes, ser inget framåt, vet inte vad som händer och det bara fladdrar...

Målet för resan var räkmackor till fikat, samt möjligheten att träffa andra motorintresserade. På plats var det en massa motorcyklar och bilar av alla de slag. Vi träffade även en del "kändisar" eftersom både Sven-Olof och Mats var där. Jätteskojigt! Det var mycket fler människor än jag trott och en småmysig stämning. På den tiden vi var korvhandlare, så var det alltid enkelt med motormänniskor eftersom dom betalade vad det kostade utan att gnälla och dessutom var nyktra...

Innan det var dags att åka hem hade det börjat bli varmt och soligt. Vägen var en höjdare, då den var både smal och krokig genom ställen jag aldrig varit såsom Hammarby, Nor och Lund, längs Storsjön så vi kom fram i Årsunda. Sedan vidare genom Bovik och gamla riksvägen till Valbo, genom Mackmyra, Hagaström och Lexe för att så småningom komma hemma.

Skönt trötta och nöjda tittade vi sedan på Tomas Ledin på Skansen!

Lördag den 7 juli hade mamma och pappa åter igen lyckats samla största delen av släkten i Flaten! En anledning var så klart att vi skulle få träffa lilla Julia !

 

En nöjd liten tjej som gick från famn till famn hela dagen!

  

 

Vädret var skönt så Andrea, Alexander och Louise passade på att bada och leka ...Dom hade pin livat!

Sen lät dom sig väl smaka av lunchen...

 

liksom övriga...

  

En härlig dag!

 

Som jag älskar att cykla... och nu har jag fått mig en sprillans ny cykel med tillhörande hjälm! Hjälm har tidigare inte varit min grej, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Och som någon sa: " det är medvetet att använda hjälm" i Stockholm är det visst också tufft!

Hur eller hur, så är jag både glad och nöjd!!

En till som är riktigt nöjd är Claes, som också har en ny cykel! Han behöver dock inte trampa själv...

Här hemma i Sverige är det så mycket som händer hela tiden och jag har verkligen inte hittat några rutiner för att blogga, facebooka eller knappt ens sitta vid datorn... Frågan är också om jag ska fortsätta blogga och vad bloggen i så fall ska heta? Hur det än blir så gillar jag min blogg och den är ett sätt att skriva dagbok och hålla ordning på vad som händer här i livet!

2 juli- vi åkte till Flaten, eftersom mamma och pappa stod näst i tur för vårt besök!

Broder Göran dök upp på sin nya MC!

Bäst som vi höll på att pyssla i trädgården dök det upp en stor lastbil med serbiska skyltar ! Gissa om vi blev förvånade när den kom två dagar tidigare än beräknat, men tur att vi var där eftersom pappa sagt ifrån tidigare att han verkligen ville att vi skulle vara på plats när grejerna kom. Och nu var det alltså dags 95 kollin levererades till garaget i Flaten, för vidare hantering därifrån...''

Tillsammans med chauffören Nenad lossade vi bilen och sen behövde han 24 timmar veckovila. Han blev kvar från måndagkväll till fredagmorgon, då han inte fick någon ny körning tillbaka.

Han blev som en i familjen och hade aldrig sovit så skönt som i lekstugan! Sverige visade sig från sin bästa sida hela veckan och frukosten åt vi "under äppelträdet"

 

Första dagen som hemflyttade började med skvalande regn och + 14 grader, bara en sån sak gör ju att man kan fundera över om det var ett bra beslut...

Men man kan inte låta sig nedslås av lite väder, vi tog helt enkelt en promenad och insåg att vi behöver införskaffa bra regnkläder. Regnhatten har jag redan!!

Redan vid frukosten med Andreas kunde vi dock konstatera att det här är en mysig känsla... Vi åkte ut alla tre och fixade några ärenden, samt fikade hos Cathis och Kjell, utan stress!

Kvällen innan satt Andreas och jag bredvid en svensexa när vi åt middag. Det visade sig vara Christer J som skulle gifta sig och Hasse B var också där, vi har ju inte träffats på flera år. Bröllopet stod i Oslättfors kyrka och när Christer och Bente vigdes sken solen och gav en fin inramning åt deras viktiga dag.

Vi fick en möjlighet att träffa flera släktingar som vi inte sett på åtskilliga år :)

På kvällen kunde vi sitta ute och äta när Cathis och Kjell kom och gjorde oss sällskap. Det var riktigt mysigt, även om vi numera inte längre får grilla på balkongen, efter beslut i styrelsen... Alla dessa människor som ägnar sitt liv åt att gnälla, vara missnöjda och missunsamma blir jag lite lätt irriterad på, även om dom inte är värda att lägga energi på.

Idag sken solen när vi tog vår promenad ut till havet, det är vackert! Sen gjorde vi sällskap med Ulla, Erik, Marianne och Peter ut till Bönan och havet igen! Gävle är ju faktiskt en havsstad!

Vi hittade till och med några smultron, som vi trädde på strå!

Vi har fått en massa regn idag också, men nu är himlen helt "blå"! Spanien har precis vunnit EM-finalen mot Italien och nu ska vi ta lite kvällsfika!

Fem år i Belgrad är till ända och det är med blandade känslor vi flyttar hem igen. Naturligtvis kommer det att bli underbart att vara närmare alla nära och kära igen, ni vet inte vad som väntar er... Samtidigt som vi lämnar ett behagligt liv som vi lärt oss att uppskatta med en massa nya vänner, men vi kommer tillbaka, åtminstone på besök.

Vi är på flygplatsen och har alldeles nyss fikat med Lewis:) När jag passerade passkontrollen så stod han bara där... vi hade ingen aning om att han var i området och han trodde att vi redan åkt hem. Vilken liten värld vi lever i, gissa om vi blev överraskade? När vi satt där passade vi på att skypa med Carol, hans fru i Washington, hon hade just vaknat!!

Dagen i övrigt; jag vaknade tidigt och mötte Goran redan kl. 7 för en tidig träning i Kalemegdan.

Vi packade ihop alla väskor med en massa rakija, vin och andra presenter som vi fått nu på slutet, de visade sig vara över 85 kilo. Tur vi har business hem, dock one-way ticket.

Det blev frukost på Balzac, med en god omelett, kaffe och prosecco, vilket avgör standarden på frukosten...

Här kunde vi sitta i flera timmar och passa på att säga hej till alla som passerade, eller slog sig ner tillsammans med oss en stund. Pedja, en av våra grannar kom med en jättefin modell av TV-tornet i Avala. Det är tillverkat i tre exemplar. Claes fick ett och Boris Tadic har ett...Vilken ära!!

Resan hem med JAT gick bra. Vi landade kl 17 och bagaget skulle komma ut 17.08, stod det på informationen... Vi var riktigt besvikna när vi fick vänta ytterligare 40 minuter innan väskorna kom och vi äntligen fick möta våra ungdomar igen. Dom skulle behöva jobba med kvalitet på Arlanda!

Men här stod dom snällt och väntade, Carolina och Andreas, och det är en underbar känsla att vi nu är tillsammans i Sverige igen!!

Vi tog en fika tillsammans innan Carolina åkte hem till Stockholm och vi andra till Gävle...

 

 

 

 

Vi välkomnar lilla Julia, Karolina och Fredriks dotter, som föddes den 26 juni kl13.54!
Och plötsligt har mina små trollungar blivit storebror och storasyster!! Dom är inkvarterade hos farmor och farfar i Flaten och har det pin livat! Carolina är där som lite extra förstärkning och när vi pratar med henne är hon utmattad av allt pratande och pockande som försiggår hela dagarna. Hon behöver nog åka till Stockholm och vila upp sig...
Vi ser fram emot att få komma hem och rå om alla igen!!

I morse kl 9.30 kom fyra killar från Move One. Med några få avbrott för något att dricka och röka packade dom ihop alla våra grejor och lastade två bilar fulla på lite drygt 6 timmar. 

Just nu hatar jag när man bara ändrar utseendet och funktionen av bloggen hur som helst, hade skrivit en massa som bara försvann och nu orkar jag inte skriva om det igen....

Godnatt!

 

 

Orkar inte berätta om allt som hänt idag, det får bli i morgon...
Men vi har fått en ny familjemedlem!!
Lilla Julia föddes kl 13.54, välkommen till världen lilla vän!
Fredrik och Carolina har fått en dotter och Andrea och Alexander en lilla syster!!

I morse var jag uppe och väckte tuppen för att få vara med om soluppgången, som varje gång är lika magisk och vacker!

Ytterligare en dag har vi sedan tillbringat på stranden, det är varmt och skönt, vattnet är kristallklart och har rätt temperatur och allt är sååå avkopplande! Claes hjärna är på reset gång på gång, vilket verkligen är skönt för honom, då det varit stressigt en period. Han sover sött om nätterna och processar inte en massa problem kl. 4 på morgonen...

Vi har funderat över varför det är så mysigt här och några detaljer är att husen är färdigbyggda och alla har riktiga tak, inget armeringsjärn som sticker upp, det är grönt och frodigt runt omkring och otroligt lugnt och behagligt. En tonåring skulle antagligen gå upp i limningen efter ett dygn... Maten är god och vi äter mat från havet så gott som varje måltid.

Idag fick Claes musslor som är en favorit, han skulle dock velat äta dem med sina barn, då de också uppskattar denna delikatess

Vårt lilla gemytliga hotell från havet

Brämsand är också en mysig strand som vi uppskattar, men man kan inte vara säker på att det är varmt och skönt både på land och i vattnet, man får ha med egen solsäng, risken att hamna bredvid en högljudd familj eller tonåringar är uppenbar, även egen matsäck behövs och inte serveras det bubblande rosé på stranden... fattar inte varför?!

Skål!

I måndags började vi dock vackla, då det börjar bli stressigt omkring oss med allt som ska fixas och alla vi ska träffa innan packningen går iväg den 27:e. Det fanns ingen möjlighet att avboka, så vi fick stå vid fattat beslut och inse igen att det är en mening med det som sker...

Därför satte vi oss i bilen tidig morgon på midsommarafton och körde i 7,5 timme, det bara flöt på. Vi hade matsäck med och det var bara några snabba stopp. Belöningen fick vi när vi kom fram kl. 13.30 och stället var lika mysigt i verkligheten som på bild. Vår balkong är ett stenkast från det turkosblå havet och vi började med en grekisk lunch med grillad halloumi, greksallad och tsatsiki:) på hotellets restaurang.

Sen blev det vila på stranden och dopp i det blå, underbart!!

Eftersom vi suttit i bilen lång tid behövde kropparna få röra sig lite, därför tog vi en promenad upp i denna pittoreska lilla by Afitos med utsikt över havet. Vi hittade flera mysiga restauranger att äta midsommarmiddag på... och vi hittade ett litet café där vi fick oss en varsin ouzo, som färdknäpp.

Åter på hotellet fick vi tillfälle att skypa med alla barn och vuxna i Flaten, där det var vackert väder och fullt hus! Nästa år vill vi också vara med ... Även om vi har det fantastiskt bra här...

vi fick grillade räkor, gott, gott!

Vårt hotell är för par och inga barn under 16 år får bo här. Omgivningarna skiljer sig från många andra semesterorter i Grekland, då det är mycket genuint, lågmält, enkelt, rent och inte en massa hög musik, stoj och försäljare i vartenda gathörn, det är helt enkelt otroligt avkopplande att bara lyssna till havet som slår mot stranden och syrsorna som surrar.

Det enda kruxet är sängarna... dom är stenhårda.

På väg till frukosten

När vi satt och åt frukosten inföll samma känsla som vi har när vi sitter och äter och ser ut över havet hos Mirko på Hvar.

Dom hade i god tid valt ett mycket lämpligt ställe och förberett på en mängd vis. Men på serbiskt vis kan det gärna strula lite och Jelena, Claes sekreterare,

höll på att få en hjärtattack när Yacht Club hörde av sig i måndags och meddelade att de inte hade något serveringstillstånd. Alla inbjudningar hade ju gått ut till gästerna och något reservalternativ fanns inte. Men om dom betalade hälften av kostnaden i förväg så skulle det nog ordna sig... och det gjorde det.

Från 17 var det mottagning på Yacht Club som ligger så fint i Zemun nedanför hotel Jugoslavia vid Donau.

Vädret var perfekt, +30, en nedgående sol och lätt bris. Maten, buffé med allt man behöver smakade bra, personalen som serverade var duktiga och trevliga. Orkestern spelade riktigt bra och innan hade jag fått en lista med 300 låtar att välja från, min enda insats för festen, och jag valde en massa mysiga låtar som jag gillar.

Claes tog emot alla gäster och jag var stolt att stå där vid hans sida.

Han fick en mängd fina presenter och det var många som uttryckte sin uppskattning över det arbete han utfört här i Serbien. Jag har nog lite svårt fortfarande att fatta hur inflytelserik och stor han är här... Han fick till och med ta emot en guldplakett för allt han gjort för utvecklingen av transportnäringen, vad det gäller persontransporter här i Serbien. Han har varit den förste presidenten i denna sammanslutning av olika bolag och ministerier som jobbar med dessa frågor.

(Lite svårt att förklara för mig, ni får prata med Claes senare)

Jag är imponerad och stolt!

Kvällen fortsatte med mingel och dans kring poolen. Det kändes som att vara mitt i en film, lite overkligt, genom att tillhöra huvudpersonen riktades många blickar mot oss. Den anställde fotografen har gjort av med massor av bilder, där vi säkert är med på de flesta :) Det var många människor som rörde sig på kajen, och säkert undrade vad det var för party på gång.

Även om stämningen var lite ledsam, både från vår sida och från flera av gästerna, så var den ändå god och glad, en fin kväll. Jag dansade som jag inte gjort sen min femtioårsdag, eller den gamla goda I14 tiden. Så idag har jag ont i var enda muskel, och alla fötter, men det är det värt, nu när jag går omkring med ett stort leende på läpparna!

Undrar hur Gordanas fötter mår idag??

Lördag förmiddag kom Mima och hennes son Igor och vi åkte med vår bil ut till hennes lantställe, ca 40 minuter utanför Belgrad i riktning mot Smederevo. Vi hamnade mitt ute i ingenstans, idylliskt med alla möjliga olika fruktträd och ifrån vissa lägen utsikt mot Donau.

Här plockar Mima söta goda körsbär!

Vi var där hela dagen, Ana och Marko kom och dom lagade en fantastisk god lunch, med indisk touch.

Det var mycket intressant och avkopplande att vara där ute...

Fina kloka Eika!

Jag trodde att hon skulle fått sitt föl nu, men det är beräknat till den 14 juli! Om det är en tjej ska hon heta något på E och en kille något på C detta år, enligt uppfödningen av Holsteinerrasen.

Inte gick det att säga farväl åt dom redan, det är ju två veckor kvar, och en tårta måste dom ju få! Om jag känner mig själv rätt kommer det att vara en massa farväl inplanerade till den 28 juni...

Claes är i Polen denna helg, han åkte igår till ett ställe som jag knappt kan uttala, Wroclav. Jag undrade om det enbart är en nöjesresa denna gång eftersom dom ska se någon fotbollsmatch. Men nej, det var business med bussar och lite nöje. Kanske det går att få ihop som ett event för att främja kreativitet, innovation och entreprenörskap genom nätverksbyggandet, resande till andra platser och upplevande av nya saker... Eller vad tror vi om det Carolina?